Debatt: ”Skolan ska ge stöd, inte straff”

Disciplin före stöd – en lösning som förvärrar problemen

Regeringen har tagit emot nya utredningsförslag om skärpta disciplinära åtgärder i ett försök att hantera ”stöket i skolan”. Debatten om skolans framtid har fastnat i en ensidig tro på hårdare tag. Strängare regler, fler sanktioner, en övertygelse om att disciplin är lösningen på skolans utmaningar. Men vad händer om vi inte vågar se helheten?

Om vi verkligen vill förändra skolan måste vi börja prata om de faktorer som gör verklig skillnad. Skolans framtid avgörs inte av fler straff, utan av hur vi skapar en miljö där elever lär, utvecklas och känner sig trygga.

Vill vi ha en skola där fokus ligger på att straffa, eller en skola där vi bygger relationer och stödjer eleverna att lyckas?

Varför pratar vi inte om stöd i stället för straff?

Många elever halkar efter på grund av brist på stöd, otillräckliga resurser och en undervisning som inte är anpassad efter deras behov. Ändå pratar vi mer om att skärpa disciplinen än om att faktiskt hjälpa eleverna att klara skolan.

Vem ser eleven på rasten? Vem fångar upp de första signalerna på psykisk ohälsa? Vem skapar de trygga strukturer som får skolan att fungera varje dag?

I stället för att straffa elever för att de har svårt att hänga med borde vi satsa på läxhjälp, specialpedagogik och flexibla lösningar. Med rätt stöd kan fler elever lyckas – vilket på lång sikt också minskar både stök och disciplinära åtgärder.

Men vad händer om vi fortsätter att ignorera detta? Forskning visar att elever som tidigt misslyckas i skolan löper högre risk att hoppa av och hamna i utanförskap. Om vi inte investerar i stöd i dag skapar vi morgondagens problem – inte bara i skolan, utan i hela samhället.

Varför pratar vi inte om lärarnas arbetsvillkor?

När lärare förväntas hantera stora elevgrupper utan tillräckligt stöd blir det svårt att skapa en trygg och strukturerad lärmiljö. Mindre klasser, fler resurser, administrativ avlastning och fortbildning skulle göra mer för studieron än fler regler och strängare straff.

Lärare och skolpersonal arbetar under allt högre press. Stora klasser, hög arbetsbelastning och brist på resurser gör yrket ohållbart. Om vi på allvar vill skapa studiero måste vi börja med att investera i lärarna.

Läraryrket tappar i attraktivitet. Färre väljer att utbilda sig till lärare och många lämnar yrket på grund av stress och orimliga arbetsvillkor. Hur ska vi kunna ha en fungerande skola i framtiden om vi inte kan behålla och rekrytera kompetenta och behöriga lärare?

Varför pratar vi inte om att alla yrkesgrupper i skolan är viktiga?

Skolan fungerar inte utan samarbete mellan alla yrkesgrupper. Skolledare behöver tid och resurser för att vara pedagogiska ledare, elevhälsan måste ha rätt förutsättningar för att arbeta förebyggande, och all skolpersonal – från administratörer till vaktmästare – bidrar till en trygg skolmiljö.

Men om vi fortsätter att se skolan som en plats där endast undervisningen inom klassrummets fyra väggar räknas missar vi helheten. För att skapa en meningsfull, begriplig och hanterbar lärandemiljö måste vi uppmärksamma det innehållsmässiga arbetet som eleverna deltar i och erkänna att hela skolan kan fungera som en arena för undervisning.  Vem ser eleven på rasten? Vem fångar upp de första signalerna på psykisk ohälsa? Vem skapar de trygga strukturer som får skolan att fungera varje dag?

Varför pratar vi inte om kunskap om npf?

Elever med adhd och autism är ofta överrepresenterade i disciplinära åtgärder. Men i stället för att förstå deras behov och ge rätt stöd straffas de för att de inte passar in i en skola som är utformad efter en norm som inte gäller alla.

Med rätt utbildning och resurser kan vi anpassa skolan för att möta alla elever – inte bara de som klarar av att sitta still och följa traditionella instruktioner.

Vad händer om vi fortsätter att ignorera denna kunskap? Då riskerar vi att skapa en skola där vissa elever systematiskt misslyckas, trots att vi vet hur vi kan hjälpa dem.

Varför pratar vi inte om att bryta destruktiva normer?

Destruktiv machokultur och negativa beteendemönster skapar stök och otrygghet i skolan. Vi vet att normer som uppmuntrar aggressivitet, tuffhet och dominans bidrar till både disciplinära problem och en otrygg skolmiljö.

Att arbeta med jämställdhet, normkritik, normanalys och förebyggande insatser är en investering i en bättre skolmiljö.

Men vad händer om vi fortsätter att ignorera dessa normer? Då skapar vi en framtid där skolan inte bara blir en plats för lärande, utan också en arena för skadliga beteenden som cementerar ojämlikhet och osäkerhet. Framtidens skola måste vara en plats där alla elever känner sig trygga och respekterade, oavsett kön, bakgrund eller personlighet.

Varför pratar vi inte om trygghet och framtidstro?

När politisk retorik skapar rädsla påverkar det elevernas psykiska hälsa. Skolan ska vara en plats där alla känner sig välkomna och trygga – inte en plats där otrygghet och oro får fäste.

Det är beklagligt att politiker fokuserar på att prata om att ta bort människor från vårt land i stället för att skapa incitament för trygghet och framtidstro.

Om vi fortsätter att låta rädslan styra skolan, riskerar vi att bygga en framtid där elever växer upp med misstro och stress i stället för med hopp och möjligheter.

Skolans framtid avgörs i dag – vilken väg väljer vi?

Vi har en unik möjlighet att forma en skola där varje elev får förutsättningar att lyckas. Det handlar inte om att välja mellan ordning och stöd – utan om att förstå att en trygg, anpassad och inkluderande skolmiljö skapar den disciplin och studiero vi alla eftersträvar.

Om vi fortsätter att fokusera på disciplinära åtgärder utan att adressera grundproblemen kommer vi att skapa en skola där fler elever faller mellan stolarna.

Om vi i stället väljer att satsa på stöd, förståelse och långsiktiga lösningar, bygger vi en skola som inte bara fungerar för dagens elever – utan för kommande generationer.

Vilken skola vill vi se i framtiden? En där regler och straff är viktigast, eller en där varje elev får möjligheten att utvecklas och lyckas? Framtiden avgörs av de beslut vi tar i dag.

När ska vi prata om det som på riktigt gör skillnad?

Davor Davve Delic
Speciallärare, förstelärare i specialpedagogik och grundare av Värdegrundsportalen och Värdegrundspodden

LÄS ÄVEN

Eva Augustsson: ”Till alla oss som inte räcker till”

Fohlin: ”Tar skolan demokratiuppdraget på allvar?”

Elin Z: ”Lögnen om inkludering måste stoppas”