Tystnar utan rätt hjälp

Illustration: Pia Koskela

Barn med språkstörning har en språkutveckling som är försenad eller inte följer det normala. Men, och det är ett viktigt men, det handlar om att jämföra barn med liknande förutsättningar. Barn från ett hem med minimal språklig stimulans har inte en språkstörning bara för att ordförrådet är litet. Det handlar om vad barnen har exponerats för.

– Man kan bara klara kursen om man har fått den. Om vi inte har gett förutsättningarna för språkutveckling kan vi inte förvänta oss att barnet har erövrat språket, säger Karolina Larsson, logoped och språk-, läs- och skrivutvecklare i Halmstad.

I leken ser man att barn som behärskar språket har ett litet maktövertag och kan få mer gehör för sina idéer.

Någon klar bild av vad språkstörningar beror på finns inte, men det finns en tydlig ärftlig koppling och många barn har, utöver språkstörningen, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, npf. Allt oftare placeras också språkstörningar in under npf-paraplyet, även om exempelvis Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, inte gör det.

I alla fall inte än.

Problemen vid språkstörning brukar delas in i tre huvuddelar, som kan förekomma enskilt eller i kombination:

När barn pratar obegripligt eller är väldigt sena med talet reagerar omgivningen ofta tidigt. Pragmatiska språkstörningar kan vara betydligt svårare att upptäcka – samtidigt som konsekvenserna ofta är allvarligare.

Ulrika Nettelbladt, logoped och professor emerita vid Lunds universitet, berättar att det kan vara svårt för föräldrar att reagera på att deras barn faktiskt inte begriper vad andra säger.

– Det har att göra med kontexten. Väldigt ofta när man inte hör vad någon säger, så kan man sluta sig till det utifrån situationen. Om man pekar på någonting när man sitter och äter, till exempel, så kan den här vardagliga konversationen försiggå även om man inte riktigt förstår orden och grammatiken, säger hon.

Medvetenheten om språkstörning har ökat rätt mycket på senare år – inte minst i förskolan. Den bilden delar dem vi pratar med inför detta tema. Man behöver däremot inte gå så värst många år tillbaka i tiden för att situationen ska vara annorlunda. En hel del barn med grava språkstörningar placerades felaktigt i särskola ända in på 2000-talet. Och kanske är det ibland svårt att förstå att det är just den språkliga förmågan som är problemet. SPSM får ganska ofta frågan om det är en intellektuell funktionsnedsättning en elev med språkstörning har, berättar rådgivaren Mia Walther.

– Väldigt många av våra barn ligger ju lite på gränsen, men de har nästan alltid någon tidigt utvecklad förmåga, barn med en intellektuell funktionsnedsättning är sena och mer jämna inom alla områden. Det är verkligen jätteviktigt att de här barnen får en vettig utredning, säger hon.

Många av de missuppfattningar som hon möter när det gäller språkstörning har kopplingar till synen på flerspråkighet.

– Men även det här att man säger ”det kan väl inte vara så stora svårigheter – han har ju inga uttalssvårigheter”. Det är där man hamnar när man tänker att har man ett bra uttal så kan det inte vara en språkstörning, säger hon.

Den bilden är alltså felaktig. Vad ska man då vara extra vaksam på för att inte missa barn med språkstörningar och där förståelsen är det stora problemet? Anna Eva Hallin, logoped och forskare vid Karolinska institutet, lyfter dem som har vad som kallas ”ytflyt”.

– Det märks inte på utsidan. De funkar bra i en till en-konversation och de kan läsa flytande, för de har avkodningen, men de har svårt med förståelse och när de språkliga kraven ökar, säger Anna Eva Hallin.

Illustration: Pia Koskela

Ulrika Nettelbladt nämner barn som är aggressiva och svåra att lugna.

– Det kan bottna i att barnet faktiskt inte förstår, och därför ofta missförstår. En annan grupp att vara uppmärksam på är barnen som är undanglidande och tysta. Det behöver inte vara det, men det kan vara barn med språkstörning som är generade över att de inte förstår och att de själva inte blir förstådda på grund av sitt relativt oförståeliga tal. De kan ha givit upp och är generade över att ständigt bli missförstådda, säger hon.

En annan grupp där språkstörningar riskerar att hittas sent är flerspråkiga barn. En rikstäckande enkät från 2012 visade att bvc-sjuksköterskor kände sig osäkrare när de screenade tvåspråkiga barn. De sänkte ofta ribban för vad barnen kunde förväntas klara av och var mer benägna att vänta med en remiss till logoped för utredning.

Ytterligare ett problem är brist på bra tester på barnets modersmål. Att be en modersmålslärare att rakt av översätta ett grammatiktest kan bli helt galet. Viss grammatik kan vara knepig på svenska och enkel på arabiska – eller tvärtom. En sak att ha i bakhuvudet är att det inte går att ha en språkstörning på bara ett språk. Om barnet lätt har utvecklat sitt modersmål har det inte en språkstörning.

Det finns många andra orsaker än språkstörningar som kan leda till språkliga svårigheter. Varför är det då viktigt att veta om det är just en språkstörning? Språk-, läs- och skrivutvecklaren Karolina Larsson ger en förklaring.

– Vi vet att om du har en språkstörning kan du behöva många fler tillfällen att använda och öva ditt språk och mer precis träning för att erövra det. Och får du inte det, kommer du inte att kunna utvecklas så långt som du faktiskt hade utvecklats om du hade fått rätt hjälp och stöd, säger Karolina Larsson.

Hon ser det ytterst som en demokratifråga att barnen får rätt hjälp. Språket har en så stor betydelse både för lärande och i det sociala samspelet.

– Redan i tidig ålder i leken ser man att barn som har språket har ett litet maktövertag och kan få mer gehör för sina idéer. Så maktperspektivet är jätteviktigt och det brinner jag för. Många av de barn jag har mött genom åren blir genomskinliga och lite maktlösa om de inte får rätt hjälp.

Grunden för språkstörning växer inte bort och särskilt för barn med grav språkstörning kan problem kvarstå livet ut. Många lär sig strategier för att hantera eller övervinna språkstörningen och språket utvecklas ju över tid. Men problem kan också komma tillbaka, kanske i en annan skepnad, när omvärlden förändras.

– De språkliga kraven, på muntligt eller skriftligt språk, ökar ju hela tiden genom skolan. När kraven överstiger den begränsade förmågan, det är ju då kanske som man kommer till utredning. Ibland klarar sig barn med en språkstörning till fyran, ibland till och med till åttan, så där med nöd och näppe. Och sen går det inte längre, för kraven har blivit för stora, säger logopeden Anna Eva Hallin.

De barn som det hörs mest om är kanske barnen med en grav språkstörning. Anna Eva Hallin framhåller den större grupp barn som inte räknas dit.

– De har fortfarande jättestora utmaningar i skolan, för skolan är så språkligt krävande. Och språket är ju inte statiskt, utan beror jättemycket på omgivningen. Så även den som kanske får strax under genomsnittsområdet på vissa språkliga tester, och där man kan tycka att ”det här ser ju ganska bra ut”, kan fortfarande utan rätt hjälp och stöd ha extremt svårt att nå målen.

Hennes dröm är att logopeder blir en självklar del i elevhälsan och ett ökat samarbete ute i skolorna över professionsgränser.

– Klassrumsbaserad logopedi kan man prata om. Det betyder att såväl språklig kartläggning som språkliga logopediska insatser ska utgå från språket som är i klassrummet. Jag hoppas att pedagogers och logopeders kompetenser verkligen kan komplettera varandra på ett superbra sätt. Det handlar ju om att ha både ett språkutvecklande arbetssätt och en tydliggörande pedagogik och helst ganska genomgående.

Det behöver ju vara konsekvent för att stötta de här eleverna. Och det stöttar ju inte bara dem, utan alla elever i språklig sårbarhet – oavsett anledning.