Så ser jobben ut på papperet

3 frågor till Jennie Johansson, speciallärare med inriktning språk-, skriv- och läsutveckling, årskurs F–5.

Vad är det bästa i din arbetsbeskrivning?

– Det är nog nian, ”praktisk stöttning i det direkta arbetet med eleverna och modellera god undervisning”. Innan jag började läsa till speciallärare jobbade jag som klass-lärare här. Jag pratade mycket med rektorn om att specialpedagogiken behöver komma in mer i klassrummet, att alla lärare måste få ett mer specialpedagogiskt tänk i sin undervisning.

– Lärarna ska klara många delar själva, men jag kan vara ett stöd. Vi kan till exempel hålla lektioner ihop, observera varandra och lägga upp en intensivträning tillsammans. Utifrån arbetet i klassrummet handleder vi sedan lärare och arbetslag. Detta utesluter inte en till en-undervisning, som jag också gör.

– Punkterna fem och sex är också centrala. Vi måste tidigt se till att elevens självkänsla och självförtroende inte kommer på skam. Mår man bra så lär man bra.

Specialpedagogens och speciallärarnas uppdrag ser lika ut. Vilka är då skillnaderna?

– Att vi speciallärare är ute i klasser mer än specialpedagogen. Vi är i klassrum nästan lika mycket som klasslärare. Det framgår nog inte riktigt av arbetsbeskrivningen.

Vad kan förbättras i arbetsbeskrivningen?

– Vi har pratat om att uppdatera den snart. Det är viktigt att stämma av om vi gör det som står. Om det är något vi inte gör – ska det kanske bort? Det är ju inte alls säkert att ett dokument funkar i verkligheten. Vi ser till exempel att vi speciallärare gör mycket kring övergångar och att det behöver läggas till i beskrivningen. Och så önskar jag att vi förstärker nian, att vara i klass med klassläraren.

3 frågor till  AnnCatrine Matsson, specialpedagog, årskurs F–9

Vad är det bästa i din arbetsbeskrivning?

– Det är svårt att säga vilken punkt som är bäst. Det bästa är att ha hela dokumentet att falla tillbaka på när det blir mycket att göra. Om jag ska välja någon, så är andra punkten viktig; att vi ska jobba förebyggande. I mitt uppdrag ingår att stötta arbetslagen genom handledning och det är en viktig del i skolutvecklingen. Det säger sig självt att rektorerna inte kan vara uppdaterade i alla elevers behov, så min uppgift blir att hjälpa skolledningen att tänka klokt kring vårt stödarbete.

Specialpedagogens och speciallärarnas uppdrag ser lika ut. Vilka är då skillnaderna?

– Jag undervisar inte elever. Det är en stor skillnad. Däremot kan jag handleda vid komplicerade undervisningssituationer. Jag ansvarar också för utredningar kring behov av särskilt stöd och i samband med dem möter jag dagligen elever. I samtal med eleverna hittar jag vad som fungerar för dem. Det kan handla om små saker, som behov av paus och placering i klassrummet. Det är inte undervisning, men det påverkar undervisningen.

– Att specialpedagogen inte har undervisning får ju sedan fackliga följder som till exempel att jag har semestertjänst. För rektorernas del finns jag till hands under loven.

– Andra skillnader är att jag vid behov har kontakt med andra institutioner som bup och hab. Och så har jag ett övergripande ansvar för att vi håller oss à jour med specialpedagogisk forskning. Självklart delar vi på det uppdraget, eftersom speciallärarna följer forskningen inom sin specialisering.

Vad kan förbättras i arbetsbeskrivningen?

– Tidiga, förebyggande insatser kan lyftas fram ännu mer. Vi kan inte komma ifrån att vi ibland hamnar i brandkårsutryckningar, men jag tycker att vi har blivit mycket bättre med åren.