Övertolkad?
Digitalisering Hjärnforskaren Torkel Klingberg har blivit en galjonsfigur för motståndet mot skolans digitalisering. Men det han strävar efter är att revolutionera skolan med hjälp av digitala verktyg.
När Torkel Klingberg, Sveriges kanske mest kända hjärnforskare, i våras skrev en artikel i Svenska Dagbladet och varnade för hur digitaliseringen i skolan hanteras blev reaktionerna starka. Han fick många hejarop, andra menade att han dramatiserade och överdrev. Men kanske är själva polariseringen överdriven? Torkel Klingberg är verkligen ingen motståndare till vare sig surfplattor eller teknisk utveckling.
Riktigt bra digitala läromedel har samma effekt som en privatlärare. Det liknar en en-till-en-situation. Och det är den mest effektiva lärosituation som vi känner till.
Biomedicum på Karolinska institutet i Solna, där vi träffar honom, är belamrat av både Ipads, som man använder när man undersöker matematikinlärning ute i skolorna, och teknologisk research. Utifrån detta har forskarteamet bland annat utvecklat gratisappen Vektor, som hjälper barn med tidig matematikinlärning. I klasser där man använt Vektor kan eleverna ibland gå direkt till årskurs två-matten när de börjar i ettan.
– Och det är inget konstigt med det. Har man effektiva metoder för digital inlärning, samt använder dem på rätt sätt, så får man snabba och bra resultat, säger Torkel Klingberg.
Foto: Lasse Burell
– Men vi vet sedan decennier av forskning att om man försöker göra två saker samtidigt så presterar man sämre på båda, såväl arbetsminnet som koncentrationsförmågan försämras, säger han. Detta är gammal etablerad forskning som det finns konsensus runt. Med den erfarenheten kan man tycka att det är en ganska dum idé att sätta en skärm framför ögonen på en 16-åring. De som har en laptop framför sig ägnar drygt 40 procent av tiden till saker som inte är relevanta för undervisningen. Och det handlar alltså om motiverade universitetsstudenter – högstadie- och gymnasieelever är ju ännu svårare att kontrollera.
Att ta fram bra digitala läromedel kräver mycket tid och pengar – och forskning. Ett grundläggande problem är att den forskning som myndigheterna ägnar sig åt uteslutande handlar om kvalitativa studier – inte kvantitativa, menar Torkel Klingberg:
– Det finns inga studier där man med före- och eftertester samt mot en kontrollgrupp mäter hur de digitala läromedlen påverkar barns lärande. Det finns heller ingen forskning där man jämför läroböcker med digitala läromedel. I dagsläget ägnar man sig enbart åt kvalitativ forskning där man observerar och skriver ner sina intryck. Man intervjuar lärare och elever och frågar vad de tycker. Och därmed står vi med ett specifikt samhälleligt problem som vi inte vet svaret på. För det finns bara kvalitativa studier att luta sig emot.
Torkel Klingberg är dock optimistisk till att det i framtiden kommer att finnas digitala läromedel som effektiviserar lärandet.
– Riktigt bra digitala läromedel har samma effekt som en privatlärare. Det liknar en en-till-en-situation. Och det är den mest effektiva lärosituation som vi känner till. Individualiseringen är ju en uppenbar fördel. Att läromedlen kan anpassas efter varje elevs specifika svagheter och styrkor. Vissa behöver mer stimulans, andra behöver träna mer på det grundläggande. Med det här upplägget kan alla elever jobba med olika verktyg, men sitta i samma klassrum. En annan fördel är att de digitala läromedlen är lätta att sprida. Om vi hittar ett effektivt sätt att lära algebra så kan metoden spridas blixtsnabbt över Sverige, utan att alla lärare behöver utbildas i den nya metoden. Spridningseffekten kan dessutom vara internationell.
