Låt resurserna följa med till gymnasiet
Övergångar När elever med särskilt stora svårigheter ska byta stadium blir den specialpedagogiska uppföljningen extra viktig. I Stockholms gymnasieskolor finns en oro för att resurserna inte utnyttjas rätt – men också förnyat hopp om framtiden.
Foto: Linus Meyer
Den som inte klarar att få behörighet till gymnasiets nationella program får försöka läsa in de ämnen som fattas. Skollagen föreskriver ett antal olika varianter, varav yrkesintroduktion och individuellt alternativ är ett par. Det kan handla om elever med problematisk frånvaro under grundskoletiden, ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och i sällsynta fall ungdomar som gått särskola men befinner sig precis på gränsen i sin kognitiva förmåga.
Specialpedagogiken återfinns i undervisningen som sker i alla klassrum. Den bör differentieras så att alla kan fås med på tåget.
I Stockholms stad har man valt att placera alla elever i introduktionsprogrammen på ett fåtal skolor som har enbart dessa program.Vilket flera lärare som arbetat eller arbetar på skolan är kritiska till. Det är en modell som prövats en gång tidigare, och övergivits, i Stockholms stad.
– Man konstaterade då att det inte var en bra idé och började sprida elever i behov av specialpedagogisk stöttning på flera skolor, säger Anneli Blomberg, specialpedagog och sedan i augusti anställd på utbildningsförvaltningen som lärarcoach. Innan dess arbetade hon på Enskede Gårds gymnasium.
Camilla Carlberg, lärare på introduktionsprogrammen på Enskede Gårds gymnasium.
Foto: Linus Meyer
– Lyckligtvis tänker man nu återigen om och sprider introduktionsprogram på fler skolor, till exempel yrkesintroduktion på skolor med nationella yrkesprogram.
Camilla Carlberg är lärare i religionskunskap och svenska för elever på introduktionsprogrammen på Enskede Gårds gymnasium.
– Vi får hela tiden höra att man ska anpassa sig, att man ska anpassa undervisningen, men det blir ju väldigt svårt när man har elever med så många olika behov. Man måste ändå försöka göra det bästa man kan för eleverna. Men sedan mår man själv dåligt av att se hur mycket mer resurser som krävs. Vissa elever behöver ständigt stöd, i en liten grupp eller med en lärare i taget, andra behöver gruppundervisning. Många elever har haft riktat stöd under grundskoletiden men detta följer inte med till gymnasiet.
Efter vårterminen ska Enskede Gårds gymnasium stängas för renovering. Då kommer eleverna att spridas ut på flera gymnasieskolor i staden, berättar Anneli Blomberg.
– Det tycker jag är rätt väg att gå. Och ska det lyckas riktigt bra så handlar det egentligen om vad som händer i klassrummet. För mig är specialpedagogik och undervisning odelbart. Specialpedagogiken återfinns i den undervisning som sker i alla klassrum. Det gäller att differentiera den så att man kan få alla med på tåget.
Det är ett annat sätt att se på specialpedagogik än att det uteslutande är en-till-en-undervisning, anser Anneli Blomberg.
– Och det går inte. Det fanns tre eller fyra som arbetade som specialpedagoger eller speciallärare, och det räcker inte till 320 elever. Det är omöjligt.
Camilla Carlberg kritiserar främst systemet som helhet. Bland annat när det gäller uppföljning av olika individuella anpassningar.
– Man skulle behöva följa varje elev mycket mer, för att se vilken effekt de här anpassningarna har. Annat går inte alls att mäta, anser hon.
Anneli Blomberg, specialpedagog samt lärarcoach på Stockholms stads utbildningsförvaltning.
Foto: Linus Meyer
– I ganska många av de här elevernas fall är det kanske inte det som är utvecklingen, utan utvecklingen är att man får kompisar eller börjar klara sig själv. Det är andra mål för många av våra elever än att få behörighet till nationella program. Och det kan man inte mäta.
Anneli Blomberg anser att den yrkesintroduktion som finns på Enskede Gård kan vara ett utmärkt alternativ för elever som ändå inte siktar på högskolebehörighet. Hon berättar om elever hon haft som uttryckt den inte helt ovanliga åsikten att de ”hatar matematik” – när det egentligen bara handlar om att ha något intressant att räkna på.
– Om jag går ner i bageriet eller i verkstaden står de här eleverna och ska, till exempel, sexdubbla recept. De står och mäter och fixar. Det är ju massor med matematik i det. Eller i snickeriet, eleverna kommer med en kapnota och det är bara siffror. De mäter, ritar, sågar, räknar … men de ”hatar matte”!
Från och med hösten 2020 är det alltså meningen att eleverna på introduktionsprogrammen i Stockholm ska spridas ut.
– Vad jag förstår så tänker man att de här introduktionsprogrammen fördelas på respektive kommunal gymnasieskola som finns, säger Anneli Blomberg. Det kommer att gynna elever med svårigheter, och det kommer att gynna elever som inte har svårigheter, för de kommer att se att människor är olika.
