Läsappar hjälper vid svår dyslexi

Foto: iStock

Traditionell läs- och skrivträning är inte alltid tillräckligt för elever med svår dyslexi. En ny studie som jämför läs- och skriv­appar med vanlig träning visar att eleverna både kan behålla och utveckla läsförmågan med hjälp av fem appar.

– Många lärare är rädda för att eleverna ska tappa i språklig förmåga om de använder assisterande teknik. Men de som har allra svårast har upplevt tekniken som ett sätt att hänga med i skolan, säger forskaren Idor Svensson.

Han tycker att resultatet väcker frågan om alla måste fortsätta lära sig läsa bättre, trots stora svårigheter, eller om vissa elever kan få börja lyssna på texter i stället.

– Hur länge får man vara en svag läsare innan man tappar motivationen för skolarbetet? Har man tränat ljud-bokstavskombinationer i tre år utan resultat kanske det är dags för appar i stället, säger han.

Eleven måste dock komma upp till en viss nivå av att kunna avkoda text innan tekniken hjälper. I dagsläget ska lärare fortsätta undervisa i att läsa och skriva på vanligt evidensbaserat sätt, betonar Idor Svensson.

– Alla elever måste få träna med ljud-bokstavskombinationer, både i helklass, i grupp och enskilt. Men om man inte gått vidare efter tre år ska lärare sätta in assisterande teknik.­

Han delar in elevernas språkliga förmåga i tre nivåer med olika rekommendation. Har de inga svårigheter: kör vanlig läsinlärning och introducera den nya tekniken med ljudböcker parallellt. För gruppen med måttliga läs- och skrivsvårigheter kan skolan fortsätta med traditionell specialpedagogisk träning.

– Men också föra in läs- och skrivappar när det blir segt, när eleven är trött, eller inte hittar rätt ord.

Idor Svensson är professor i psykologi och forskar om läs- och skrivsvårigheter och dyslexi.

I den tredje gruppen placerar forskaren elever med grav dyslexi, de två till tre procent som inte svarar tillräckligt bra på vanlig träning.

– De ska börja använda assisterande teknik, eleverna ska kunna lyssna på texter för att diskutera innehållet. De eleverna har inget annat val om de ska följa med på lika villkor, säger Idor Svensson.

Han tror att det kommer bli vanligare att lyssna på eller tala in text i hela samhället framöver.

– Jag tror personligen att inom tio år så är det fullt möjligt att läsa nästan alla texter på ett annat sätt.

I stället för termen läsa vill Idor Svensson att vi börjar använda begreppet ”ta till oss text”. Och i stället för att skriva vill han säga ”förmedla text”

– Det kan vara att skriva med en penna, eller på en dator, eller att tala in text.

I studien undersökte forskarna hur lärarna ser på assisterande teknik: De flesta är positiva, till och med mer positiva än eleverna.

– De tycker eleverna tar till sig texter bättre.

Men det finns också de som inte håller med. Lärarens inställning till olika verktyg är viktig, enligt Idor Svensson, de måste kunna tekniken praktiskt för att elever som behöver ska få hjälp.

– Läraren är en akilleshäl.

Idor Svensson tycker att de flesta inom specialpedagogiken kommit långt.

– Jag är imponerad av dem, särskilt i särskolan.

Utbildningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Men i hela världen finns väldigt lite studier om hur surfplattor och assisterande teknik fungerar i skolan. Idor Svensson och hans kollegor forskar därför vidare kring hur läs- och skrivappar fungerar i en gymnasiesärskola.

– Alla är positiva även om det är en del strul – det ska man inte sticka under stol med. Apparna är inte anpassade för artikulationssvårigheter till exempel.

Ungefär hälften av eleverna i särskolan lär sig aldrig läsa och skriva under skoltiden, påpekar Idor Svensson.

– För deras del är tekniken helt avgörande. Att man kan skicka ett sms till exempel genom att prata in orden.