”Jag är med elever nästan hela tiden”

Snart sommarlov. Socialpedagog Dan Lansgard stämmer av läget med Evelina Johansson,
som han är mentor för. Socialpedagogens uppdrag är delat mellan mentorskap och arbete
med elever med hög frånvaro. Foto: Stig Hammarstedt

Vad kan du göra som en lärare inte kan?

– Framför allt är jag inte den som bedömer elevernas kunskaper eller sätter betyg. Jag rör mig fritt i skolan, träffar eleverna i korridoren, kafeterian, matsalen. 90 procent av min tid är jag med elever. Dessutom har jag mycket tät kontakt med föräldrarna vilket lärarna ibland tycker är skönt att slippa. Samtidigt kan jag uppleva att lärarna är lite avundsjuka på att jag har så bra kontakt med eleverna.

Dan Lansgard har mer och mer börjat arbeta med elever med hög frånvaro. På Solbergaskolan ser man frånvaron som oroväckande redan efter ett par veckor. Dan Lansgard söker upp eleverna och diskuterar vilket stöd de behöver för att komma tillbaka.

Är det egentligen ett misslyckande att skolan behöver din yrkesgrupp?

– Belastningen har ökat för lärarna, och då är det så klart en bra investering att anställa en billigare person. Lärarens första uppdrag måste vara att undervisa och bedöma. Fler vuxna på skolan är alltid bra. Eleverna känner sig tryggare. Att gå runt och oroa sig för något, kanske inte våga gå förbi de där andra eleverna vid skåpen, är ingen gynnsam arbetsmiljö.

En gång i veckan stämmer socialpedagogerna av läget med högstadiets två special-lärare. Jenny Neldemo-Eklöf, speciallärare, ser en vinst i att samarbeta med pedagoger som fokuserar på det sociala.

– Om socialpedagogerna anar kunskapssvårigheter så tar de upp det med oss speciallärare. Jag ser dem som ett komplement till oss. Vi nischar oss mot kunskap och de mot det sociala. Det är väldigt tydligt på högstadiet att skolsvårigheter ofta hänger samman med en tuff social situation, i och utanför skolan.