Digitalisering som verktyg

Den digitala tekniken öppnar oändliga möjligheter för att elever med olika typer av särskilda behov ska få mer likvärdiga förutsättningar att nå målen som sina kamrater. För att nämna några konkreta exempel: Den med läs- och skrivsvårigheter kan ha hjälp av appar som transformerar text till tal eller vice versa, av dyslexianpassade rättstavnings­program eller olika former av övnings­program som kan individanpassas och träna just det som den enskilda eleven har svårt för. För elever med fysiska funktionsvariationer finns exempelvis pekplattor och olika typer av digitala bildstöd, och för den med koncentrationssvårigheter finns specialutformade övningsprogram som tränar exempelvis sociala färdigheter.

Likvärdighet är ju inte att allt ska vara lika för alla utan att undervisningen anpassas så att alla elever har likvärdiga förutsättningar att tillägna sig den nya kunskapen.

– Det har hänt väldigt mycket på kort tid, men dessvärre har skolledare, specialpedagoger och speciallärare inte alltid möjlighet att vare sig hänga med i och skaffa sig en uppfattning av vad som finns eller ta reda på vad som är bra och dåligt, säger Emma Lindeblad som är doktor i psykologi vid Linneuniversitet i Växjö.

Hon tycker att det är något som behöver lyftas i den debatt som nu pågår, som handlar mycket om digital likvärdighet.

– Denna likvärdighet handlar inte enbart om lika tillgång till själva tekniken och hårdvaran, utan också om likvärdig kompetens bland personalen i skolan. Om man skulle presentera vad det kostar att köpa in teknik och vidareutbilda personal, i förhållande till x antal lärartimmar skulle nog de flesta skolledare och politiker bli mer positiva.

Förberedd för digitalisering!
Foto: Johan Strindberg

Emma Lindeblads forskning riktar särskilt fokus på elever med läs- och skrivsvårigheter och vad den digitala tekniken kan innebära för dem. I sin avhandling, som kom för drygt två år sedan, konstaterade hon att olika typer av digitala hjälpmedel utöver att fungera som stöd i lärandet också betyder mycket för det psykiska måendet hos dessa elever.

– Det handlar om att komma bort från stämpeln att alltid vara den som är sämst och som får kämpa minst fyra gånger så mycket som sina kamrater för att tillägna sig en text, oavsett skolämne. Då ger ju vem som helst till slut upp, får ett stukat självförtroende och en negativ inställning till skolan.

Det finns nämligen en grundläggande psykologisk utmaning i själva motivationen, poängterar Emma Lindeblad.

– Ett barn har svårt att se tio år framåt och att hen kan behöva läsförståelse inför universitetsstudier, utan är här och nu och tycker att det är urtråkigt med tragglandet. I våra studier har vi sett att detta delvis går att komma runt med nya digitala verktyg som kan öka motivationen på ett annat sätt än traditionella, analoga.

Emma Lindeblads och hennes kollegors forskning visar att digital teknik främst bör användas med två olika målsättningar: att träna färdigheter på olika sätt alternativt till att på olika vis kompensera. Läraren behöver dock i varje undervisningssituation ha klart för sig vad målet med användandet av den digitala tekniken är.

Digitalisering som både metod och mål på Mora folkhögskol.
Foto: Johan Strindberg

– Om det exempelvis är en geografilektion, och målet med undervisningen är att eleverna ska lära sig fakta om Dalsland, låt då eleven slippa traggla läsande och i stället få använda talsyntes. Det ger mer jämlika förutsättningar och just här är det ju inte läsfärdigheten som är i fokus, släpp det för stunden. Likvärdighet är ju inte att allt ska vara lika för alla utan att undervisningen anpassas så att alla elever har likvärdiga förutsättningar att tillägna sig den nya kunskapen, säger Emma Lindeblad.

Det krävs också en finkänslighet, visar hennes forskning. För även om digitala hjälpmedel kan betyda mycket för självförtroendet och motivationen, kan vissa elever uppleva dem som utpekande.

– Det här behöver lärare vara medvetna om och känna av och kanske prata med berörd elev om. Hur vill han eller hon att man ska gå tillväga, vara öppen och prata igenom det hela med klasskamraterna eller vara mer diskret?

En annan som ägnat mycket tid åt digitalisering i kombination med särskilt stöd är Annika Agélii Genlott. Hon är i grunden språklärare, arbetade under många år som skolutvecklare i Sollentuna kommun, ledde nyligen arbetet med den nationella handlingsplanen för digitaliseringen av skolväsendet och kommer under nästa år att presentera sin avhandling i informatik vid Örebro universitet.

Hennes forskning visar att digital teknik kan vara jättebra, men pekar också på att det finns utmaningar och risker med den – och då kan just elever i behov av särskilt stöd bli mest drabbade. I en forskningsartikel publicerad i tidskriften Computer and Science redovisar Annika Agélii Genlott olika studier där hon har undersökt arbetet med metoden Skriva sig till lärande, STL. Det är en metod som hon själv varit med och utvecklat och som kort sammanfattat kombinerar pedagogik med digitala verktyg (läs mer om STL i faktarutan längst ned).

Annika Agélii Genlott har i en av de publicerade studierna jämfört en testgrupp bestående av elever som arbetade med STL med två kontrollgrupper från 12 olika skolor. I de två kontrollgrupperna arbetade den ena gruppen helt analogt och den andra kontrollgruppen helt digitalt men utan någon särskild pedagogisk tanke med de digitala verktygen.

– Resultatet var mycket tydligt. I de klasser där eleverna undervisats enligt STL-metoden i kombination med digitala verktyg blev resultatet i svenska och matematik så mycket som 20 procent högre än båda kontrollgrupperna. Allra störst effekt såg man hos de elever som hade någon form av särskilt behov, säger Annika Agélii Genlott.

Men studien avslöjade också andra resultat. Av de två kontrollgrupperna fick den grupp som använde digitala verktyg utan någon särskild pedagogisk tanke eller specifikt mål sämre resultat än den som arbetade analogt.

Projektet DigiJag hjälper personer med intellektuell funktionsnedsättning att komma i gång digitalt.
Foto: Johan Strindberg

– De här resultaten talar om något viktigt för oss. Digital teknik kan vara jättebra, om den används på ett genomtänkt och pedagogiskt riktigt sätt. Särskilt hjälpta av den kan elever med olika typer av särskilda behov vara. Men den bör inte användas bara för att. Det måste finnas en tanke om varför och hur, precis som med all annan undervisning, säger Annika Agélii Genlott.

Detta är något som även Helena Hemmingsson, professor vid specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet, samt Jari Linikko, studierektor för samma institution, betonar. De önskar att elever i behov av särskilt stöd och de möjligheter som den digitala tekniken kan ge dem, lyftes mer i regeringens digitaliseringsplan för skolan.

– Det är knappast dem man har haft fokus på, säger Helena Hemmingsson som i tidigare jämförande studier sett att elever med funktionsnedsättning till och med generellt har sämre tillgång till och möjligheter att använda digital teknik i klassrummet än andra elever. Vad det beror på har hon dock inte vetenskapligt undersökt.

– Det går bara att spekulera kring. För några år sedan användes ibland tekniken som belöning, att den som var färdig med en uppgift fick sitta med dator ett tag. Det ledde kanske till att mest högpresterande elever fick denna möjlighet. Så är det nog inte i dag, men förhållningssättet är viktigt att diskutera.

Hon påpekar även att när digitaliseringskommissionen för några år sedan granskade IT i skolan var en av slutsatserna att ­svenska skolor var världsledande i att dela ut ­datorer men sämst på att använda dem. Jari ­Linikko­ tillägger att det dessutom finns stora skillnader mellan olika kommuner vad gäller tillgång till både teknisk och pedagogisk ­support.

– Det här är jätteviktigt att ta tag i, ­säger han. Det finns mycket samlad kunskap att få, bland annat via Specialpedagogiska ­skolmyndigheten, Skolverket och fria resurser på internet. Men specialpedagoger och special­lärare måste få tid i sina tjänster för att ­kunna hålla sig uppdaterade. Tekniken och programmen utvecklas hela tiden och det krävs en annan kritisk granskning än vid val av ­läroböcker.