”Vi borde samtala i stället för debattera”

LÄS MER Spec-panelen: ”Så jobbar vi mot demokratihotet”

Treårig ekonomisk linje på gymnasiet med siktet inställt på en bankanställning, något som lockat honom sedan den spännande praktiken. Ja det var så det var tänkt. Men ett halvår efter studenten var det dags för militärtjänstgöring och i väntan på den fick Tord Söderqvist ett ungdomslagsarbete som elevassistent i en mellanstadieklass:

– Jag trivdes jättebra den där höstterminen och fick även hoppa in när en lärare blev sjuk. Så jag fortsatte att arbeta i skolan även efter lumpen och efter ett tag konstaterade jag att jag nog måste bli lärare. Det där med bank lade jag på hyllan. 

Tord hade hittat sitt kall och längtade efter att bli färdig lärare och få en alldeles egen klass. Och så blev det. Han började med en tvåa på en grundskola i Heby och följde sedan klassen upp i mellanstadiet. Därefter blev det en ny vända, med en etta som han följde samma väg. 

– Sedan dök det upp en möjlighet att vidareutbilda mig till specialpedagog. Jag har alltid haft ett intresse för dem som inte haft det så lätt och jag gillar att hitta lösningar.

Vi säger ju att olikheter berikar, då borde det gå att lyssna och söka samförstånd.

Efter utbildningen fick han tjänst som specialpedagog på skolan som han hade arbetat på tidigare, men på högstadiet. Där arbetade han först med en liten elevgrupp, och sedan alltmer tillsammans med lärarna ute i klasserna – varvat med handledande uppdrag kring åtgärdsprogram och liknande. Han hade också ett gott samarbete med en erfaren speciallärare. Under en period var Tord även vikarierande rektor. 

2006 var det dags för ett nytt jobb och Tord anställdes som rådgivare på Specialpedagogiska institutet, nuvarande SPSM. Men längtan efter det mer elevnära växte och efter tio år lämnade han myndigheten för att i stället arbeta som kommunövergripande specialpedagog för Håbo kommuns skolor. 

– Det var ju inte direkt tillbaka till golvet men jag kom i alla fall närmare, säger Tord Söderqvist. Sedan ett par år är jag tillbaka på SPSM, men längtan till skolan finns där fortfarande. Någon gång innan det är dags för pension kanske det händer, vi får se.

Men han trivs bra i sin nuvarande roll som rådgivare, ett arbete där han har ett helikopterperspektiv på skolans värld. 

– Att vara rådgivare är inte så enkelt som att bara ge råd, det handlar mer om att vara en kvalificerad samtalspartner, skapa relationer och komma med inspel. Att hitta lösningar tillsammans med dem som hör av sig, att bygga vidare på deras process.

Alltsedan Tord Söderqvist utbildade sig till specialpedagog har han varit fackligt aktiv. 

– Jag var engagerad redan under grundskollärarutbildningen, och när jag började arbeta som specialpedagog på högstadiet tyckte jag att vi inte fick tillräckligt bra information. Lösningen på det var att jag blev arbetsplatsombud, sedan har engagemanget fortsatt. På SPSM har vi en väl fungerande förening och det är en glädje att sitta med i styrelsen.

Tord Söderqvist är även en av ledamöterna i Sveriges Lärares intresseförening för speciallärare och specialpedagoger, och hoppas att han kan bidra till att både speciallärare och specialpedagoger blir mer synliga i Sveriges Lärare än vad de har varit tidigare, och att missuppfattningar om de olika yrkesrollerna kan motverkas. Han är även väldigt nöjd med sammanslagningen av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund.

– Ja, vi är starkare nu. Förr betonades ofta olikheterna, men nu ser jag inga sådana motsättningar längre.

Han hoppas också att det polariserade debattklimatet klingar av. 

– Exempelvis om en sådan sak som att ha dator eller inte i skolan, så enkelt är det ju inte. De flesta speciallärare och specialpedagoger ser att det finns både för- och nackdelar, man måste jämka vad som passar vem. Jag tycker att vi ska sträva efter samtal i stället för debatt. Vi säger ju att olikheter berikar, då borde det gå att lyssna och söka samförstånd.

Arbetet på SPSM och det fackliga engagemanget tar sin tid, men Tord Söderqvist vet att inte jaga upp sig i onödan. Det kan han delvis tacka ett av sina fritidsintressen för – den återkommande meditationen. 

– Jag är med i en grupp sedan tio år tillbaka som träffas varje vecka för att meditera, och vi turas om att leda. Jag skulle önska att det var oftare än så, men jag ser till att få stunder av återhämtning även övrig tid – bland annat när jag pendlar fram och tillbaka till jobbet.

Lugnet är också en tydlig ingrediens i det framtida drömjobbet. 

– Jag började arbeta på landsbygden, och det gillade jag, säger Tord Söderqvist. Det finns många fördelar med att vara i mindre sammanhang där man ser helheten och känner alla elever. Om jag tar mig tillbaka till skolan före pensionen kan jag verkligen tänka mig landsbygden igen.

LÄS ÄVEN

Så jobbar vi – specialpedagoger i tre världsdelar

Speciallärare med facklig karriär

Nytt stödmaterial om tillgänglighet