Om anpassningar ska fungera – skilj på mål och lösningar

Kommunikation handlar om så mycket mer än ord, så gör dig medveten om vilka signaler du som lärare skickar i mötet med vårdnadshavare. Det rådet ger Petra Krantz Lindgren, och ger ett par typiska exempel på hur det alltför ofta kan låta efter möten i skolan:

”Hon lyssnade inte på vad jag sa! Hon gick i försvar direkt.”

”Han kom bara med en massa bortförklaringar.”

– Jag möter ganska ofta både föräldrar och pedagoger som säger ungefär så, berättar Petra. Det är ledsamt, eftersom samtal mellan föräldrar och pedagoger vanligen handlar om barn som på något sätt mår dåligt eller är i behov av stöd. Och samtidigt är det begripligt, eftersom frågor som dessa är känslomässigt laddade och sårbara för de inblandade.

Ibland uttrycker föräldrar i kommunikation med skolpersonal önskemål om vad någon i skolan ska göra. Petra brukar uppmana pedagoger: ”Påminn dig om något önskemål som någon vårdnadshavare har uttryckt. Var önskemålet tillräckligt tydligt? Om inte, försök göra om det så att det blir tydligt.”

– Om målen är positivt laddade blir det sällan konflikt kring om de är önskvärda eller inte. Vem vill inte att en elev ska trivas? 

Petra Krantz Lindgren fortsätter:

– Vid samtal med vårdnadshavare är det vanligt att de inleder med en lista fylld med åtgärdsförslag. Det kan vara önskemål om att barnen måste vara ute på rasten eller placeringar i klassrummet. Då föreslår jag att man svarar något i stil med: ”Bra, jag vill gärna prata konkreta åtgärder! Och först vill jag se om vi kan skapa en gemensam bild av vad vi vill uppnå.”

En viktig tanke man alltid bör bära med sig är att alla människor inte är vana vid att skilja på mål och lösningar. Då kan man hjälpa till att lyfta fram målen i samtalet.