Befria skolan från floskler – det är tillit den behöver

LÄS MER Specialläraren: ”Lösningarna ser vi om vi ­lyfter blicken”

När vi träffar någon på gatan, åker i trafiken tillsammans eller lämnar våra barn i förskolan finns det en osynlig kraft vi lutar oss emot. En osynlig kraft som får vårt demokratiska samhälle att fungera.

Tillit.

Inom skolan är betydelsen av tillit särskilt viktigt. I min verksamhet som pedagogisk utvecklingsledare, där jag samarbetat med hundratals skolor runtom i Sverige, har jag observerat att skolor som präglas av hög tillit mellan personal och elever kännetecknas av gladare lärare och trygga, lärande elever. Men när tilliten till skolan och mellan skolans personal brister står vi inför en kris som hotar hela vårt utbildningssystem.

När tilliten till skolan och mellan skolans personal brister står vi inför en kris som hotar hela vårt utbildningssystem.

Tillit är helt avgörande för en framgångsrik undervisning. När lärare visar tillit till sina elever och när eleverna i sin tur litar på sina lärare, skapas en miljö där frihet och ansvar inte bara delas utan uppmuntras. Lärare som har förtroende för sina elever tenderar att ge dem mer utrymme att utforska och ta egna initiativ. Detta leder till att eleverna, säkra i vetskapen om att de litas på, vågar utmana sig själva. De blir mer benägna att ställa frågor, diskutera öppet och dela med sig av sina tankar. Denna ömsesidiga tillit mellan lärare och elever fördjupar engagemanget i klassrummet och skapar en trygg klassrumsmiljö.

På skolor där tilliten är låg mellan elev och lärare eller mellan personalgrupper så ser jag ofta att skolledningen i desperation skapar system för att kontrollera och övervaka undervisningen. Antingen checklistor för lärare som ”måste” följas eller konsekvenstrappor på väggarna för de elever som inte följer reglerna. I de skolor jag arbetat på där tilliten varit låg till lärarnas professionella omdöme och kompetens krävs ofta regelbunden dokumentation för att kontrollera att lärarna gör det ”de ska”.

Man fokuserar i dag mer på att peka ut rätt och fel än att skapa en ansvarskultur där alla gemensamt bidrar till en positiv lärandemiljö.

Låt mig ge er ett levande exempel som illustrerar vad som händer när tillit saknas: Jag arbetade en gång med en skola där skolledningen i brist på tillit till lärarnas förmåga införde ett system där förstelärare skulle använda checklistor för att observera och bedöma sina kollegor. Systemet var avsett att identifiera vilka lärare som ”gjorde rätt" och vilka som behövde ytterligare samtal med sin chef. Lyckligtvis motsatte sig flera lärare detta förslag, som så småningom röstades ned. Denna incident belyser en alltför vanlig inställning inom skolväsendet, där man fokuserar mer på att peka ut rätt och fel än att skapa en ansvarskultur där alla – lärare, övrig personal och elever – gemensamt bidrar till en positiv lärandemiljö.

Något jag upplevt är att system för kontroll ofta blir kontraproduktiva och skapar en falsk känsla av kvalitet. I själva verket skapas i stället en kultur av misstro och osäkerhet inom personalen. Lärarna blir mindre benägna att anpassa undervisningen efter elevernas behov och fokuserar i stället på att göra det som ”chefen säger” och uppfylla checklistor. En brist på tillit till lärare underminerar lärarnas professionella autonomi. En ond spiral uppstår där försämrad tillit leder till mer kontrollmekanismer som leder till sämre tillit och försämrad kvalitet på undervisningen.

När en sådan spiral av brist på tillit uppstår sker en avprofessionalisering av lärarkåren, vilket påverkar hela samhällets syn på skolan. När vi inte litar på skolans förmåga att utbilda våra barn ser vi även en ökad politisering av skolfrågor, där snabba lösningar och ständiga reformer prioriteras framför en långsiktig skolpolitik. Mer katederundervisning, nej mer hjärnsmart undervisning, mer npf-kunskap, nej ta mobilerna från eleverna, nej mindre slöjd och mer matte i skolan. Det politiska samtalet om skolan handlar mindre om vilken skola vi vill ha och vad våra elever behöver, och mer om att sälja snabba lösningar. Lärarna känner sig pressade att följa politiska agendor i stället för sin inre pedagogiska kompass, vilket skadar både lärares yrkesstolthet och elevernas lärande.

När en sådan spiral av brist på tillit uppstår sker en avprofessionalisering av lärarkåren, vilket påverkar hela samhällets syn på skolan.

Det är därför dags att vi återupprättar tilliten inom skolväsendet. Vi behöver alla behandla lärare som de experter de faktiskt är. Vi lever även i en av de rikaste och mest innovativa länderna i världen. Vi har de nycklar som krävs för att skapa en skola vi kan vara stolt över. Vi behöver överge system som bygger på misstro och kontroll och i stället sträva efter en skola där tillit är normen, inte undantaget. En av de saker jag önskar att en ny förbundsordförande tar tag i – Sveriges Lärare nominerar Anna Olskog – är hur vi vänder skutan med hjälp av tillit.

Det handlar om att skapa en skola vi alla kan vara stolta över. Det handlar även om att lita på att våra lärare, speciallärare, kuratorer, syv:ar, specialpedagoger och skolledare med rätt stöd och resurser vet hur de bäst når och engagerar varje elev. En skola utan tillit kommer aldrig att fungera. Därför önskar jag något mer än flyktig skolpolitik och billiga poänger som förändras vart fjärde år. Det kommer kräva en hel del tuffa beslut på högsta nivå, samt ett nytt ledarskap och organisation för skolan. Men jag tror att det är möjligt.

LÄS ÄVEN

”Höj nivån! Det är inte fel på barnen”

Specarna har fått nog: ”Insatspyramiden har hamnat upp och ner”

Specarnas kamp för att hjälpa alla elever