Skolan måste förstå utmaningarna med flerspråkighet

LÄS MER: Vi måste prata mer om språkstörning

Allt fler elever i Sverige är flerspråkiga. Cirka en tredjedel av barnen i åldern 0 till 5 år växer upp med minst en förälder med annat modersmål än svenska. 

Forskning visar att flerspråkiga barn med språkliga svårigheter riskerar att:

• felaktigt få en språkstörningsdiagnos.
• inte få en diagnos eftersom deras språkstörning/DLD inte upptäcks. 

Skolan måste därför öka sin kunskap om flerspråkighet och språkstörning/DLD samt om hur barns exponering för språk påverkar ordförråd och användning av språk. 

I språkliga tester brukar resultaten från flerspråkiga barn jämföras med resultat från barn med föräldrar som talar majoritetsspråket. Denna jämförelse kan vara missvisande och leda till att diagnosen språkstörning felaktigt ställs. Flerspråkiga personer använder olika språk i olika sammanhang, vilket gör att ordförråd ofta skiljer sig från språk till språk. Dessutom är det vanligt att barn som är flerspråkiga växlar mellan två språk i samma konversation. De standardiserade tester som används för att undersöka barnets användning av språk kompenserar ej för detta faktum. Sammantaget ökar detta risken för att flerspråkiga barn som inte har språkstörning/DLD ändå får en diagnos. 

Omvänt leder myter kring flerspråkiga barn till att barn med språkstörning/DLD inte får diagnos. En seglivad myt är att flerspråkiga barn har försenad språkutveckling. De språkliga svårigheter som uppmärksammas skylls därför på tvåspråkigheten vilket gör att flerspråkiga barn inte utreds för språkstörning/DLD. 

Språkstörning/DLD finns alltid i samtliga språk en person använder. Dock kan en språkstörning ta sig olika uttryck i olika språk då ljudsystem, grammatik, ord och sociala regler skiljer sig mellan språk. En elev med språkstörning/DLD kan ha mindre grammatiska svårigheter i ett språk än i ett annat. Vi vet dock att en elev med språkstörning/DLD har lägre språklig förmåga än jämnåriga på samtliga språk som denne använder. 

Språkstörning/DLD behöver heller inte höras på talet vilket kan göra att en elev med språkstörning ”flyger under radarn”. Svårigheterna kan i stället ligga i förståelsen av vad någon säger samt användning av språket. En elev med dyslexi, ADHD eller autism kan också ha språkstörning/DLD men utreds inte alltid för detta. Flickor utreds mer sällan för språkstörning/DLD än pojkar trots att ungefär lika många flickor som pojkar har språkstörning/DLD. 

Exponering för språk är ytterligare en faktor. Barn som endast använder svenska som skolspråk men exponeras för ett annat språk i hemmiljö kan prestera lägre i språkliga tester än jämnåriga generellt. Andra barn har en så kallad mixad språkdominans med olika språkliga styrkor i olika språk. Språkstörning/DLD ska testas på det språk som barnet använder mest, det vill säga det språk som dominerar. 

Språkstörning/DLD påverkar inlärning i alla skolämnen. Flerspråkiga elever som upplevs ha språkliga svårigheter i skolan behöver ges möjlighet till en professionell bedömning och utredning av logoped. Det är därför extra viktigt att skolor med en hög andel flerspråkiga barn satsar på att öka sin kunskap om flerspråkighet och språkstörning/DLD.

Berit Robrandt Ahlberg, ordförande Afasiförbundet/Talknuten
Jan Höglund, ordförande DHB
Albert Telon, ordförande Unga med språkstörning 
Kerstin Wiström, ordförande Logopedförbundet

LÄS ÄVEN

Hur gör vi screeningen likvärdig?

Skolverket: Screeningen fungerar bättre än många tror

Forskaren bakom ”Från mäta till möta”: Bedömningar på fel spår