Vädjar till regeringen: ta ansvar för förskolebarnen med autism!

LÄS MER Forskarna: Lärare behöver utveckla förmågan att förstå npf

Hjärnan är som mest elastisk och formbar när barnet är i förskoleåldern ^{(se 1),} och det är då närmiljöer kan ha som mest en positiv påverkan på barns utveckling. Anpassade inlärningsmöjligheter i denna ålder kan motverka effekter av till exempel funktionsnedsättningar, ekonomisk utsatthet, försummelse och trauma under flykt från krig.

1–2 procent av förskolebarn i Sverige har autism. Socialstyrelsen ⁽²⁾ rekommenderar i sina nationella riktlinjer (oktober 2024) ”mångsidiga intensiva beteende insatser” (EIBI) för förskolebarn upp till 5 år med autism.  Som framgår av rapporten är mångsidiga insatser tids- och resurskrävande, men att insatserna kan ge samhällsbesparingar på lång sikt. Inom ramen för dessa görs individuella kartläggningar av bland annat pre-verbala och socio-kommunikativa färdigheter för att utifrån dessa utforma individuella insatser för att stötta barnet att kunna uttrycka sina önskemål, vara delaktiga i lek och andra vardagssammanhang, göra egna val samt generalisera inlärda färdigheter till andra personer, miljöer eller aktiviteter.

Ett exempel är en kommun som vägrade ett barn ett AKK-bildsystem eftersom det rekommenderades av habilitering och därför bedömdes vara behandling och inte pedagogik.

Forskning har visat att tidiga mångsidiga intensiva beteende insatser ger bäst effekt vid intensitet av minst 15 timmar per vecka under cirka två år ⁽³⁾. Långtidseffekter visar bland annat signifikant ökning av intellektuella förmågor, förbättring av vardagsfungerande, kommunikation och minskade behov av specialpedagogiskt stöd vid skolstart i jämförelse med autistiska förskolebarn som fick ”gängse pedagogik ”. Tidiga mångsidiga intensiva beteende insatser har sin teoretiska förankring i utvecklingspsykologi och tillämpad beteendeanalys (TBA) ^{(se 4)}. TBA är internationellt ett väl etablerat vetenskaplig inlärnings forsknings -och kunskapsfält. Dess övergripande syfte är att utifrån evidensbaserade insatser och beprövad erfarenhet förbättra livskvaliteten och skapa meningsfulla förändringar för individer, grupper och samhället ⁽⁵⁾ med tillämpning inom bland annat psykologi (CBT, DBT), medicin, idrott, ekonomi, organisationer (OBM) och skolan (PBS).

Vid implementeringen av tidiga mångsidiga intensiva beteende insatser i Sverige är det förskolepersonal och familjen som hjälper barnet med regelbunden handledning/coachning från habilitering eller andra aktörer med fördjupade kompetens. Men, om grundläggande kompetens saknas hos förskolepersonal och fördjupade kompetens saknas hos handledare finns risk att insatserna inte görs utifrån barnets behov och förutsättningar, vilket kan leda till uteblivna framsteg för barnet eller i värsta fall en försämring av barns förmågor ^{(6, 7, 8)}. För att hålla hög kvalitet krävs fördjupad fortbildning och kvalitetssäkring av insatserna – och därmed också nationella riktlinjer inom detta område. Därför är detta en regeringsfråga.

Trots att Socialstyrelsen rekommenderar EIBI och SKR arbetar fram ett nationellt vård- och insatsprogram saknas riktlinjer från UHR som synkar med Socialstyrelsens. Det är beklämmande.

Trots att Socialstyrelsen rekommenderar mångsidiga intensiva beteende insatser och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är i färd med att arbeta fram en nationell vård och insatsprogram (VIP) för autism saknas i dag stödjande riktlinjer från Universitets och högskolerådet (UHR) som ligger i linje med Socialstyrelsens riktlinjer. Vilket är beklämmande. I betänkandet om ny lärarutbildning Utredningen om att Utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna (SOU 2024:81) framhålls betydelsen av kognitionsvetenskap, att utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet – men vikten av samarbete mellan förskolan och habiliteringen nämns inte. Detta är oroväckande. Enligt flera artiklar i Dagens Nyheter de senaste åren nekar kommuner principiellt mångsidiga intensiva beteende insatser till autistiska barn – därför att det är resurskrävande men även på grund av att den rekommenderas av habilitering, och därmed är ”behandling och inte pedagogik”. Ett exempel är en kommun som vägrade ett icke-verbalt barn med autism ett AKK-bildsystem (PECS) eftersom den rekommenderades av habiliteringen och därmed bedömdes oförenlig med förskolans pedagogik ⁽¹⁰⁾

I USA insåg man redan under 1970-talet vikten av att kvalitetssäkra insatser med grund i TBA, och där går det sedan 1998 att certifiera sig som beteendeanalytiker – godkända specialiseringar på avancerade nivå finns vid fler än 500 universitet ⁽¹¹⁾ – numera krävs även legitimering inom 38 delstater. I Europa startades certifiering med koppling till det amerikanska systemet år 2004. Godkända specialiseringar finns internationellt i över 45 länder, bland andra Island, Norge, och Finland ⁽¹¹⁾. Eftersom det saknades nationella riktlinjer i Sverige för beteendeanalytiker startades 2004 en fördjupning vid Karolinska Institutet som sedan 2007 har kopplats till ovanstående certifieringssystem. Fördjupningen/specialiseringen med fokus på autism och tillämpad beteendeanalys fanns sedan vid Stockholms universitet mellan 2010⁽¹²⁾ och 2022 (sista kursen gavs 2024) och bestod av sex kurser à 7,5 ECTS som fördelades mellan den psykologiska och specialpedagogiska institutionen ⁽¹³⁾. Cirka 300 yrkesverksamma logopeder, specialpedagoger och psykologer har läst fördjupningen, och sedan 2021 har 16 mastersuppsatser skrivits ⁽¹⁴⁾⁾.

En styrka med certifiering är att det finns inbyggd kvalitetssäkring, vad gäller utbildningsinnehåll, mål, lärares kompetens, studenters behörighet och gemensamma professionella och etiska riktlinjer, vilket är av stor betydelse för arbetsgivaren, familjen, individen och i längden samhället. Det underlättar även förflyttning mellan länder.

Dock kan internationell certifiering aldrig ersätta erkännande inom det egna landet.

Det finns inga enkla lösningar, men för att skydda rättigheterna hos små barn med autismdiagnos ska det finnas etablerad samverkan och samordning mellan Socialstyrelsens riktlinjer, kommun, region och Universitet- och högskolerådet (UHR). Vilket innefattar att samhället satser på utbildning och kvalitetssäkring av professionella inom både kommun (förskolan) och region (habilitering) utifrån gemensamma nationella riktlinjer. Utifrån ett individperspektiv är detta av ytterst vikt och i förlängningen handlar detta om att ge alla barn bästa möjliga förutsättningar i sina liv från förskoleåldern för att påverka deras välmående och lärande både på kort och långsikt.

Som man säger: ”If you think education is expensive – try ignorance.”

Lise Roll-Pettersson
BCBA-D, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet

LÄS ÄVEN

Boktips: Stärk empatin hos barn med autism

DLD-dagen – ”Varje skola måste börja anpassa för elever med språkstörning”

Undervisning och elevhälsa måste samverka