Miljön, inte eleven, är funktionshindrad

I Luleå gymnasieskola, där jag arbetar, har antalet elever i behov av anpassningar blivit så stort att vi börjat diskutera hur vi i stället kan planera för en undervisning som passar alla. Med andra ord differentiera i stället för att individ­anpassa undervisningen.

Pia Häggbloms bok ­Universell design för lärande handlar om detta. Förutom exempel på hur lärare kan använda sig av UDL direkt i undervisningen riktar den sig till skolledare, special­pedagoger och pedagogiska utvecklare som vill implementera UDL bredare.

Häggblom uppmanar till att använda UDL för det ­paradigmskifte vi står inför, där vi skiftar fokus till att skapa en lärmiljö för den mångfald som i dag och i morgon är normen i vårt ­utbildningssystem. Bra sagt, tycker jag. Det är inte ele­verna som ska anpassa sig till miljön utan miljön som är funktionshindrad.

I stället för att anpassa elever skiftar vi fokus till att skapa en lärmiljö för den mångfald som i dag är normen i vårt ­utbildningssystem.

Begreppet Universal ­Design myntades av Ronald Mace i slutet av 1990-talet. Han utbildade arkitekter vid North Carolina­ State University och hans tankar bakom designade produkter och miljöer var att de skulle kunna användas av alla människor, utan att behöva anpassas eller specialutformas. Det märks att UDL har sina ­rötter i USA, och ­kanske stöts en del pedagoger bort av att exemplen som lyfts fram nästan bara är från amerikansk skola och ­forskning.

UDL siktar mot att realisera begreppet ­tillgänglighet; att ­grundligt reflektera över alla detaljer i undervisningen enligt huvudprinciperna att skapa motivation och ­engagemang, erbjuda olika sätt att erhålla information och kunskap och ­erbjuda ­olika sätt att lära och ­uttrycka sig.

Är du intresserad av att skapa en utbildning i UDL för pedagoger så är boken en gruva att ösa ur. Författaren hjälper dig med många reflektionsfrågor som du kan ställa till dig själv samt en mycket detaljerad planering av sju workshops att använda i utbildningssyfte.