Youtube som inkluderande verktyg

”Jag började jobba som musiklärare i gymnasiesärskolan 2007 och tyckte att det var svårt att hitta sånger som var musikaliskt enkla nog för mina elever utan att vara barnsliga. Jag tyckte också att det var svårt att hitta sånger som passade att sjunga vid olika högtider eftersom många av de traditionella högtidssångerna är religiösa och jag ville ha något mer neutralt.

Låtskrivande har alltid legat mig varmt om hjärtat så jag började skriva egna sånger som jag sjöng tillsammans med mina elever. De flesta sångerna har jag lagt inom ett begränsat tonomfång på en oktav för att både elever och kollegor som inte är så sångvana också ska känna sig bekväma i att sjunga med. Det är viktigt att även elevassistenter och resurspersonal vågar och vill delta i sången, för det är när vi sjunger tillsammans som det blir bra.

När jag hade använt låtarna ett tag i undervisningen började eleverna undra varför de inte hittade dem på Youtube. De hittade ju allt annat som de tyckte om där. Först tyckte jag att det var lite roligt att de frågade och svarade att låtarna inte fanns på Youtube eftersom det här ju bara var låtar som jag hade skrivit själv och som vi sjöng tillsammans på lektionerna.

Att vi använder tecken i videorna har dessutom lett till att en del av skolans elever som annars inte använder tecken har börjat göra det mer.

Men efter ett tag tyckte jag att det svaret kändes taskigt. Om eleverna ville sjunga mina låtar hemma, eller i skolan när jag inte var på jobbet, så kunde de inte det. I samma veva läste jag en artikel om olika sociala plattformar som är viktiga för unga människor. Där stod att digitala sociala nätverk är extra viktiga för unga människor med funktionsvarianter eftersom de ofta inte har lika stor tillgång till andra sociala plattformar som till exempel föreningslivet.

Det fick mig att bestämma mig. Jag började spela in mina låtar som musikvideor och skapade en Youtubekanal, Små sånger för stora hjärtan, där jag kunde lägga upp dem. Jag lät kanalen vara öppen för alla eftersom jag tänkte att även om den främst är till för mina elever måste det finnas fler lärare än jag som tycker att det är svårt att hitta sådana här låtar.

Jag lade först upp en pilotvideo och länkade till den på ett musiklärarforum på Facebook. Många svarade att de var intresserade så jag fortsatte att flagga där när jag hade lagt ut nya låtar och kanalen blev snabbt spridd. Jag började för drygt ett och ett halvt år sedan och nu finns ett tiotal låtar upplagda.

Varje video innehåller förutom sång, musik och text även tecken för alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK). Jag har fått höra att låtarna används från förskola upp till vuxenutbildning. Användarna är musikpedagoger, språklärare, SFI-lärare, kulturskolor, daglig verksamhet med mera.

I en del av videorna medverkar mina elever. Jag skulle gärna ha sett att de var med i alla men det kräver en annan tidsplanering. I vissa fall har det dock känts givet, som i låtar om allas lika värde. Då har vi spelat in på rasterna. Jag har bjudit in elever och så har vi övat i stunden och ibland på lektionerna.

De flesta av Tobias Svärds elever vill vara med i musikvideorna och känna spänningen med strål­kastarna och den gröna skärmen.

Att redigera film är rätt likt att redigera musik. Jag har lärt mig under tidens gång. Kan man inte något är det bara att söka på Youtube så kan man lära sig hur man gör. Ju mer jag lär mig, desto mer avancerade blir videorna. Men jag försöker samtidigt att inte vara för petig, då skulle det ta alldeles för lång tid.

En jättestor vinst med att jag skapade Små sånger för stora hjärtan är att jag nu kan möta mina elever på en plattform som de själva har valt och behärskar.

En annan väldigt konkret vinst är att jag kan använda musikvideorna till att visuellt förstärka och förtydliga kommunikationen med tecken även under mina egna lektioner. Något som annars kan vara svårt om man ensam ska leda en sång och samtidigt vill spela piano eller gitarr till.

Att vi använder tecken i videorna har dessutom lett till att en del av skolans elever som annars inte använder tecken har börjat göra det mer. Det har blivit ett kommunikations- och språkutvecklande material.

Nästa steg, som inte är helt klart än, är att jag framöver hoppas kunna samla tio av sångerna i en bok med noter, text, teckenbilder och pedagogiska tips.”