Vi har bildschema utanför alla rum

”Vi har länge haft fokus på vårt förhållningssätt gentemot elever med npf, men jag kände att vi hade glömt bort den fysiska miljön. Vi har en ny läroplan och nya arbetsmetoder men skolan ser likadan ut, en typisk korridorskola från 70-talet. En miljö som fungerar dåligt för många av våra elever.

Jag sökte pengar från SPSM, som har så kallade Sis-medel för stöd till utvecklingsprojekt för särskilda insatser i skolan. Pengarna gjorde att jag kunde vika 20 procent av min tjänst till det här projektet. Jag började med att läsa på vad forskningen säger och så ordnade vi fortbildningsdagar för all personal.

Sedan rensade vi. Man måste ju inte alltid tillföra något för att det ska bli en förändring. Vi fyllde flera containrar.

Vi gick igenom område för område. Vad stör i klassrummet? Hur rör sig eleverna i korridoren? Varför hänger ett alfabet här?

Nu strävar vi efter att klassrummen ska se likadana ut. All dokumentation hänger längst bak. Det finns få öppna hyllor, det mesta ryms i stängda skåp och där är det ordning och reda; pennor för sig, linjaler för sig. Vi tänker mycket på att samla ihop saker och att ha räta linjer. En del elever kan lätt fastna i att de måste städa och sortera om det är för stökigt.

Vi funderar mycket på hur vi kan avlasta elevernas arbetsminne. Nu har vi bildstöd på tavlan och bildscheman utanför varje klassrum. På varje dörr finns det dessutom en bild på personen som jobbar där.

Det finns inga grupprum men vi har lyckats få till ett tiotal enskilda studieplatser i små bås. Och så har vi hittat två rum som är väldigt avskalade och med dämpad belysning. De här lugna rummen är otroligt viktiga för de elever som behöver hämta energi. Rummen signalerar att det är ok att inte orka och att vi har en plats för dig.”