”Skolinspektionen sanktionerar besparingar på dem som behöver mest”

LÄS MER Skolinspektionen svarar: ”Vi kritiserar inte lärare”

Pontus Vesterberg, lärare på Sofiedalskolan i Valbo i Gävle kommun.

All heder till Skolinspektionen för viljan att ha en diskussion om skolan och dess förutsättningar. Men jag anser att repliken på mitt förra debattinlägg i stora drag ger mig rätt.

För det första lyfter repliken två exempel där de hävdar att lärare visar på negativa attityder gentemot elever med npf, men inget av dem visar just detta. Att en lärare inte säger till, och att en annan visar på okunskap, är inte uttryck för negativa attityder gentemot elever med npf.

För det andra skriver man även att rapporten vänder sig till huvudmännen, gott så, ingen har påstått något annat. Det är däremot ytterst märkligt att man skriver en rapport om npf-elevers lärmiljö som vänder sig till huvudmännen utan att ta hänsyn till vilka förutsättningar huvudmännen ger skolorna, lärarna och slutligen eleverna. 

Det är detta min kritik grundar sig i, då effekterna av att bortse från allt detta innebär att rapportens slutsatser blir både missvisande, mindre effektiva och låter huvudmännen komma undan med att upprätthålla en god nivå bland skolorna.

Skolinspektionen menar att det inte är deras uppdrag att beakta vilka förutsättningar huvudmännen har – notera skiftet av fokus. Min kritik rörde vilka förutsättningar huvudmännen ger.

Skolinspektionen menar att det inte är deras uppdrag att ta i beaktande vilka förutsättningar huvudmännen har – notera skiftet av fokus. Min kritik rörde vilka förutsättningar huvudmännen ger skolorna och lärarna. Man säger att ett sådant fokus skulle innebära att man tillåter undantag i ”elevernas undervisning eller i stödinsatser till elever p.g.a. huvudmännens ekonomiska förutsättningar, lärartäthet, lärarnas planeringstid eller skollokalernas utformning”.

Slutsatsen bygger på den felaktiga premissen att huvudmännens omständigheter skulle tillåta avsteg från skollagen, när det i stället handlar om att tvinga huvudmännen att upprätthålla en rimlig nivå som ger rektorer och lärare en möjlighet att följa skollagen och kunna uppnå politikernas ambitionsnivå för skolan. I dag finns det en diskrepans mellan resurser, skolans möjligheter, skollagen och ambitioner vilket Skolinspektionen hade kunnat motverka ifall detta får plats i deras granskningar.

För det tredje så gör allt detta att varje rapport, som Skolinspektionens om lärmiljöer och npf-elever, alltid kommer att missa vitala delar i sina slutsatser och lösningsförslag som i stället utmynnar i skuldbeläggande av lärare och rektorer då dessa är låsta vid förutsättningarna som ges av huvudmännen, vilka inte framkommer i rapporterna. Dessa rapporter används sedan av huvudmännen som underlag för att ”åtgärda brister” i skolan och kunna slå sig själva för bröstet – trots att grundproblemen aldrig angrips tillräckligt då Skolinspektionen ignorerar dem i sin kritik till huvudmännen.

Allt detta ger ett system där lärare och rektorer saknar förutsättningar att ge alla elever den utbildning de har rätt till. Vi får ett system där eleverna som behöver mest alltid kommer att få minst. Ett system där huvudmännen ständigt kan göra besparingar och införa billiga punktinsatser, sanktionerade av Skolinspektionen, i stället för att på riktigt matcha mål med medel.

Det blir inte konstigt att lärare är överrepresenterade vid sjukskrivningar, att huvudmännen ständigt kan skära ned på skolan, att så många elever med npf varken mår bra eller klarar sin skolgång och att den problematiska skolfrånvaron har ökat. Detta blir resultatet när myndigheters rapporter inte speglar verkligheten och legitimerar billiga i stället för nödvändiga insatser.

För som jag skrev sist: om resultaten inte speglar verkligheten vad gör dessa då för nytta?

LÄS ÄVEN

”Skolinspektionen vinklar sin rapport så att den slår mot lärare”

Elever med npf möts ofta av okunskap och negativ attityd

Skolan måste förstå utmaningarna med flerspråkighet