”Inkludering betyder inte alla i samma klassrum”
Camilla Edin, Leif Rydell och Fredrik Norén.
Panelen Tre specialpedagoger ger sin syn på inkludering – även ur elevers och vårdnadshavares perspektiv.
LÄS MER: Panelen: Så inkluderar vi eleverna
Camilla Edin, Filipstad:
1. Vad innebär inkludering för dig?
– Att man känner sig som en del av ett sammanhang, en känsla av tillhörighet och av att bli räknad som en del av helheten. Att någon saknar en när man inte är där. Sedan behöver det inte handla om en traditionell elevklass, det kan också vara en mindre grupp eller olika konstellationer under en och samma skoldag.
2. Vilken syn har eleverna på undervisning utanför klassrummet?
– Eleverna diskuterar sällan begreppet men efterfrågar ofta stöd. Om de inte förstår materialet känner de sig exkluderade oavsett var undervisningen äger rum. Att få lyckas är viktigt för att känna sig inkluderad. Att inte förstå vad som händer runt om en skapar en otrygg miljö. Inkluderad i klassrummet kan innebära att man spelar ut sig och inte blir inkluderad på rasten.
3. Vad säger vårdnadshavarna?
– Många ser behovet av extra stöd för sina barn, särskilt om barnet har svårt att förstå. Möten med föräldrar är lösningsorienterade. Kortare stödpass på 20 minuter i veckan är väldigt uppskattade. Vissa vill att deras barn ska vara i den ordinarie klassen, men det kan ibland vara komplicerat. Diskussioner kan handla om varför vissa barn får mer stöd än andra, men i skolan strävar vi alltid efter att ge alla barn det stöd de behöver.
Leif Rydell, Örebro:
1. Vad innebär inkludering för dig?
– Det handlar om mer än bara fysisk närvaro. Det måste involvera familjen och hur barnet möts i sin vardag. Ett barn kan känna sig inkluderat även i en exkluderande miljö, om barnet får vara med i något eller några moment, som gemensam idrott. Begreppet har gått från att enbart handla om elevens perspektiv till en organisatorisk syn. Annars riskerar man att diskussionen om inkludering blir för generell.
2. Vilken syn har eleverna på undervisning utanför klassrummet?
– Det kan variera. Men vissa trivs väldigt bra utanför klassrummet och när de lyckas så föder framgång framgång. Många vill verkligen, det syns på deras kroppsspråk redan på när man knackar på dörren till klassrummet. Det är viktigt att ta hänsyn till varje elevs behov, förutsättningar och dagsform. Vissa har mycket av sin undervisning i mindre rum och uppskattar det.
3. Vad säger vårdnadshavarna?
– De blir ledsna när de får veta att deras barn har svårigheter men tycker ju samtidigt att det är ännu jobbigare om barnet misslyckas. Så nyckeln till att få med sig föräldrarna är att lyssna på dem. Om de känner att vi gör det så litar de oftast på vår bedömning. Vi behöver också vara tydliga med föräldrarna med att det här inte är något vi ”tycker”, det är en bedömning vi gör med målet att deras barn ska kunna lyckas och nå sin potential.
Fredrik Norén, Västervik:
1. Vad innebär inkludering för dig?
– Att höra hemma i ett sammanhang, fysiskt, socialt och pedagogiskt. Alla de tre perspektiven är viktiga att ha med i samtal om begreppet, för man kan vara exkluderad från pedagogiken även om man är med i rummet rent fysiskt. Det ska kännas rätt för individen, skapa trygghet i gruppen och i relation till de vuxna. Och undervisningens krav ska stämma överens med individens förmåga, då lirar det som allra bäst.
2. Vilken syn har eleverna på undervisning utanför klassrummet?
– Det beror på om de anser att det är en bra idé – då känner de sig inte exkluderade. Men känner de sig utstötta kan känslan av exkludering bli stark. Det är viktigt att presentera alternativa undervisningsmetoder på ett sätt som känns attraktivt för eleven. Om inte eleven är med på noterna lyckas vi inte med det pedagogiska mötet. Då är det lika bra att backa och planera om.
3. Vad säger vårdnadshavarna?
– Det är sällan är ett svart eller vitt scenario mellan dem och skolan. Båda parter har oftast barnets bästa i åtanke, och genom bra kommunikation brukar man kunna nå en gemensam uppfattning. Det är viktigt att båda parter lyssnar på varandra och strävar efter det bästa för barnet, även om lösningen inte alltid blir den perfekta. Och det måste vi våga prata om – att en viss lösning kan vara den bästa även om den inte är perfekt.
LÄS ÄVEN
Så ser de till att ingen sexåring halkar efter med läsningen
