Specialpedagog i förskolan – Maria Ohlsson berättar om sin bok
Förskola Många specialpedagoger är förskollärare i grunden, så det de lärt sig från början sitter i och gör nytta även i den nya rollen – men är därmed också ofta outtalat. Maria Ohlsson vill med sin nya bok de facto formulera förskolans specialpedagogik.
Vad är det mest grundläggande med specialpedagogers förhållningssätt?
– Att vi som pedagoger försöker förstå barnet och barnets behov, för att kunna bemöta på ett sätt som främjar och möjliggör en positiv utveckling.
Hur har du lagt upp bokens innehåll?
– I de två första kapitlen lyfter jag alla barns rätt till utbildning, undervisning och stöd. Jag ger läsaren en bild av hur specialpedagogik med anpassningar, stödinsatser och förhållningssätt kan vara bra för alla barn, men samtidigt vara en avgörande förutsättning för några av våra barn. Därifrån fortsätter jag med att lyfta pedagogen som en viktig vuxen i mötet med alla barn. Jag säger ofta att utan kloka, varma och lyhörda pedagoger fungerar inte verktyg som TAKK och visuella stöd.
Ett specialpedagogiskt förhållningssätt i förskolan – förståelse, bemötande och pedagogiska strategier av Maria Ohlsson (Studentlitteratur)
– Jag kopplar ihop teori och strategier med praktik via många exempel från förskolans vardag. Jag har också kapitel om barn med språkstörning eller språklig sårbarhet och barn med autism. De flesta som behöver särskilt stöd i förskolan har inte och kommer inte att få en diagnos, men många pedagoger möter barn med språkstörning eller autism, och behöver mer kunskap och kompetens för att ge barnen rätt stöd och anpassningar.
Du skriver att två saker du ständigt återkommer till i ditt yrke är förståelse, och att möta alla barn?
– Som specialpedagog möter jag ofta dilemmat ”ja, men alla de andra då?”. Pedagoger upplever att det stöd och de anpassningar de vet att ett eller flera barn behöver krockar med den undervisning man tänkt sig för barngruppen. Det kan handla om allt från hur man utformar lek och lärmiljöer till hur man väljer att planera och genomföra undervisningssituationer. Som specialpedagog ser jag också ofta att barn i behov av stöd hamnar utanför den gemenskap som finns i lek, en samling eller en annan planerad undervisningssituation.
– Jag menar att det inte behöver finnas en motsättning mellan enskilda barns behov och den stora gruppens behov och därför betonar jag, precis som förskolans styrdokument, alla barn i betydelsen varje barn och där krokar förståelsen i. För när vi kan se och förstå barns behov och också förstå vilka behov som ligger bakom barns beteende kan vi också bli skickligare på att se möjligheter och skapa en mer tillgänglig förskola med en mer varierad undervisning så att alla barn får utvecklas, lära och känna att de lyckas och har roligt i förskolan. Jag vill helt enkelt hjälpa pedagoger att se att uppdraget med att möta alla barn i förskolan, och med det även uppdraget att möta barn i behov av stöd, inte är svart eller vitt. Vi har en hel palett med färger och nyanser där emellan och det är långt ifrån alltid som det är stora och ekonomiskt kostsamma insatser som behövs.
Ett kapitel tar upp pedagogers bemötande av och syn på barnet. Kan du utveckla?
– Jag tror att de flesta pedagoger håller med mig om att synsätt och förhållningssätt påverkar vårt bemötande. Samtidigt vet jag att både tankar och känslor kommer fort och att vi ofta agerar utifrån vår ”autopilot”. Därför vill jag öka pedagogens medvetenhet om vilka glasögon man har på sig och ställer frågorna ”Vilket barn ser du? Vem blir barnet genom dina ögon?”. Här gäller det att man kan ta på sig de utvecklingsfrämjande glasögonen och aktivt ta ansvar för ett gott samspel och bemötande av barnet.
Har du fått några aha-upplevelser under arbetet med boken?
– Hela skrivprocessen har varit väldigt lärorik och rolig! Specialpedagogik är inte alldeles lätt att definiera och förklara på ett sätt som gör att det blir begripligt, meningsfullt och hjälpsamt även för den som inte är utbildad specialpedagog. Att möta alla barn i förskolan är ett otroligt viktigt uppdrag men det är inte på något sätt ett enkelt uppdrag. Jag vet ju att ett specialpedagogiskt förhållningssätt inte är lösningen på allt men jag är övertygad om att det kan göra skillnad. Därför har jag lagt ner mycket tid och tanke på att forma bokens innehåll på ett sätt som jag hoppas ska göra den lättillgänglig och väcka pedagogers lust och nyfikenhet till förändring. Min önskan är att boken ska bli värdefull för pedagoger och rektorer i förskolan, att det ska vara en bok som inte bara blir läst utan också använd.
