Utredningen om elevhälsan – alla säger nej

LÄS MER Specialpedagoger om att tas bort från elevhälsan

Regeringen vill göra stora förändringar i elevhälsan. Den ska få ett tydligare vård-uppdrag och man föreslår att special-pedagogiken inte längre ska ingå i teamen.

Men idéerna möter kraftig kritik från samtliga berörda professioner, visar vår kartläggning.

– Jag kan inte förstå varför de vill göra en sådan förändring, säger Alicia Eriksson, ordförande i intresseföreningen för speciallärare och specialpedagoger. 

Regeringens nya idéer mötte stark kritik redan när direktiven till utredningen ”En förbättrad elevhälsa” presenterades för ett år sedan. 

– Jag minns hur förvånad jag blev, säger Alicia Eriksson. Elevhälsan har stora utmaningar, men att göra den till en mer utpräglad vårdinrättning är fel väg att gå.

Skolan tar emot elever, inte patienter.

På presskonferensen den 12 mars i fjol deltog både skolminister Lotta Edholm och socialminister Jakob Forssmed – för att tydligt understryka kopplingen mellan skola och vård. Bägge slog fast det faktum att barn och unga mår allt sämre, att allt fler söker sig till barn-psykiatrin för nedstämdhet, huvudvärk och sömn-svårigheter. 

Ministrarna betonade att stöd sätts in för sent, vilket leder till att besvären förvärras.

– Elevhälsan kan spela en viktigare roll i att fånga upp unga i riskzonen, sa Jakob Forssmed. Den bör därför få mer vårdande uppgifter än att bara plåstra om och vaccinera. 

Han tog upp förändringarna i skollagen 2010, där man knöt elevhälsan mer till skolans lärande uppdrag:

– Ambitionen var god, men den skapade problem. Kunskapsuppdraget gick ut över hälsouppdraget.

Ett mini-BUP? Nej, för att hjälpa barn med psykisk ohälsa räcker ofta en nära kontakt med undervisningen.

Lotta Edholm talade om behovet av fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper och mer lovskola. Men så kom hon in på det som framför allt har väckt ont blod:

– För att elevhälsans vårduppdrag ska bli tydligare behöver vi bryta ut den specialpedagogiska verksamheten och i stället knyta den till undervisningen. Därmed skulle specialpedagoger och speciallärare få en tydligare hemvist i lärarkollektivet. 

Alicia Eriksson, själv speciallärare och specialpedagog i Karlskoga, reagerade kraftigt. Och hon är inte mindre övertygad i dag: 

– Vi saknar inte vår hemvist bland lärare. Vi känner inte så, vi är där vi vill vara. Vi är både nära eleverna och samtidigt en del av elevhälsoteamen. Specialpedagogiken behövs på individ-, grupp- och organisationsnivå.

Specialpedagogerna och speciallärarna tillhörde tidigt de hårdaste kritikerna av idéerna, men de väckte också anstöt hos andra professioner inom elevhälso-teamen. Så vad säger de berörda professionerna om utredningens direktiv i dag? Samtliga är kritiska, visar mejlsvaren som vi fått från skolledare, kuratorer, skolsköterskor, skol-läkare och skolpsykologer (deras mer uttömmande svar om elevhälsans framtid finns i separata artiklar efter denna).

Caroline Bergh är ordförande i Sveriges skolkuratorers förening:

– En tydligare separation mellan specialpedagogisk kompetens och den medicinska och psykosociala elevhälsan riskerar att försvåra samarbetet. Specialpedagoger spelar en central roll i att översätta psykosocial och medicinsk kunskap till pedagogiska insatser.

Mia Göransson Hammar, ordförande i Riksföreningen för skolsköterskor:

– Om vi tar bort specialpedagogerna ur den samlade elevhälsan riskerar vi att hamna tillbaka till att arbeta i olika spår eller stuprör utan att samverka kring elevens hälsa, mående och lärande.

Pernilla Gudmundsson, ordförande i Svenska Skolläkarföreningen:

– Om man får möjlighet att arbeta tvärprofessionellt leder det till ökad kunskap och djupare förståelse. Special-pedagoger och speciallärare klarar det pedagogiska perspektivet och vi talar alltmer samma språk och förstår varandra.

Lena Svedjehed, ordförande i Psifos, Psykologer i förskola och skola: 

– Psykologernas kanske viktigaste samarbetspartners i elevhälsoteamet är specialpedagogerna. De fungerar som en brygga mellan elevhälsopersonalen och pedagogerna.

Problemet är inte att vi är en del av elevhälso­teamen, det är tvärtom en förutsättning. Problemet är att vi är för få.

Även skolledarna stämmer in i kritikerkören:

– Utbildning är en komplex process där alla professioner behöver samarbeta som ett team, inte sätta upp gränser mellan yrkesgrupperna, säger Lena Linnerborg, utbildningspolitisk chef vid Sveriges Skolledare.

Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med npf, den organisation som kanske är mest berörd av den föreslagna förändringen. Ordföranden Anki Sandberg är negativ:

– Det skulle bli svårare att göra en helhetsbedömning av elevens behov. Och det finns en risk att den special-pedagogiska delen tappas bort om den går in i den pedagogiska verksamheten i stort.

Alicia Eriksson uppskattar det starka stödet, samtidigt är hon konfunderad över regeringens hållning:

– De verkar inte förstå. Problemet är inte att vi är en del av elevhälsoteamen, det är tvärtom en förutsättning, problemet är att vi är för få. Det leder till att vi inte har möjlighet att fullt ut arbeta förebyggande, tiden räcker inte till, vilket i sin tur gör att eleverna inte alltid får de tidiga insatser som de behöver.

Under de snart tolv månader som gått har de olika professionerna bjudits in till utredningen för att framföra sina synpunkter.

– Jag har varit där fyra gånger, berättar Alicia Eriksson. Och varje gång har jag upprepat budskapet att det vore olyckligt att bryta ut specialpedagogiken från elevhälsoteamen. 

Och vilken reaktion har du fått?

– De lyssnar till våra argument, men vi får inga tydliga reaktioner. Jag har faktiskt inte en aning om vartåt det lutar. Och det skapar förstås en osäkerhet.

Hennes kollega i Sveriges Lärares intresseförening för speciallärare och specialpedagoger, Tord Söderqvist, tycker att det är märkligt att inte regeringen fokuserar på att stötta de skolor där elevhälsan behöver utvecklas.

– Vi vet ju att elevhälsan fungerar bra på många håll med den modell vi har nu. Det handlar alltså mer om ett resursproblem än ett organisatoriskt problem. Att klasserna är för stora är till exempel en viktig förklaring till att vissa elever inte lyckas så bra i skolan och inte får det stöd de behöver.

Han betonar också betydelsen av att många skolor har fått en mer heterogen elevgrupp att hantera.

– Vi får inte glömma att elevsammansättningen har förändrats kraftigt det senaste decenniet, med fler elever som har svenska som andraspråk och fler elever från socioekonomiskt svåra förhållanden. Det ökar trycket på både lärarna och elevhälsan.

Vi saknar inte vår hemvist bland lärare. Vi är där vi vill vara. Nära både eleverna och elevhälsan.

Specialpedagogen Evelina Karvonen, som är doktorand vid Örebro universitet och forskar om hälsa för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar, menar att det är ”feltänkt att behandla barn i en egen vårdbubbla i skolan”.

– Något slags mini-BUP? Nej, för att hjälpa barn med psykisk ohälsa räcker ofta en nära kontakt med undervisningen. Därför är det så viktigt att ha kvar det special-pedagogiska perspektivet i elevhälsoteamen, så att det blir tvärprofessionellt.

Sedan måste man fråga sig, menar hon, vad det är som gör att barnen inte mår bra i skolan.

– Det handlar sällan om att de skulle vara sjuka och behöva vård, snarare om en rad andra saker: de saknar socialt sammanhang, är mobbade, stressade av betygssystemet, har tuffa hemförhållanden, en diagnos som försvårar i skolmiljön. Vissa har förvisso vårdbehov, men långt ifrån alla, vilket gör det fel att skapa ett slags vårdinrättning inom skolans väggar.

Utredaren har också fått i uppdrag att bedöma vilka kompetenser som behövs i elevhälsoteamen. Evelina Karvonen är skeptisk till nationella riktlinjer:

– Behoven varierar från skola till skola. Jag tycker inte att man ska sätta upp kriterier för hur många elever det ska gå på varje skolläkare eller varje skolsköterska, det blir för stelbent och kan behöva fördelas inom kommunen. Varje skola måste själv avgöra hur de behöver prioritera resurser utifrån identifierade behov, någon kanske behöver anställa både arbetsterapeut och logoped, en annan är i störst behov av fler kuratorer.

Det var tänkt att utredaren Åsa Lundqvist, barn- och utbildningsdirektör i Västerås, skulle presentera sitt resultat nu i mars. Men hon har fått förlängd tid till juni. Detta efter att hon – enligt flera av representanterna för de olika professionerna – bad om ett helt års extra tid ”på grund av komplexiteten”. Vilket regeringen uppenbarligen inte ville ge henne. ”Av någon anledning vill man skynda igenom det här”, säger en av representanterna.

Ett delbetänkande om extra anpassningar och stöd kommer dock redan i vår. Vi har erbjudit utredaren att kommentera kritiken mot direktiven, men inte fått svar, och när vi bad skolministern kommentera kritiken mot förslaget att bryta ut den specialpedagogiska kompetensen skrev pressekreteraren Ellen Kult till svar att ”det finns flera skäl” till att bryta ut den, bland annat att ”dagens elevhälsa har ett alltför ensidigt fokus på att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål på bekostnad av insatser för elevers fysiska och psykiska hälsa i allmänhet”.

LÄS ÄVEN

Reformerna sätter systemets behov framför elevernas

Utbyggd elevhälsa kan lösa komvux-krisen

Största möjliga tumme ner för elevhälsoutredningen