Skolledarna: ”Pedagogiska resurser kommer att slukas av vården”
Tema elevhälsa Sveriges Skolledare ger regerings elevhälsoutredning tummen ner. Lena Linnerborg, utbildningspolitisk chef, förklarar varför.
LÄS MER Specialpedagoger om att tas bort från elevhälsan
Alla artiklar i Tema Elevhälsa
Utredningen om elevhälsan – alla säger nej
Skolledarna: ”Pedagogiska resurser kommer att slukas av vården”
Skolläkarna: ”Specialpedagoger och vi talar samma språk
Psykologerna: ”Specialpedagogerna är våra viktigaste samarbetspartners”
Skolsköterskorna: ”Vi oroar oss för att förlora spetskompetensen”
Kuratorerna: ”Utan specialpedagoger förlorar elevhälsan sitt syfte”
Hur kan en separation mellan specialpedagogisk kompetens och medicinsk/psykosocial elevhälsa påverka samarbetet kring elever med komplexa behov?
– Sveriges Skolledare kan inte se att en separation är vare sig bra eller nödvändig. Som skolledare, med stort ansvar för att verksamheten ska fungera så bra som möjligt för alla barn, behöver man en bred kompetens att samarbeta med. Utbildning är en komplex process där alla professioner behöver samarbeta som ett team, inte sätta upp gränser mellan yrkesgrupperna. Problematiken, att lärarkåren inte upplever att de får det stöd de behöver, är en resursbrist. Det är olyckligt, men lösningen är inte att medikalisera mer. Däremot behöver tillgången på vård från externa vårdgivare öka.
Hur skulle en förtydligad eller förändrad huvudmannastruktur för elevhälsan kunna underlätta eller försvåra ert arbete och skolans vardag?
– Skolledarna kan inte ansvara för medicinska mottagningar som inte har skolsituationen som primärt fokus. Om regeringen väljer att gå den väg som direktiven anger bör elevhälsans medicinska delar byta huvudman, medan vi däremot vill ha kvar de psyko-sociala kompetenserna. Den skolhuvudman som bedömer att det ändå behövs en medicinsk kompetens inom ramen för sin skolverksamhet är väl sannolikt fri att anställa en sådan. Att som skolledare ansvara för att prioritera mellan vårdinsatser och pedagogiska insatser är orimligt.
Vilken är er främsta rekommendation till utredningen om hur elevhälsan bör utvecklas?
– Att avstå från att ge skolan ett vidgat uppdrag för vård. Det kommer inte att fungera. Vi är rädda för att resurserna till pedagogiken sakta men säkert kommer att uppslukas av vårduppdraget. Det ligger inte i elevernas intresse. Bygg i stället ut vården för ungdomar.
Hur ser ni på balansen mellan hälsofrämjande och vårdande insatser?
– En skolorganisation blir oerhört svårstyrd om inte fokus får vara lärandet. Att arbeta hälsofrämjande passar så mycket bättre in i skolans kollektiva processer, medan vården per definition behöver vara individinriktad.
Vilka EHT-kompetenser bör finnas? Hur bör de samverka för att ge bäst stöd?
– Dagens organisation har stora fördelar så länge det finns resurser och tillgänglig kompetens. Däremot behöver vi förstärka och tydliggöra stödstrukturer kring elever i klassrummet. Det behövs bättre möjligheter att arbeta med mindre grupper, extra lärare, extra tid utanför schemat och så vidare. Resurserna till anpassningar för de elever som behöver det får inte ”ta slut”. Och nedläggningen av utbildningen till speciallärare var ett misstag – 1990-talets ideologi att varje lärare skulle kunna lösa allt inom ramen för klassrummet var naiv.
Hur säkerställer man att en utvecklad elevhälsa fortsätter att undanröja hinder för lärande, i enlighet med skolans mål?
– En sak som slår oss som skolledarförbund är att det i debatten framstår som att det är så dålig kommunikation på vissa skolor. Om en lärare upplever att det är svårt att ge alla elever det stöd de behöver är det skolledarens skyldighet att hjälpa till och försöka lösa problemen. En öppen dialog där alla sätter elevernas behov i främsta rummet och där man inte drar sig för att diskutera svårigheter är nödvändig. Detta underlättas sannolikt av en mer stabil ledningsorganisation, där inte rektorer byts ut hela tiden.
LÄS ÄVEN
Specialpedagoger om att tas bort från elevhälsan
