Skolläkarna: ”Specialpedagoger och vi talar samma språk”

LÄS MER Specialpedagoger om att tas bort från elevhälsan

Hur kan en separation mellan specialpedagogisk kompetens och medicinsk/psykosocial elevhälsa påverka samarbetet kring elever med komplexa behov?

– Det skulle påverka negativt för både det tvärprofessionella arbetet och utfallet för barn och ungdomar. Specialpedagogisk kompetens är en mycket viktig del som både bidrar med den pedagogiska beskrivningen och analysen av skolrelaterade problem och åter-för resultat av interna eller externa utredningar till skolans personal. Det tvärprofessionella ger ökad kunskap och djupare förståelse kring elevers svårigheter. Specialpedagoger och speciallärare klarar det pedagogiska perspektivet och vi talar alltmer samma språk och förstår varandra.

Hur skulle en förtydligad eller förändrad huvudmannastruktur för elevhälsan kunna underlätta eller försvåra ert arbete och skolans vardag?

– Det viktigaste är nationell styrning med tydliga lagar och riktlinjer som ska följas. Vi kan inte ha det som i dag att dimensionering och arbetsuppgifter beslutas lokalt. Över tusen huvudmän organiserar elev-hälsan efter eget huvud … det ger ingen likvärdighet.

Vilken är er främsta rekommendation till utredningen om hur elevhälsan bör utvecklas?

– Skolsköterskan och skolläkaren, EMI, är en egen verksamhetsgren tillhörande hälso- och sjukvård. EMI ansvarar för hälsouppföljning under skoltiden. Med regelbundna teamhälsobesök kan behov hos barn och ungdomar identifieras tidigt. Ohälsan riskerar annars att leda till ytterligare besvär, och påverka skolarbetet negativt. Ökade resurser på hälsouppföljning ger bättre möjligheter att må bra i skolan och att lyckas i livet.

Hur ser ni på balansen mellan hälso-främjande och vårdande insatser?

– EMI bedriver hälsovård precis som BHV, barnhälso-vården. Skolläkare och skolsköterskor har i över hundra år arbetat ihop med hälsovård där det hälsofrämjande arbetet ingår. När vi identifierar barn med svårigheter kan vi i samarbete med vårdnadshavare, skola, elevhälsa, socialtjänst och barnpsykiatri förebygga framtida skolmisslyckanden och psykisk ohälsa. Det är att arbeta hälsofrämjande – jämför med vaccinationsarbetet. Arbetet sker såväl generellt som på grupp- och individnivå.

Vilka EHT-kompetenser bör finnas? Hur bör de samverka för att ge bäst stöd?

– Nuvarande kompetenser, gärna obligatoriskt kompletterat med logoped eller annan paramedicinsk kompetens som arbetsterapeut eller fysioterapeut. För att samverka måste man ha en gemensam tolkning av uppdraget. Dessutom måste det finnas en rimlig dimensionering av de olika kompetenserna. I dag finns det en skolläkare för tio skolor i de tre storstäderna men i glesbygden kanske en skolläkare på över 50 skol-enheter, ofta med långa resvägar. Då är det svårt att arbeta tvär-professionellt.

Hur säkerställer man att en utvecklad elevhälsa fortsätter att undanröja hinder för lärande, i enlighet med skolans mål?

– Genom att ha ett evidensbaserat hälsoprogram som bidrar till att göra hälsouppföljningen för barn och unga likvärdig och samordnad nationellt. Se till att professionerna har adekvat utbildning enligt riktlinjer med särskilda kompetenskrav. Det behövs även en dimensionering, helst en numerär reglering, som utgår ifrån barns och ungdomars behov. Allt arbete ska kvalitetssäkras enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Och: vi ska träffa barnen, inte bara prata om dem!

LÄS ÄVEN

Reformerna sätter systemets behov framför elevernas

Utbyggd elevhälsa kan lösa komvux-krisen