Forskare efterlyser samarbete mellan EHT och vägledare
Umeåforskaren Lisbeth Lundahl efterlyser starkare nätverk kring skolans kritiska övergångar.
Övergångar Hur stöttar man bäst unga genom riskfyllda övergångar? Lisbeth Lundahl och hennes medforskare pekar på vägledarnas roll – och vikten av samarbete med EHT.
LÄS MER: USA-övergångar fokuserar på jobb
Lisbeth Lundahl är professor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet och har tillsammans med sina medarbetare länge bedrivit forskning om ungas utbildningsvägar och riskfyllda övergångar i skolan. Hon poängterar studie- och yrkesvägledarnas viktiga roll, och då redan i grundskolan.
– Att få en bild av vägar framåt stärker elevernas motivation, och motivationen är en viktig faktor.
Hon nämner internationell forskning som visar att det oftast är en lång process som pågår innan problematisk skolfrånvaro, skolmisslyckande och avhopp blir en realitet. Problem hemma, svårt att hänga med i skolan, mobbning och skolk, obehörighet till gymnasiet, program- och skolbyten är vanliga komponenter. Att tidigt uppmärksamma tecken på att eleven börjar få problem är väsentligt. Att ha tid att utveckla och genomföra insatser och ha en väl utvecklad samverkan mellan skola, föräldrar och andra aktörer, att ge individualiserat stöd, att ha små grupper och personal som engagerar sig i eleverna och skapar en trygg miljö som kan stärka elevernas självförtroende och känsla av tillhörighet är centralt.
I en tidigare studie sade merparten av vägledarna i grundskolan att väldigt mycket av deras tid går åt till utbildnings- och skolval, medan arbetsliv och yrkesval kommer i skymundan.
Det senaste forskningsprojektet, ”Att komma vidare”, som Lisbeth Lundahl och hennes medarbetare genomfört, har dels syftat till att öka kunskapen om de unga på introduktionsprogrammen (IM), deras utbildningsbanor och ambitioner. Dels att fördjupa kunskapen om skolans åtgärder för att underlätta elevens övergång till reguljär gymnasieutbildning – och arbete.
Vad kan man då som SYV ta med sig rent praktiskt från forskningen? Lisbeth Lundahl poängterar vikten av att samarbete med andra.
– Vägledarna har en mycket viktig roll, men man arbetar ofta ensam. I en tidigare studie sade merparten av vägledarna i grundskolan att väldigt mycket av deras tid går åt till utbildnings- och skolval, medan arbetsliv och yrkesval kommer i skymundan. Många av dem uttrycker också att de behöver mer tid till sitt förfogande.
En slutsats från ”Att komma vidare” är att det är väsentligt att få ledningens gehör och konkreta stöd för samarbete över yrkesgränserna i skolan, att det behövs ökad samverkan internt och med arbetsliv med flera för karriärlärande om arbete och yrken, och att man underlättar elevernas lärande genom att sammanlänka vägledning – undervisning – praktik.
”Att komma vidare” visar vidare att det finns ett stigma hos grundskoleelever kopplat till att behöva gå på ett IM. Därför är det viktigt av att få mer vägledning om vad IM innebär, och att se över hur IM presenteras. Slutligen poängteras att överlämningarna mellan grundskola – IM – nationella program är kritiska och svårtacklade punkter, särskilt i de urbana, skoltäta regionerna. Här frågar forskarna om vägledare, i samverkan med lärare och elevhälsan med flera, tillsammans kan förbättra rutinerna för överlämning?
Ett annat intressant resultat från forskningsprojektet är att det finns stora skillnader mellan kommunernas förmåga att få IM-elever vidare till avslutade studier på nationella program. Här visar det sig att landsbygdskommunerna är bäst i klassen.
– En av förklaringarna är närheten, samarbetet och ansvarsfördelningen. Skolledningens aktiva stöd är också en faktor, och i landsbygdskommunerna har de oftare det stödet jämfört med i kommunerna i de tätbefolkade regionerna, förklarar Lisbeth Lundahl och tillägger att överlämningen i större, mer skoltäta städer är klart knepigare.
– Här gäller det att slå sina kloka huvuden ihop, och då inte bara vägledare och lärare utan även skolledningen.
Lisbeth Lundahl berättar att forskarna försöker nå skolledare runt om i landet för att sprida budskapet. Men hon vill också att vägledare själva drar sitt strå till stacken.
– Vi har ett bra exempel i forskningen där en vägledare informerade om hela skolans ansvar på ett APT, och där kollegor fick en aha-upplevelse och att det skapades en gemensam vokabulär, säger Lisbeth Lundahl. Jag tror inte att det räcker att vi forskare berättar, vägledare måste även jobba på den egna skolan för att få upp ögonen för detta. Det ligger i allas intresse, och i mina kontakter med vägledare tycker jag att utvecklingen går åt rätt håll.
Forskningsfakta
Forskningen innehåller en enkätundersökning bland vägledare och rektorer på IM i kommuner av tre slag: pendlingskommuner nära storstad, mindre städer och landsbygdskommuner – totalt 112 kommuner.
Huvuddelen av arbetet har bestått av fallstudier i sex kommuner med intervjuer på grundskolans högstadium och IM, särskilt på Språkintroduktion och Individuellt Alternativ.
Totalt intervjuades cirka 160 personer, däribland både elever, vägledare, lärare, rektorer, kommunala politiker och chefstjänstemän. Uppföljningsintervjuer gjordes med IM-eleverna.
LÄS ÄVEN
