Struktur är till för alla
Tydliga ramar I stället för att bara göra individuella anpassningar vill specialpedagoger hellre skapa arbetssätt för hela skolan, där tydliga ramar är till stöd inte bara för enskilt behövande elever utan för hela klassen.
I allt fler skolor genomför man tydliga lektionsramar som ett sätt att skapa en tillgängligare undervisning för alla elever. Ramstrukturen är en del av det kompensatoriska uppdraget och ska bland annat innebära att lärmiljön ger svar på frågor som vad, hur, varför, med vem och i vilken ordning.
I praktiken innebär det att lektionens innehåll och syfte finns med samt att instruktioner är visuellt tydliga och innefattar i vilken ordning uppgifter ska göras och vad som följer på det. Att skapa en grundstruktur för alla elever kan också bidra till att ”normalisera” sådant som tidigare varit särskilda anpassningar för enskilda elever.
Den här sortens tydlighet är nödvändig för elever med funktionsnedsättningar som exempelvis autism eller språkstörning – men samtidigt till gagn även för övriga elever.
Det är ofta rektor och specialpedagog som inför ett arbetssätt med tydliga lektionsramar i en skola. Ibland uppfattas dock strukturen som hämmande av lärare som tycker att man underskattar deras förmåga att skapa tydlighet i klassrummet och som känner sig reducerade till att leverera sitt lektionsinnehåll i en mall.
Hur mycket fog finns det för detta, och hur mycket är missförstånd? Vi djupdyker i tänket kring strukturer för att få svar.
