Samverkan mellan kunskaper och förmågor

I skolans läroplan står det att eleverna ska lära sig kunskaper och utveckla förmågor, men hur hänger kunskaper och förmågor ihop och vad innebär det för undervisningen?  I skolforskningen lyfts även begrepp som motivation, metakognition, självreglering och exekutiva förmågor fram som viktiga i lärandet. Vad innebär de, och hur kan undervisningen stödja utvecklingen av dessa förmågor?

Petri Partanen vill med boken Att utveckla förmågor på vetenskaplig grund väcka frågor som dessa, och skapa ett sammanhang mellan forskning, teori och praktik. Han menar att vi behöver ta hänsyn till elevernas proximala utvecklingszon – det som är inom räckhåll för lärandet och utvecklingen. Hur eleverna sedan kan använda och visa sin förmåga är beroende av det sociala sammanhanget och hur lärmiljön är utformad.

Som specialpedagog möter jag elever som har kunskaper och förmågor men där svårig­heten ligger i att utveckla och använda dessa. Partanen uttrycker att elever i skolsvårigheter ofta blir missförstådda för att vi inte förstår deras individuella förutsättningar. Om lärmiljön innehåller goda relationer, trygghet och trivsel är det lättare både att använda förmågor och kunskaper och att utveckla nya.

Elevers koncentration, uppmärksamhet och ­planering är de kanske mest diskuterade förmågorna i skolans vardag, så även på gymnasieskolan där jag jobbar. Partanen skriver att det vi upplever som ouppmärksamhet kan vara uttryck för att upp­giften är för svår eller för lätt, eller att eleven saknar strategier eller förkunskaper för att lösa den. Lärare kan då behöva stimulera eleverna genom väg­ledande frågor och genom att visa exempel på strategier för att lösa en uppgift.

Använd boken i en studiecirkel på skolan! Det kan ge större förståelse för hur läroplanens krav på kunskaper hänger ihop med elevernas tankeförmågor – och det kan lyfta undervisningen till en ny nivå.