Hur utvecklas npf-arbetet i din skola?

Helena Björklund, Brearedsskolan, Halmstad:

1. Hur har hanteringen av npf-diagnoser förändrats över tid där du jobbar?

– Kunskapen i skolvärlden har blivit så ofantligt mycket större kring den här sortens diagnoser. Hos oss har vi satsat stort på fortbildning kring npf under de senaste åren och det märks på synen i stort och hur vi bemöter elever. Vi har ju också lärt oss att det är viktigt att få diagnos och rätt insatser tidigt för att undvika lidande och utanförskap på sikt, det går inte att spara på resurser.

2. På vilket vis förändras din verktygslåda när en elev får en npf-diagnos?

– Ofta har man ju haft det på känn sedan ­tidigare. Men att få diagnosen på papper ger mig verktyg till en förbättrad sam­verkan med föräldrar och vårdnadshavare. Det ger också ett tydligt underlag till samtal med barnet själv, att känna sig själv är ju centralt i att få eleven att acceptera och ta till sig hjälpmedel. Rent praktiskt kan det vara lättare att få igenom specialkost också.

3. Ses npf-diagnosen fortfarande som en stämpel eller ett stigma av många?

– Det har skett en stor förändring under de senaste åren. Det är ju fler och fler i samhället som bidrar med positiva ­erfarenheter kring sina diagnoser. Kunskapsläget har förändrats med kändisar, poddar och ­böcker som avdramatiserar och ger ­alternativ. Det är tydligt att när kunskapen är större så försvinner stämpeln.

Linda Jacobsson, Parkskolan, Degerfors:

1. Hur har hanteringen av npf-diagnoser förändrats över tid där du jobbar?

– Jag upplever att det är en ökning av antalet barn som får npf-diagnoser, det betyder ju att jag förväntas se och bemöta det mer och mer i min vardag. Eftersom pedagogerna knappt får något av det här i sin utbildning blir min roll att bredda kunskapen hos lärare. På det sättet har det skett en tydlig förändring.

2. På vilket vis förändras din verktygslåda när en elev får en npf-diagnos?

– Både ja och nej, oftast kommer de här ­delarna fram redan under kartläggningen så vi har ett bra underlag för att möta elevens behov. Många gånger är det ju också skolan som uppmärksammar behov av utredning. Men en utredning och ­diagnos hjälper oss att möta elevens ­specifika ­utmaningar, så diagnosen blir pricken över i.

3. Ses npf-diagnosen fortfarande som en stämpel eller ett stigma av många?

– I mycket mindre utsträckning nu än för ett antal år sedan. Vi arbetar aktivt med ­inkludering och rätten att vara sig själv sedan länge och det visar sig nu! Det har skett ett perspektivskifte i samhället i fråga om hur man pratar om elever med npf. Tidigare var det eleven som hade ut­maningar, nu är det tydligare hur vi möter de utmaningarna som är i fokus.

Camilla Körberg, Sköllersta skola, Hallsberg:

1. Hur har hanteringen av npf-diagnoser förändrats över tid där du jobbar?

– Ja, det har blivit en förändring på så vis att man i skolvärlden börjar inse att man möter dessa elever i alla klassrum varje dag. Att ha elever med npf-diagnos är inte längre något unikt utan något som tillhör att arbeta inom skolan, det är en naturlig del av vardagen. Det har också inneburit att jag får jobba mer med generella anpassningar för att göra lärmiljön naturligt mer tillgänglig.

2. På vilket vis förändras din verktygslåda när en elev får en npf-diagnos?

– För min del innebär inte själva diagnosen någon skillnad, däremot kan det i under­laget från utredningen finnas specifika delar som är viktiga. Det kan handla om arbetsminne och specifika rekommendationer för just den här eleven. Förr var ­utredningarna viktigare men i dag känner vi ofta till det mesta, skolan är ju en aktiv del i utredningen med underlag och så vidare.

3. Ses npf-diagnosen fortfarande som en stämpel eller ett stigma av många?

– För många vårdnadshavare är det fortfarande väldigt laddat med en diagnos inom npf. De tror att det kommer att bli en stämpel för barnen som kommer att hämma dem i utvecklingen. Men de allra flesta vårdnadshavare och föräldrar förstår att det kommer att gynna barnet och att det kan skapa en större förståelse. Men för många tar det lång tid att förstå och acceptera.

LÄS ÄVEN

Fokus på lärares relationskompetens

Vestman: ”Vill ni prata anpassningar? Bra! Börja med att ta alla elever på allvar”

Specialpedagoger nöjda med lönen men ser orosmoln