Matteläraren: De praktisk-estetiska ämnena borde få mer tid

Lika vansinnig som jag blev när jag läste Susanne Nyströms ledare i Dagens Nyheter ”Elever slösar bort viktig skoltid på bild, slöjd och musik”, lika glad har jag blivit av alla svar som publicerats i tidningar och på andra forum. Kloka, välformulerade motargument, ur olika perspektiv, det ena viktigare än det andra.

Mitt perspektiv, som matematik-, NO- och tekniklärare på högstadiet sedan snart 25 år är att vid sidan om de tre kärnämnena, med krav om E i slutbetyg, borde de praktisk-estetiska ämnena vara kärnan i svensk skola.

Livskunskap, eller elevens val, som ledaren också kritiserar, är bara dåligt när skolor inte har resurser att göra det bra, eller ”projektnissar” snubblar in med ”kul koncept”, som de gör emellanåt när skolpolitiken som förs är ovanligt oinsatt, och det konstigt nog finns pengar att tjäna.

Tänk om man förstod att livskunskap kan möta problematik med elevers allt sämre psykiska hälsa eller vara ett skydd mot rekrytering till kriminella gäng; precis som de praktisk-estetiska ämnena och precis vad all svensk politik handlar om just nu! (Det och elpriser...)

”Dömt att misslyckas”

Mina ämnen: matematik, NO och teknik har en naturlig status och det är ingen som ifrågasätter dem. Det är helt i sin ordning, men mina ämnen kan inte i närheten tillföra musik och idrott vad de ämnena kan göra för exempelvis fysikämnet. Ingen tekniklärare i världen kan ge eleverna en så bra känsla för ritningar som på bilden, eller bygga så genomtänkta prototyper som på träslöjden. I textilslöjden öppnas elevernas ögon för vad programmering faktiskt är och vill man förstå hushållsekonomi så kan man med fördel skolka från mina matematiklektioner och slinka in på i stort sett vilken hem- och konsumentkunskapslektion som helst i hela landet. Och det är bara toppen av isberget. Att kunna tänka och kommunicera hållbarhet, en framtida livsnödvändighet på hela den globala arbetsmarknaden, ska vi inte ens tala om.

Hur stor och obestridd dessa ämnens inverkan är på hälsan, hjärnans utveckling och motivationen för de allra flesta elever i skolan är finns det många erfarna lärare, hjärnforskare och folkhälsovetare som kan förklara mycket bättre än jag. Men jag begriper hur stora vinsterna hade varit på både kort och lång sikt och för hela samhället och svensk ekonomi, om vi hade satsat på det ordentligt redan nu.

Sverige är ett litet land och utbildning är vårt kanske främsta konkurrensmedel. Att då försöka kopiera till exempel asiatiska kunskapsmaskinsystem, med utslagning och ohemula mängder matematik är dömt att misslyckas.

Ämnena ligger bakom mycket framgång

Jag har lyssnat på många av Sveriges främsta innovatörer och vet att alla håller skolan och de praktisk-estetiska ämnena mycket högt och anger dem ofta som den största bidragande faktorn till kreativitet och innovation. Det, och duktiga lärare. Grundarna av svenska datorspelbolag, vår just nu snabbast växande arbetsmarknad och kanske största internationella framgångssaga sedan (just det:) det svenska musikundret, är säkert benägna att hålla med.

Universitet arbetar ständigt med, och lägger stora resurser på, att skapa till exempel ”maker-space” för att studenter ska bli mer händiga och kreativa. Företag vidareutbildar sin personal för att kompensera för kunskaper som inte tillgodosetts när skolor varit tvungna att spara.

”Vi kan inte ha ingenjörer som inte kan hålla i en skruvmejsel, arkitekter som aldrig lärt sig rita med linjal eller chefer som inte kan prata om något annat än jobbet även på sociala tillställningar och statsbesök”, hör man ibland och det kan säkert många skriva under på.

Det är inte heller en slump att Lars Strannegård, rektor på handelshögskolan i Stockholm, föreläste på Nationell estetisk kongress (ESK) i Växjö så sent som häromveckan.

Just nu arbetar en god vän till mig med att säkra Europas tillgång på mikrochip i stenhård konkurrens med USA, Kina och andra stormakter. Det är en kapplöpning. Karl, som han heter, växte upp i ett konstnärshem i Göteborg, målade graffiti, producerade några av Sveriges första hiphop-skivor, utbildade sig till konsertpianist, arbetade med Allan Larsson, den gamle finansministern, med att få forskningsanläggningen ESS att hamna i Sverige och var den första EU ringde när en liten grupp skulle sättas ihop för att säkra tillgången på mikrochip. Det säger väl något om hur viktigt konst och kultur i en människas utbildning kan vara?

”Varför gå i fel riktning?”

Svensk arbetskraft och företag får fortfarande beröm utomlands för sin kreativitet och sin samarbetsförmåga. Smarta människor i andra länder sneglar på oss! Varför ska vi då gå i fel riktning?

Viktigast av alla är eleverna. Några av dem behöver praktisk-estetiska ämnen för att må bra och för att få glänsa. Andra tycker bild och musik är slöseri med tid. De behöver kanske de ämnena ännu mer? Utan några ultimata betygskrav, om politikerna hade begripit att det faktiskt inte behövs alltid.

Jag vågar ta bladet från mun, som Susanne Nyström efterfrågar, men jag kommer inte att föreslå att något tas bort. Mitt förslag är istället att man stärker de viktiga praktisk-estetiska ämnena och ger dem en central roll, med det utrymme man en gång hade som ambition. Timmarna kan vara allihop av de som frigörs när elevens val tas bort och några av de som ganska nyligen getts till mitt eget ämne matematik. Om sedan jag och mina kollegor får arbeta i lugn och ro med att lägga upp en undervisning där ämnena korsbefruktar varandra och barnen utvecklas och mår bra, så kommer mer att kunna rymmas inom varje lektion. Det vet vi lärare.

Björn Svensson, matematik-, NO- och tekniklärare.

Ps. Är du inte lärare. Bli det!

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren.

LÄS ÄVEN

DiMaria: DN:s ledare får det att vända sig i magen på mig

Debatt: Eleverna blir smartare när de arbetar med händerna

Jarnlo: Därför måste vi försvara de praktisk-estetiska ämnena!

Hjärnforskare: Därför är skapandet nödvändigt i skolan