Debatt: Vi idrottslärare är experter på att skapa trygghet

I en tid där trygghet och relationer i skolan är en alltmer central fråga kan det både förvåna och kanske provocera en del att idrottssalen på en vanlig grundskola med cirka 500 elever från förskoleklass till årskurs 6 år efter år rankas som skolans tryggaste plats, enligt den trygghetsenkät eleverna får göra. Idrottssalen anses alltså vara tryggare än elevernas egna hemklassrum, matsal och så vidare. Detta trots att det är stora barngrupper på idrotten, hög ljudnivå, knuffande kullande armar och fysisk aktivitet. Jag som idrottslärare kan dessutom tycka att idrottssalen är en tidvis väldigt utlämnande miljö, vilket borde tala för låga siffror i trygghetsenkäter. Så vad säger då de positiva elevenkätsresultatet om dagens skolmiljö och det pedagogiska arbetssätt som används på många skolor i ämnet idrott och hälsa?

Ett oväntat resultat

Idrottssalen, som historiskt sett betraktats som en plats där elever känt sig utsatta, framstår nu som en trygg zon. Samtidigt upplever många elever otrygghet i klassrum och matsalar där de är omgivna av sina kamrater i en till synes trygg miljö med egna bänkar och samma lärare hela dagen. Är detta en isolerad observation eller speglar det en bredare trend i svenska skolor att idrottssalarna nu är de tryggaste rummen?

Vad skapar trygghet?

En möjlig förklaring är att idrottslektionerna erbjuder struktur och tydliga ramar. Idrottslärare arbetar ofta med att skapa gemenskap genom rörelse och lek, vilket kan främja samhörighet och minska hierarkier mellan elever. Den fysiska aktiviteten kan också bidra till att reducera stress och oro, något som annars är vanligt förekommande i skolan.

Samtidigt kan klassrumsmiljön ha förändrats. Ökat fokus på exempelvis verktyg som bildstöd och ”Time timers” för att skapa ordning kan ha minskat lärarens personliga närvaro och interaktion med eleverna. Detta kan påverka den känslomässiga tryggheten och närvaron negativt. Eller?

Idrottens förändrade roll

Det är dags att omvärdera synen på idrottsämnet! Många som befinner sig utanför våra idrottssalar lever kvar i föreställningar från sin egen skoltid om idrottslektioner som otrygga och tävlingsinriktade. Men dagens idrottslärare arbetar aktivt med att skapa inkluderande miljöer där trivsel och trygghet är en förutsättning för lärande. Om idrottssalen nu upplevs som tryggast bör detta lyftas fram som ett exempel på framgångsrikt pedagogiskt arbete i elevhälsoteam runt om i landet för att alla andra ska kunna ta lärdom av vad vi idrottslärare gör rätt.

Vägen framåt

Resultatet från trygghetsenkäten väcker viktiga frågor: Vad kan klassrummen lära av idrottssalen? Hur kan vi säkerställa att alla miljöer i skolan känns trygga för eleverna? Det krävs dialog mellan lärare, rektorer och elevhälsan för att förstå vad som ligger bakom dessa skillnader och hur de kan användas för att förbättra hela skolmiljön. Idrottslärarna har en unik möjlighet att ta plats i diskussionen om trygghet i skolan. Genom att lyfta fram goda exempel från idrottens värld kan vi bidra till en mer inkluderande skola där idrottens viktiga förhållningssätt och arbete lyfts fram och räknas med.

Jag kan uppleva att det beklämmande nog är känsligt bland kollegor att idrottssalen upplevs som den tryggaste platsen på skolan. Det borde snarare få dem att inse att vi idrottslärare har mycket att tillföra i trygghetsfrågorna i skolorna där vi jobbar. Det är dags för alla att släppa gamla fördomar och hörsägen och fråga oss idrottslärare hur vi jobbar med trygghet!

Rudolf Carneholm, idrottslärare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Debatt: Sluta blunda för våra orättvisa idrottsbetyg, Skolverket!

Debatt: Den romantiserade bilden av idrottsläraryrket stämmer inte

Debatt: Bristen på badvakter skapar problem för idrottslärare

Debatt: Musikläraren om Sveriges galet olikvärdiga betygssystem