Debatt: Slöjdämnet har reducerats till glorifierat pyssel

”Det kan inte vara upp till den enskilda huvudmannens goda vilja att tillhandahålla goda förutsättningar för lärare att bedriva undervisning med”, skriver slöjdlärarna Christoffer Hörnhagen och Emilie Löfgren.

Debatt Slöjdämnet har reducerats till glorifierat pyssel med goda intentioner och uppmuntrande ord från Skolverket, skriver debattörerna.

11 apr 2025

Var tog slöjdsalen vägen? Idag lever vi två slöjdlärarkollegor med den ständiga frågeställningen: har vi råd att låta eleverna göra detta? Vi kan inte längre utgå ifrån: vad lär sig eleverna mest av?

Det är en verklighet vi lever i under som lärare, men hur kom vi dit vi är idag och hur var det beskaffat förr? En av oss, Christoffer Hörnhagen, skrev en kandidatuppsats på temat, som vi båda nu känner att vi behöver lyfta några poänger ifrån till en bredare diskussion.

Väl tilltagen utrustning i ämnet slöjd är en förutsättning för god undervisning. Slutsatsen är att allt med tiden blivit kattskit och värre därtill avseende tilldelningen av utrustning och expenser. Slöjdämnet har reducerats till glorifierat pyssel med goda intentioner och uppmuntrande ord från Skolverket.

Huvudmannen avgör själv

Nuläget förklaras med skollagens förarbete. Där definierar lagstiftaren ordet likvärdighet, som är ett grundläggande begrepp för svensk skola.

”Utgångspunkten beträffande likvärdighet beskrevs redan i den s.k. ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18). Likvärdighet betyder inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upprätthålls av mål i skollag och läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd, överklagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär här att de fastställda målen kan nås på olika sätt beroende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs.” (Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet. 2009/10:165.).

Lagstiftningen menar med andra ord att huvudmannen, kommunal eller privat, själv avgör vad som är rimligt att budgetera för bland annat läromedel.

Nästa kalldusch får du när du läser kommentarmaterialet till slöjd. Efterföljande citat menar att det inte finns något krav på vad läraren ska bli tillhandahållen för att bedriva undervisningen, varken symaskin eller japansåg är garanterat. Har bara skolan budget för en halvmeter bräda, så är det vad de lokala förutsättningarna tillåter, helt i enlighet med skollagen. Spring ut och hitta pinnar eller bygg snölyktor, det är ju gratis (och enligt Skolinspektionen kvalitativ undervisning).

”Slöjdläraren beslutar om hur progressionen ser ut utifrån sin planering av undervisningen, elevgruppen och lokala förutsättningar.” (Kommentarmaterial till kursplanen i slöjd, LGR22).

Bättre förr

Så hur var det förr, fram till nu?

Skolans utformning (som byggnad) är en ramfaktor som inte knyts direkt till undervisningen och kursplaner, men påverkar förutsättningarna för det didaktiska genomförandet och blir således relevant.

Lgr62 var en kursplan som gällde från 1962. Kursplanen för slöjd med tillhörande anvisningar är väl detaljerad med tydliga skrivningar om innehåll för undervisning i de olika stadierna. Slöjdämnet är uppdelat i två ämnen med likvärdiga beskrivningar vad gäller det övergripande, men med materialspecifika anvisningar, syften och mål för undervisningen. Lgr62 hänvisar till nedan uppräknade anvisningar och bestämmelser vad gäller inredning och utformning, vilket gör dem relevanta. En av de större förändringarna fram tills idag är avsaknaden av bestämmelser för hur skolbyggnader, men även undervisningssalar och dess inventarier för de olika ämnena, ska se ut. Skolverket (2024) skriver på sin hemsida:

”Det finns inga regler för hur skolor och förskolor ska se ut.” (Skolverket, 2024).

Vidare hänvisar Skolverket (2024) till Boverkets exempelsamling på skolor, vilket inte är bindande exempel då de fyller en vägledande funktion (Boverket, 2023). Under 1900-talets mitt fanns dock tydliga skrivningar för hur skolor och undervisningssalar skulle utformas efter ämnets behov vid byggnation. Skolöverstyrelsen ägde frågan och gav ut första upplagan: folkskolebyggnader och bestämmelser angående byggnader för folkskoleväsendet (1944) samt tredje upplagan: anvisningar och bestämmelser angående byggnadsföretag för skolväsendet (1955) som sedan efterföljdes av fjärde upplagan, med tilläggstryck över tid (1961): Skolbyggnader Del 1 och 2.

Slöjdsalens utformning var reglerad

Skolöverstyrelsens anvisningar från 1944 är intressanta för slöjdens pedagogik utifrån frågeställningar om ekonomi och likvärdighet. I dess anvisningar finns bestämmelser om slöjdsalens utformning vad gäller exempelvis; takhöjd, fönsterplacering, golv, ventilation, golvyta, förrådsyta med mera. Dessutom finns inventarielistor för slöjdsalars utrustning. Dessa inventarielistor är utarbetade för att kunna anpassa salens utrustning till skolans undervisning, varpå tre alternativ utarbetats av Skolöverstyrelsen (1944); Alternativ ett för inventarier är avsett för endast träslöjd, medan alternativ två för inventarier är avsett för träslöjd utan svarvning och med möjlighet för metallbearbetning, alternativ tre är för träslöjd med träsvarning som kombineras med alternativ ett.

Skolöverstyrelsen (1955) skrift om skolbyggnader ger samma tydliga vägledning för skolbyggnaders och undervisningssalars utformning, men saknar inventarielista för slöjden. Skolöverstyrelsen (1961) ger fortsatt tydliga riktlinjer för salars utformning av slöjdsalar, som föregångarna. I detaljanvisningar från Skolöverstyrelsen, andra tryckningen (1964), återfinns en inventarielista för trä- och textilslöjdsalars utrustning som är lik den från 1944 som nämns ovan. I tilläggsritningar utgivna 1970 återfinns återigen principritningar för trä- och metallslöjdssalar som en del av Skolöverstyrelsens skriftserie 20, skolbyggnader (1961). 1969 publicerar Skolöverstyrelsen (1969–1972) kompletterande handlingar till 1961 års skolbyggnader (Skolöverstyrelsen, 1961). I den återfinns återigen tydliga styrningar över slöjdsalarnas utformning och större inventarier såsom arbetsbänkar, fast inredning och större maskiner.

Kanske borde bli två ämnen igen?

Nu är Skolöverstyrelsen nedlagd och ersatt av Skolverket. Salarnas utformning och inventarier (läromedel) har gått från att vara styrda av Skolöverstyrelsen till att inte vara styrda av nuvarande ansvarig myndighet, Skolverket.

Så nu till en önskan. Om nu läraryrket ska bli attraktivt igen, eller om slöjdundervisningen ska bli kvalitativ och likvärdig bortom läroplanernas och lagstiftningens skrivningar, så kanske det är dags att reglera läromedel till slöjden? Det kan inte vara upp till den enskilda huvudmannens goda vilja att tillhandahålla goda förutsättningar för lärare att bedriva undervisning med. Dessutom borde kanske slöjden återigen bli två ämnen, så det blir lite ordning.

Christoffer Hörnhagen och Emilie Löfgren, slöjdlärare.