Debatt: Rörelseaktiviteter får inte ersätta idrottsundervisningen

Syftet med skolämnet idrott och hälsa är att varje elev ska utveckla en all­sidig rörelseförmåga och intresse för att vara fysiskt aktiv. Undervisningen ska bidra till att elever utvecklar en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen fysiska förmåga. ”Eleverna ska genom undervisningen ges förutsättningar att utveckla goda levnadsvanor i syfte att kunna påverka sin hälsa genom livet” (Skolverket, 2023, s. 1.).

Att vara fysiskt aktiv bidrar, enligt EU-kommissionen (2008), till bibehållen kognitiv och motorisk funktion inklusive styrka och balans samt minskad risk att drabbas av sjukdomar såsom diabetes, övervikt, hjärt-kärlsjukdom, benskörhet samt depression och demens. Fysisk aktivitet kan förbättra sömnkvalitet, matsmältning, självbild och självkänsla samt minska risken för fallolyckor och benbrott. Europaparlamentet fattade redan 2007 beslut om att uppmana alla medlemsländer att schemalägga och garantera skolelever idrott minst tre gånger i veckan. Skolorna rekommenderas vidare att ytterligare utöka idrott på skolschemat utöver denna lägsta gräns på tre lektioner per vecka. I Danmark schemaläggs fysisk aktivitet 45 minuter varje skoldag för alla danska skolelever enligt grundskolereformen 2014. Men vad händer i Sverige?

Alla lärare brinner inte för detta

I stället för en utökning av skolämnet idrott och hälsa uppmanas Sveriges lärare att leda fysisk aktivitet i klassrum och på raster. Rörelse i klassrum och på raster i alla ära! Men kan den ersätta undervisning av utbildade idrottslärare? Alla lärare brinner inte för att leda fysisk aktivitet. Lärarna är ju redan i dag överbelastade. Hur ska de hinna att också planera och undervisa i ett ämne de inte har utbildat sig för? Att skapa motivation till idrottsaktivitet för elever, som inte har de bästa motoriska förutsättningarna kan vara svårt om man som lärare/pedagog inte har goda kunskaper i hur ett barns motoriska utveckling kan stimuleras och stöttas på ett metodiskt och anpassat sätt. Det räcker så att säga inte att bara ”hålla igång” eleverna för att deras rörelseförmåga och motoriska färdigheter ska förbättras optimalt.

Elever och föräldrar: Protestera när idrottsundervisning ersätts av aktivitet i klassrum. Det är fel när lärare åläggs att undervisa i ett ämne de inte har utbildning för. Vem vill flyga i ett plan där piloten plötsligt ersätts av en flygvärdinna? Eller vem vill få sitt knä opererat av en psykolog i stället för av en kirurg? För enskilda elever kan bristen på idrottsundervisning och stöd i motorisk utveckling få långtgående negativa effekter. Det är alltför många som känner igen sig i denna flickas beskrivning: ”Jag tillhör tyvärr kategorin som brännbollslaget ’fick på köpet’ eftersom jag var kvar till sist. Jag skolkade mig igenom gympan från sjuan och uppåt och har alltid ansett mig som helt värdelös vad gäller fysiska aktiviteter.”

Skolledare: Att få stöd och hjälp med grundläggande motoriska basfärdigheter i skolan kan stärka elevers självförtroende och öka motivationen att vara fysiskt aktiv! Det finns ett positivt samband mellan motorisk förmåga och fysisk aktivitet senare i livet. Vetenskapliga studier har visat att barn med låg motorisk kompetens i lägre utsträckning är fysiskt aktiva senare i tonåren (Britton et al., 2020). I idrottslärares kompetens och erfarenhet finns en stor outnyttjad potential när det gäller att motivera elever och stärka deras motoriska, sociala och psykiska förmåga. Utnyttja den och schemalägg fler idrottslektioner! Idrottsundervisning endast två gånger i veckan ger inte tillräckliga hälsovinster, enligt EU-kommissionen (2008).

Långsiktigt positiva effekter

Lathi et al. (2018) har visat att elever som haft daglig idrottsundervisning under hela grundskolan fortsätter att vara mer fysiskt aktiva än elever som haft endast två idrottslektioner/vecka, även fyra år efter interventionen. Resultaten motsäger teorin ”Activity Stat Theory” om att barn skulle kompensera ökad fysisk aktivitet med ökat stillasittande. Det verkar alltså fullt möjligt att i skolan lära barn en fysiskt aktiv livsstil som bibehålls efter avslutad grundskola med tänkbara positiva hälsoeffekter senare i livet, inklusive förebyggande av sjukdomar såsom diabetes, övervikt och hjärt-kärlsjukdomar.

Elevers attityder till skolämnet idrott och hälsa och särskilt betyg i ämnet är starkt förknippat med senare fysiska aktivitetsvanor. Enligt Engströms (2005) mångåriga studier var 60 procent av de elever som hade högst idrottsbetyg fysiskt aktiva 33 år senare, medan mindre än 20 procent av dem med lägst betyg var fysiskt aktiva vid 47 års ålder. Engström menar att de färdigheter som man är bra på kommer man sannolikt att fortsätta med. Sambandet mellan betyg i idrottsämnet och senare fysisk aktivitet kan alltså bero på att motorisk kompetens och skicklighet i idrottsutövning är de viktiga bakomliggande orsakerna.

Daglig idrottsundervisning ger resultat

Idrott och hälsa är så gott som det enda skolämne, där elever får kinestetisk kunskap, det vill säga möjlighet att genom kroppsrörelse utveckla, förbättra och automatisera motoriska färdigheter. Att läsa och skriva lär sig barn genom läs- och skrivträning. Men barn har olika förutsättningar för att lära sig nya saker och det är dessa förutsättningar, som kan tänkas vara påverkbara med motorisk träning. Därför behövs såväl en utökning av antalet schemalagda idrottstimmar som möjlighet till extra motorikstöd i skolan.

Resultaten i ”Bunkefloprojektet – en hälsofrämjande livsstil” visade att elever som hade daglig idrottsundsundervisning förbättrade såväl motorik (balans och koordination), skeletthälsa som skolprestationer i svenska, matematik och engelska. Dessutom blev en högre andel elever behöriga att söka till gymnasiet än elever som hade idrott endast två lektioner per vecka, bland pojkarna var skillnaden 13 procent (Ericsson & Karlsson, 2014). Hälsoekonomiska analyser av Bunkeflomodellen visar att daglig idrottsundervisning, motsvarande en investering med 4 600 kronor per elev, skulle ge ekonomiska vinster med 38 000 kronor per elev, 10 år efter avslutad grundskola, i form av ökat produktionsvärde, förbättrad hälsa och minskade sjukvårdskostnader (Gerdtham, Ghatnekar, & Svensson, 2013).

Ingegerd Ericsson, docent i idrottsvetenskap vid Malmö universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren.

Referenser

Britton, U., Issartel, J., Symonds, J. & Belton, S. (2020). What Keeps Them Physically Active? Predicting Physical Activity, Motor Competence, Health-Related Fitness, and Perceived Competence in Irish Adolescents after the Transition from Primary to Second-Level School. International journal of environmental research and public health, 17(8), 2874. https://doi.org/10.3390/ijerph17082874.

Engström, L-M. (2005). Barnidrott och vuxenmotion som kulturella uttryck [Children's sport and adult sports as cultural expressions]. Idrottsforum.org. Tillgänglig 2023-03-18 på https://www.idrottsforum.org/articles/engstrom/engstrom050831.html.

Ericsson, I. (1998). Pedagogik och motorik – Motorikobservationer av 204 skolbarn. Malmö: Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö.

Ericsson, I. (2003). Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. En interventionsstudie i skolår 1-3. (Doktorsavhandling). Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola, Lund: Lunds universitet.

Ericsson. I. (2022). MUGI motoriklek med observationsschema för förskola och skola. 5e tryckningen. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB. www.mugi.se.

Ericsson, I. & Karlsson, M. (2014). Motor Skills and School Performance in Children with Daily Physical Education in School – A Nine-Year Intervention Study. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, 24(2), 273-278. DOI: 10.1111/j.1600-0838.2012.01458.x.

EU-kommissionen (2008). EU Physical Activity Guidelines Recommended Policy Actions in Support of Health-Enhancing Physical Activity. Tillgänglig 2023-03-17 på https://ec.europa.eu/assets/eac/sport/library/policy_documents/eu-physical-activity-guidelines-2008_en.pdf

Gerdtham, U., Ghatnekar, O. & Svensson, M. (2013).  Health economics evaluations - basic data for the Commission for a Socially Sustainable Malmö. Malmö: Commission for a Socially Sustainable Malmö.

Lahti, A., Rosengren, B. E., Nilsson, J-Å. et al. (2018). Longterm effects of daily physical education throughout compulsory school on duration of physical activity in young adulthood: an 11-year prospective controlled study. BMJ Open Sport & Exercise Medicine, (4), e000360. doi:10.1136/ bmjsem-2018-000360.

Skolverket (2023). Kursplan för idrott och hälsa. Tillgänglig 2023-03-18 på file:///C:/Users/luiner/Downloads/Idrott%20och%20halsa.pdf.

Thedin Jakobsson, B., Lundvall, S., Redelius, R., & Engström, L.-M. (2012). Almost all start but who continue? A longitudinal study of youth participation in Swedish club sports. European Physical Education Review, 18(1), 3-18.