Debatt: Nu har Susanne Nyström trampat i klaveret igen

Björn Svensson är lärare i matematik, NO och teknik.

Vi lärare debatt Hennes insikt om hur man bäst representerar Sverige och vad undervisning i svensk skola är, är alltså obefintlig, skriver läraren Björn Svensson i en replik på Susanne Nyströms nya ledare i Dagens Nyheter.

Björn Svensson

25 nov 2023

Susanne Nyström trampade i klaveret och tvekar inte en sekund på att hoppa ner i pianot en gång till. Den här gången med huvudet före och nu kommer hon sannolikt att översköljas av kloka förklaringar som ingen av alla skribenter som reagerade på hennes förra DN-ledare om de praktisk-estetiska ämnena trodde behövdes. Det vill säga de flesta lärare. I grundskolan.

I min replik skrev jag till exempel: ”’Vi kan inte ha ingenjörer som inte kan hålla i en skruvmejsel, arkitekter som aldrig lärt sig rita med linjal eller chefer som inte kan prata om något annat än jobbet även på sociala tillställningar och statsbesök’, hör man ibland och det kan säkert många skriva under på.”

Det framställer hon som att föreslå ”lämpliga konversationsämne” på sociala tillställningar och statsbesök. Hennes insikt om hur man bäst representerar Sverige och vad undervisning i svensk skola är, är alltså obefintlig.

Jag har svarat på din stora fråga

Jag föreslog en skola med praktiska och estetiska ämnen i kärnan av utbildningen. Gärna kultur också i ett bredare mening. (Klokt ändå att hon kunde läsa sig till det.)

Hon återkommer till att hennes stora fråga var: ”Vad ska bort?” och att ingen svarat på den. Jag svarade, och kan utveckla det mer. Kontentan är att vi måste spetsa till utbildningen på bekostnad av desperata satsningar på ”mer av samma som alla andra”.

Att prioritera ämnen av stor vikt (som nedprioriterats och får allt lägre status mot bättre vetande) är faktiskt ett sätt att INTE prioritera på annats bekostnad. Det behöver inte ens handla om tid, även om jag förordar det också.

Man kan också ha mer skola. Det, möjligen på sena eftermiddagar och helger, lär vara mer framgångsrik om den består av till exempel idrottsaktiviteter, teater, musik, konst, rollspelsföreningar, skaparstugor, matlagning, kodning eller bok- och debattkubbar (ett tillfälle kan ju heta ”lämpliga konversationsämne” 😉) än till exempel läxhjälp, omprov och mer matematik för de som tycker det är jobbigt.

Jag gläds lite åt att faktiskt citerats i DN, men ilskan är ändå större. I sitt försvarstal har Susanne Nyström mage att raljera över teckningar hon fått tillskickade sig. Teckningar målade av barn. Det gör man inte.

Mina fyra korta svar på dina frågor

Jag skulle gärna ha en saklig diskussion med Susanne Nyström om det. Också. Men först fyra korta svar på de fyra frågor hon ställer för att starta en saklig diskussion:

1. Klarar sig barnen med färre lektioner i idrott?

Ja, några. De som tränar mycket på fritiden behöver inte lika många fysiska aktiviteter i skolan och små delar av innehållet i idrottsämnets kursplan kan uppnås även på fritidsträningar.

2. Behövs verkligen allt man lär sig i geografi och historia?

Nej, men mycket. Och en del saker man glömt med åldern önskar man satt kvar i minnet. Lärare sållar och prioriterar redan, ofta motvilligt, men ännu oftare klokt och eftertänksamt.

3. Kanske ska ett helt ämne strykas från läroplanen?

Ja. Det har gjorts förut. Barnkunskap ströks till exempel ur grundskolans läroplan i mitten av 1990-talet. Det centrala innehållet lades i andra ämnen, tror jag, och vi bör anpassa skolan till samtiden.

4. Eller kan det kanske vara så... att det är dags att minska lite på slöjd, bild och musik?

Nej. Inte ens lite. Tvärtom faktiskt.

Björn Svensson, lärare i matematik, NO och teknik

PS. Är du inte lärare – bli det!