Simkravet hopplös uppgift för många idrottslärare
”Det finns helt säkert ett stort mörkertal av skolor som i stort sett inte bedriver någon simundervisning alls”, säger forskaren Erik Hansson.
Simundervisning
Idrottslärare vittnar om hur svårt det är att genomföra fungerande simundervisning, visar en ny studie.
– Det är genuint orättvist att lärarna fått ansvar att lära barn simma utan förutsättningar att klara uppgiften, säger forskaren Erik Hansson.
Enkätsvaren från 111 idrottslärare vittnar om en ohållbar situation, närmare hälften av de tillfrågade är missnöjda. Otillräckligt med tid i simhallar är ett av största problemen.
– En lärare i en norrländsk fjälldalgång berättar att skolan har nio mil till närmaste badhus. Men det handlar inte bara om geografiska avstånd, en lärare i Sollentuna beskriver hur 38 skolor måste dela på en bassäng.
Erik Hansson är kulturgeograf vid Uppsala universitet. Han intresserar sig för hur skolor och idrottslärare tacklat utmaningen sedan 2011 då skollagen införde bestämmelsen att elever måste kunna simma 200 meter, varav 50 på rygg, för att bli godkända i idrott och hälsa.
– Jag har inte kunnat hitta ett enda jämförbart land som infört ett så tufft krav.
”Stort mörkertal”
Hur har skolorna levt upp till kravet? I vilken mån erbjuder de tillräckligt med undervisning för att alla elever ska lära sig simma? Ingen vet, färska nationella studier saknas.
– Det finns helt säkert ett stort mörkertal av skolor som i stort sett inte bedriver någon simundervisning alls.
Erik Hansson fick enkätsvar från i stort sett hela landet, både från rikare områden och från socioekonomiskt mer utsatta stadsdelar. Idrottslärarna vittnar i sina svar om familjer som har extra svårt att lära sina egna barn simma.
– Delvis av ekonomiska skäl, det kostar att besöka badhus. Men för många familjer med utländsk bakgrund handlar det också om att föräldrarna själva kan vara svaga simmare, vilket gör det svårt för dem att lära barnen simma.
Som en lärare uttrycker det:
”De flesta som inte klarar undervisningen hos oss är utlandsfödda som kliver ner i en simbassäng för fösta gången i sitt liv vid 13 års ålder. Då behövs tid för att öva vattenvana innan det går att påbörja simträning”.
Logistisk utmaning
Vissa lärare beskriver också en annan typ av rädsla som påverkar elevers motivation: rädslan att få sin kropp värderad genom andras blickar. För vissa leder det till ångest.
”Fler och fler kräver att de ska få simma i liten grupp”, skriver en lärare.
Att lära sig simma tar tid, ett par besök i bassängen per termin räcker inte. ”Det är som att enbart skriva texter på svenskan en till två gånger per termin. Det är inte hållbart”, skriver en annan lärare.
Att anordna simundervisning är en logistisk utmaning. Idrottslärarna ska inte bara planera träningen – de ska också boka badtider, fixa bussar och ordna luncher. Inte sällan kan en utflykt till simhallen ta en hel dag, vilket bidrar till intressekonflikter med andra lärare.
”Vi stjäl tid från deras undervisning”, som en lärare beskriver det.
Så vad göra? Några lärare föreslår att man skriver in ett minimum på antal timmar i vatten i läroplanen. Erik Hansson håller med:
– När man nu infört ett krav på simkunnighet får man löpa linan ut och garantera undervisning också. Många lärare känner sig helt övergivna idag.
Enligt Skolverkets senaste undersökning (2022) är det sju procent av eleverna i årskurs 6 som inte kan simma 200 meter, en ökning från fem procent 2014.
Här hittar du Erik Hanssons studie.
LÄS ÄVEN
Här får alla elever simträning redan i förskoleklass
