Gifta slöjdparet utmanar förlegade roller

Alla får en sån här ballong och varsitt förkläde. Ni kan hjälpa varandra. Det ni ska göra i dag är en fortsättning på det ni har hållit på med i klassrummet. Alla har fått varsitt land och ni har gjort skisser utifrån det landet.”

Johan Stjernfeldt är lärare i textilslöjd och står i ”sin” sal och förklarar för klass 5a vad som ska hända i dag. De arbetar med ett tema, Jorden runt på 80 dagar, och de håller på med luftballonger. Nu ska det arbetas med själva ballongdelen.

"Är jag lite knäpp då?"

Fridasroskolan i Eslöv ligger i en tegelbyggnad där lägenheter och skola samsas om utrymmet. I textilsalen klistrar eleverna – Casper, Alma och de andra – snart tidningspapper på ballonger med tapetklister. 

”När jag säger att ni håller på med träslöjd när ni gör det här, tycker ni att jag är lite knäpp då?” undrar Johan Stjernfeldt.

Läraren i trä- och metallslöjd Maria Stjernfeldt flikar in:

”Det ni har i påsarna, vad är det?”

Att det är tidningspapper, det är alla överens om.

”Men var kommer papperet från?”

Det är tyst en liten stund innan någon säger, lite försiktigt: ”Träd”.

”Det var därför jag sa att ni har träslöjd”, säger Johan Stjernfeldt och Maria Stjernfeldt kopplar det till det som de tidigare har pratat om i klassen, att de har rivit papper och att papperet har fiber.

”Kommer ni inte ihåg att jag pratade om det när jag tvättade pengar?” säger klassläraren Pia Ekeroth som är med i salen. Hon kommer på hur det där lät och skrattar till: ”Ja, men ni vet vad jag menar!”

De går igenom hur man ska göra. Det är viktigt att hela ballongen täcks med klister innan de börjar lägga på pappersbitarna. Johan Stjernfeldt säger att det kan bli så att ballongen spricker. ”Händer det tidigt, då tar vi bara en ny ballong, spricker det sent då går det att rädda ballongen. Vi lyckades rädda en den förra lektionen. Man kan blåsa upp en ny inuti. Så få inte panik”.

"Bra med förnyelse"

Pia Ekeroth tycker om samarbetet med de båda slöjdlärarna och trivs med att jobba över ämnesgränserna.  I Jorden runt på 80 dagar-projektet är alla ämnen med, förutom idrott och musik. Religion, geografi, samhällskunskap, matematik, svenska, slöjd, allt har sin plats.

– Barnen lär sig på ett annat sätt när de får se ett större sammanhang, när ämnen kopplas ihop. Det är bra med förnyelse både för barnen och för mig, så man inte fastnar i gamla hjulspår, säger Pia Ekeroth som önskar att det samarbetades mer över ämnesgränserna.

– Ja, det är det vi tror på, att binda samman det teoretiska och det praktiska, förklarar Johan Stjernfeldt.

Han och Maria brukar säga att det finns sju kunskapskrav i slöjd. Två av dem handlar om hantverket, de andra fem handlar om vad som händer ”här uppe”. De pekar mot sina huvuden och återkommer till sin käpphäst, den att slöjden inte får vara en egen ö långt borta från den övriga skolan och att de är ute efter att locka fram skaparglädjen.

Även slöjdämnet gifter sig

Viktigt är det också att veta varför man gör saker och ting och att fundera över nästa steg. Det rör sig om problemlösning och om ett utvecklingsarbete där eleverna i slutändan berättar hur de har tänkt och vad de har gjort i en skriven text.

– Det är också ett sätt att få med sig de elever som är duktiga på det teoretiska men som kanske inte har presterat superbra här. Men de har förstått hela processen, de kan beskriva med ord allting de ska göra, menar Johan Stjernfeldt.

I fyra år har han jobbat här på Fridasroskolan, ett år mindre än kollegan Maria som också är hans fru. De tycker båda att det är betydelse­fullt att de som lärare i textil, respektive trä- och metallslöjd, kan arbeta tillsammans, inte minst eftersom slöjden bedöms som ett ämne.

I deras tjänster ingår tjugo procents resursarbete då de jobbar med elever med behov av att arbeta praktiskt med teori, det kan handla om till exempel matematik.

Maria och Johan har ett system där de delar upp slöjden i tre delar, en textildel, en trä- och metalldel och en del där delarna gifter sig. Som för eleverna i sexan som just nu gör väskor där stommen är av trä och tyg håller ihop konstruktionen.

Nöjt konstaterar de att på högstadiet, när eleverna lämnat Fridasroskolan, väljer allt fler killar textilslöjd. Att tjejer väljer trä- och metallslöjd har varit vanligt länge.

"Olika som personer"

Barnen har aldrig reagerat på att de är ett par, i alla fall aldrig negativt, säger Maria Stjernfeldt och lägger till att det i så fall är vuxna som hajar till på att hon är den som arbetar med trä- och metallslöjd och att det är han som, om än i liten skala, fortfarande syr en och annan bröllopsklänning.

– Vi är väldigt olika som personer. Jag är strukturerad och vill planera. Johan är mer impulsiv. Men vi har ofta idéer på varsitt håll, skissar i huvudet och sen pratar vi ihop oss. Vi hinner om inte annat prata mycket i bilen till stugan i Småland, säger Maria Stjernfeldt.

Båda älskar de hantverksdelen av slöjdämnet men tycker att det finns en risk att för mycket fokus hamnar på hantverksbiten.

– Slöjd är ett ämne, det är samma förmågor men olika material. Vi tänker att det är viktigt att eleverna ska få prova på olika hantverk. Men du blir ju inte bra på ett hantverk på den korta tiden som du har slöjd i skolan. Däremot ska du få kunskap och få historien bakom, få känna på hantverket, poängterar Maria Stjernfeldt.

Inne i textilsalen tackar de klassen för i dag, efter att ha berättat att de längre fram, när ballongerna är klara och efter en liten redovisning, ska ställa ut luftballongerna någonstans i skolan. ”Vad säger ni då?” säger Pia Ekeroth till eleverna.

”HEJDÅ!”