Så får Helen fart på orienteringen

Idrottsläraren Helen Skoog har tävlat i orientering i många länder. Orientering utgör en stor del av hennes liv och är något hon har ägnat sig åt sedan hon var åtta år. På den tiden fick man ge sig ut i skogen direkt. Numera är barnorienteringen betydligt mer pedagogisk, vilket också speglas i hennes undervisning.

Det finns många anledningar till att Helen Skoog älskar orientering.

– Det är som ett äventyr som handlar om problemlösning. Man står aldrig inför samma problem. Det är aldrig samma bana och terrängtyperna är helt olika. Dessutom är det en väldigt social sport, säger Helen Skoog som arbetar på Vikstaskolan i Kil.

Sedan berättar hon om den öppna och vänliga orienteringskulturen.

– Jag tävlar i klassen ”Damer 55” och världseliten tävlar på samma arena. Efter loppen blir det kartprat och alla frågar varandra hur man har sprungit banan. Vi tittar på kartorna och pratar om vilka vägval vi gjorde och eventuella misstag. Det är väldigt kul.

Sprint – där alla kan lyckas

Den här dagen ska en av Helen Skoogs årskurs 4 få testa sprintorientering på skolgården, en smart övning som får med sportens alla komponenter på ett effektivt och roligt sätt.

– Sprint är bra i skolan eftersom det inte måste vara i skogen, särskilt när eleverna inte är så gamla. Då vill man ha dem i en trygg miljö. Och så är det en övning där alla kan lyckas, säger hon.

Just sprint är Helen Skoogs egen favoritgren. För mindre än ett år sedan kom hon sexa i sprint-SM, bara 14 sekunder från medalj. Men under det loppet var det lite bättre väder än i dag. När eleverna kommer ut från skolbyggnaden regnar det. Det är kallt, blött och lite lerigt.

– Dagens övning kallas för ”Duellen” – en enkel och pulshöjande övning som även används av elitidrottare. Den brukar vara uppskattad, säger hon.

I går skrev Helen Skoog ut 28 orienteringskartor. Hon satte även upp små lappar vid varje kontroll som ser ut som orienteringsskärmar med bokstäver på, från A till Ö. Men den här övningen kan även genomföras i skogen, med lätta kontrollpunkter för nybörjare, konstaterar Helen Skoog.

– Jag har även märkt 28 tennisbollar med en bokstav på varje. Det här kräver lite förberedelse men sedan kan jag köra den här övningen flera gånger i olika klasser. Och så kan jag och mina kollegor även använda de markerade kontrollerna till andra orienteringsövningar. Det gäller att vara lite smart, säger hon.

Låt tävlingen börja

Barnen ställer sig på led. De vet att de ska tävla två och två. Väljer de banan som heter ”A-B” så tar den ena eleven en boll med bokstaven A. Den andra med bokstaven B. Den som har bokstaven A ska springa till den kontrollen, och tvärtom. Där ska de lämna sin boll och springa och hämta den andres boll, vid den andres kontroll. Och sedan tillbaka. Den elev som kommer först får ett poäng.

Många skolor ligger i stadsmiljöer och då kan det ta för mycket tid att ta sig till en skog.

Alla är med på noterna. Några rycker snabbt tag i en ny karta när de kommit tillbaka till startpunkten och byter tävlingspartner. Ingen hinner alla banor men de med störst engagemang, och som springer fort, hinner ganska många banor under lektionen. Några andra väljer att göra en gå-duell – för det är också tillåtet.

– Det är ju orienteringsmomentet man vill öva, förklarar Helen Skoog som tror att orientering kan upplevas som en lite komplicerad aktivitet av idrottslärare.

– De flesta vill så klart att eleverna ska få prova på den här sporten, men många skolor ligger i stadsmiljöer och då kan det ta för mycket tid att ta sig till en skog, säger hon.

Andra faktorer som kan ställa till det är att det inte finns någon uppdaterad karta till hands. Eller att det inte finns några kartor alls.

– Ett tips är att ta kontakt med den lokala orienteringsklubben. De brukar kunna hjälpa till, säger hon.

Behöver inte bara vara utomhus

Helen Skoog jobbar med progression i sina orienteringspass.

– Här har jag en fördel eftersom jag även undervisar de yngre barnen, från förskoleklass till årskurs sex. Med förskoleklasserna brukar jag börja med att förklara vad en karta är, sedan övar vi in kartans färger på ett lekfullt sätt.

Andra gånger övar de på karttecken med hjälp av ett ”kartteckenmemory”. Exempelvis genom att springa en kart­teckenstafett. Helen Skoog har även gjort en karta över skolans lekområde där konhattar med djur och bokstäver på fungerar som kontrollpunkter.

– Det går också utmärkt att köra orien­tering i idrottshallen, så kallad supersprint. Då bygger man upp ett landskap med redskap, eller ritar en karta över en innebandysarg, med olika banor på. Eleverna tycker det är väldigt kul, säger hon.

”En karta underlättar livet”

Att elever ska lära sig sporten orientering står inte i kursplanen. Däremot framgår det, när det gäller lågstadiet, att eleven ska lära sig ”enkla kartor och begrepp som beskriver läge, avstånd och riktning”. På mellanstadiet är målen betydligt högre. Då ska eleverna ”orientera sig i närliggande natur- och utemiljö med hjälp av kartor, såväl med som utan stöd av digitala verktyg”. Digitala verktyg återkommer även på högstadiet.

– Det finns olika roliga appar att ladda ner på telefonen. Då handlar det oftast om någon form av skattjakt. Fast då måste eleverna använda sina egna telefoner. Själv lånar jag orienteringsklubbens Sportidentpaket, ett elektroniskt stämplingssystem.

Hon tycker att alla skolor borde ha ett sådant.

– Tyvärr är det ganska dyrt. Men det vore ju väldigt kul om eleverna fick testa hur den moderna sporten fungerar. Stiftklämmorna slutade vi med 1996.

Att förstå sig på en karta underlättar livet, konstaterar Helen Skoog.

– Visst finns det GPS men med en pappers­karta får man en överblick med en gång. Som jag ser det är orientering ett sätt att försöka ge våra elever ett rikt liv, och där ingår friluftsliv. Kan man kartan så har man större valmöjligheter när man ger sig ut i skog och mark eller på resor runt om i världen.

LÄS ÄVEN

Flera vinster när elevernas arbeten visas upp

Så ger hkk-läraren eleverna ett mer självständigt liv

Slöjdlärarens motoriklarm gav nationell debatt

Idrottslärarens initiativ ska ta eleverna till månen