Så får ex-proffset talangerna att ta skolan på allvar

Alla elever har tre fotbollspass i veckan. Den före detta landslagsspelaren Niclas Alexandersson är en av skolans instruktörer och den här eftermiddagen är det sjuor och åttor som spelar på konstgräsplanen vid Kviberg i östra Göteborg. 

Ett par minuters promenad bort, ännu närmare den gamla militärförläggningen, ligger Prioritet Serneke Arena, konstgräshallen som ramas in av ett inomhusskidspår. I samma byggnad finns också Änglagårdsskolan, som är en 4–9-skola med ungefär 320 elever, och ett idrottsgymnasium. 

Regnet håller sig borta när Niclas Alexandersson delar upp ”sitt” gäng i sex kvadrater där några ska agera jokrar. Det handlar om rörelse och om att hitta ytor, men också om att fatta snabba beslut.  

– Jättebra sekvenser och kom ihåg att står man stilla är man lätt att markera, förklarar han på sitt lugna och metodiska sätt.

"Ser utvecklingen tydligare" 

Efter träningen konstaterar Niclas Alexandersson att det var bra inten­sitet i dag. Det har gått 13 år sedan han slutade spela i IFK Göteborg (även om han gjorde comeback i det guldjagande blåvitrandiga laget hösten 2009). I det sista kontraktet han skrev ingick att han skulle få en roll i föreningen efter sin sista match. Det blev Änglagårdsskolan för honom och där har han blivit kvar. 

– Att vara tränare och spelare är ett väldigt bundet jobb och du lever med stor press hela tiden. Allt du gör granskas, säger Niclas Alexandersson apropå att han ofta får frågan om han inte skulle vilja träna något lag högt upp i seriesystemet. 

– Jag trivs verkligen med att jobba med ungdomar. Inte minst ser man utvecklingen tydligare än om man jobbar med elitspelare. Här ser man stora steg från månad till månad. Plus att det är så många elever och nya kullar varje år.

Han pratar om utmaningarna, som de stora nivåskillnaderna mellan eleverna. Men Niclas Alexandersson menar också att elevmixen är perfekt på skolan. De har barn och unga från alla delar av staden och från mindre orter i kranskommunerna. Elever med olika bakgrund, kultur och socioekonomiska förutsättningar.

Precis som de andra fotbollsinstruk­törerna är han en del av ett lärarlag och det förs hela tiden en dialog om eleverna, till exempel om vilka som har olika former av utmaningar i klassrummet. 

När eleverna söker till Änglagårdsskolan blir de kallade till en obligatorisk träning, om de vill börja i fyran. Inför högstadiet är det två träningar som gäller, en som är teknikinriktad och en med spelfokus. 

– Det handlar inte om att bedöma nivån, inte alls. Det handlar mer om motivationen, om att scanna av om man är beredd att ha tre träningar i veckan, säger Martin Blixt, biträdande rektor på skolan. 

Rektorn: Fotbollen hjälper eleverna

Visst händer det att elevers intresse för fotbollen mattas av. Men Niclas Alexandersson tycker att fler och fler börjar av ”rätt” anledningar, för att de vill spela mycket fotboll. Och skolans personal har också blivit allt bättre på att tidigt föra dialoger med elever vars intresse minskat eller som har problem på olika sätt.

Fotbollen, intresset för sporten, är anledningen till att man söker sig till Änglagårdsskolan från början. Men Niclas Alexandersson, liksom rektor Cecilia Andersson och biträdande rektor Martin Blixt, är noga med att poängtera att skolan kommer på plats ett, två och tre. Först därefter på viktighetsskalan kommer fotbollen – och kunskapsresultaten har också höjts allt eftersom. 

– Många här hade nog inte lyckats så väl med studierna om de inte gått kvar på skolan och fortsatt med fotbollen, säger Cecilia Andersson.

Hon menar att fotbollen och fotbollsspråket är ett sätt att nå fram till eleverna, en möjlighet att motivera dem, att det går att dra paralleller mellan att bygga ett lag och att skapa vi-känsla i en klass. Det blir naturligt att prata om hur man formar sina mål tillsammans. 

– Men trots allt är vår främsta mål­sättning att få våra elever att gå vidare till gymnasiet, att göra dem gymnasiekompatibla, säger Cecilia Andersson.

Änglagårdsskolan föddes ur en dröm som Roger Gustafsson, IFK Göteborgs framgångsrika tränare på 1990-talet, hade. Han ville få ungdomar att ägna mer tid åt fotbollen och insåg att mer fritid var svårt att trolla fram. Då kom han på att fotboll på skolschemat var ett sätt att komma närmare de 10 000 timmarna som det ofta pratas om, timmarna som behövs för att bli så bra som möjligt. Nu är runt 65 föreningar representerade på skolan med elever från elva olika kommuner. Cecilia Andersson menar att skolan bidrar till att ungdomarna blir kvar i föreningslivet längre och lyfter fram både samhällsnyttan och hälsoperspektivet. 

"Förändrar attityder"

Mycket IFK Göteborg blir det då Cecilia Andersson också är vice ordförande i klubben och akademin håller till i samma byggnad som skolan som dessutom heter som den gör, som en blinkning till klubben som bland annat kallas för Änglarna. Roger Gustafssons utbildningsplan ”Fotbollens hemligheter” finns dessutom fortfarande med i bilden, som en grund för fotbolls­innehållet i utbildningen. 

Eleverna tränar åldersintegrerat men också tjejer och killar tillsammans. På
Änglagårdsskolan är ungefär 70 procent av eleverna killar. Cecilia Andersson och Martin Blixt är överens om att de vill att det ska vara hälften-hälften men att det nog är mer realistiskt att sikta på 60–40 med tanke på hur det ser ut i samhället vad gäller fotbollsspelande barn och ungdomar. 

– Vi använder oss av ett koncept som heter ”Machofabriken”, som vi har lånat av föreningen Män. Det gör vi för att jobba kring normfrågor och normkritiskt tänkande. De lektionerna är så spännande, säger Cecilia Andersson och fortsätter:

– Eleverna pratar om allt från samtycke till att det är okej att gråta. Det är klart att det finns en jargong som kommer av att det är många killar på en plats, men vi jobbar verkligen med att förändra attityder.

LÄS ÄVEN

Idrottens normer tar över i profilskolor

Forskaren: Pojkar tenderar att premieras i skolidrotten

Så vill professorn att idrottsämnet förändras

Idrottsläraren: Fokusera mer på de svagaste eleverna