Här får slöjdlärarna fortbilda både händer och hjärna

Resultatet av fortbildningsdagarna blev en mix av nya insikter, erfarenhetsutbyte med kollegor, didaktiska färdigheter i nya material, inspiration att starta egen kompetensutveckling med sina kollegor hemma, lust att införa nya moment i sin slöjdundervisning och inte minst möten mellan lärare, forskare och byråkrater.

Att komma till Glöstorpsskolan i Göteborg under slöjdlärarkonferensen är som att vistas i två världar samtidigt. I de tre verkstäderna är det full aktivitet med händer som slipar, formar, sågar, borstar, gjuter och broderar. En trappa upp är det föreläsningar i aulan av slöjdforskare, undervisningsråd från Skolverket och skolutvecklare. Ett upplägg som ju faktiskt är självklart för slöjdlärare, för ingen vet väl bättre hur viktigt det är att både händer och hjärna får samspela.

– Mina tidigare fortbildningar har aldrig innehållit lika delar föreläsningar och praktiskt arbete, det har varit antingen eller. Det här upplägget ger många dimensioner av lärande när händerna får arbeta och kanske lära sig en ny teknik, samtidigt som hjärnan processar det man just hört i föreläsningssalen ihop med andra, säger Eva Söderberg, slöjdlärare på Glöstorpsskolan, moderator och konferensens arrangör på plats.

Hon får medhåll av många lärare Ämnes­läraren pratar med under vårt besök. En av dem är Mari Hansson, som är ny som slöjdlärare. Hon har särskilt uppskattat dialogen med kollegor som uppstått under det praktiska arbetet i verkstaden.

– Samtidigt som jag lärt mig gjuta i tenn har jag fått möjlighet att vara nära både forskningen, Skolverket och kollegor från hela Norden. Till vardags är vi nästan bara i våra slöjdsalar och då är det lätt att tappa bort det större sammanhanget, säger Mari Hansson, slöjdlärare på Jättestensskolan i Göteborg.

Lärare blev elever

I det praktiska arbetet i verkstäderna ­ligger fokus på arbetet med eleverna. ­Genom att lärarna själva oftast är ny­börjare i det hantverk de valt att arbeta med, får de nya insikter om vilka svårigheter eleverna kan råka ut för.

I en av verkstäderna har Marika Eriksson, workshopledare i automata (en mekanisk trämaskin) och till vardags slöjdlärare på Dalängsskolan i Lidköping, fyllt ett helt bord med elevföremål som innehåller olika misstag.

– Genom att titta på det som gått snett och hur man skulle kunna få eleverna att rätta till sina misstag, hittar vi fallgroparna. På så vis får lärarna här en chans att känna sig som eleverna och förstå vilka svårigheter de kan ha längs vägen, säger Marika Eriksson.

Ett annat knep för att göra det enklare för eleverna när de ska jobba i trä är att utgå från kartongmodeller i stället för att göra en ritning på papper innan de sätter igång med själva träarbetet.

– Elever tänker ofta tredimensionellt och då går det snabbare att använda kartong för att få hjälp att visualisera ett objekt. Det kanske tar en halv lektion att göra en kartongmodell medan träarbetet kan ta upp till en termin. Det är också en metod som funkar bra för nyanlända eller i anpassad grundskola, för då kan man peka medan man visar, säger Marika Eriksson.

En av Marika Erikssons workshopdeltagare är Liselotte Lyxell från Västerås. Det är första gången hon provar att göra en automata och vet redan med sig att detta är något hon kan ta med sig hem till eleverna. Hon har gjort flera kartongmodeller för att förstå tekniken och tilltalas av att den går att använda på olika nivåer, även med elever med särskilda behov.

I salen bredvid sitter de lärare som valt att ägna fortbildningsdagarna åt workshoppen ”Färgsprakande broderi”. En av dem är Greger Trobäck, slöjdlärare på Uppåkraskolan i Staffanstorp. Han valde broderiet för att det var det han kunde minst om.

– Jag är här för att få didaktiska insikter, för om jag kan förbättra mina kunskaper i broderi kan jag föra över det till andra delar, till exempel lädersömnad.

Han menar att vi måste se slöjden i ett större perspektiv och att det är genom att utmana oss i det vi kan minst som vi hittar de didaktiska knepen som vi har lika stor nytta av i alla typer av material, oavsett vad det handlade om från början.

Skolverket fick nya insikter

Det bästa exemplet på hur praktik möter teori under konferensen är nog när undervisningsrådet Marie Israelsson från Skolverket sitter sida vid sida och slöjdar tennarbeten med Malin Wallström, slöjdlärare i anpassad grundskola i Kungsbacka kommun. Marie Israelsson har precis stått i aulan och föreläst tillsammans med sin kollega Daniel Rosén om hur det går till när Skolverket tar fram nya styrdokument och om dialogen de ständigt för med lärare och forskare. Och hur de resonerat när kursplanerna för grundskola och för anpassad grundskola fått ett liknande upplägg för att underlätta övergångar mellan skolformerna.

– Och sedan sitter vi bredvid varandra i verkstaden och pratar om hur Malin bedömer elever i anpassad grundskola, om svårigheter att få med alla material när lokalerna sätter stopp eller om elevers svårigheter med finmotorik i vissa moment, säger Marie Israelsson.

Deras diskussion avbryts av att workshopledaren Andreas Krüger pockar på uppmärksamhet för en demonstration. Deltagarna är klara med sina gjutformar och det är dags att hälla i tenn och få fram ett föremål. Andreas Krüger visar tre olika gjutformar – i gips, trä och sand. Tennet har han smält i en liten gryta på en vanlig kokplatta. Försiktigt häller han över tennet med en skopa i respektive gjutform för att visa formarnas olika egenskaper. Sedan är det deltagarnas tur. 

– Nu säger jag samma sak till er som till eleverna. Kom ihåg att det inte är föremålen som är det viktiga utan teknikerna. Alla har vi erfarenhet av elever som är mer upptagna av föremålen de kan ta med sig hem än av vad de lär sig. Då är det vår uppgift att göra dem medvetna om vad de gör, säger Andreas Krüger, som i vanliga fall arbetar som slöjdlärare på Hubertusgården i Lund (F–6) och också skriver läromedel.

Marie Israelsson och Malin Wallström har båda använt gipsformar och innan dagen är slut är de klara med sina föremål, men framför allt har de lärt sig ännu ett hantverk.

– Jag har aldrig gjutit i tenn förut, men det här kommer mina elever att kunna göra, säger Malin Wallström.

Enkät: Vad har de här fortbildnings­dagarna gett dig?

Jessica Hellgren

”Jag har lärt mig nya sätt att använda vissa stygn – det tar jag med till min egen undervisning, men också till mina kollegor. Det har varit inspirerande att få både praktiskt arbete och föreläsningar, som när representanterna från Skolverket berättade hur de jobbar med läroplanerna i slöjd. Efter föreläsningarna har vi suttit runt bordet och diskuterat vad vi nyss hört med både svenska och finska kolleger.”

Kaj Abrahamsson

”Jag har aldrig gjort någon automata förut och jag tilltalades av det didaktiska upplägget, där vi utgått från elevarbeten som innehåller olika misstag och hur vi kan leda eleverna till bättre lösningar. Jag jobbar för tillfället ensam som slöjdlärare på min skola så här på konferensen har jag fått ett sammanhang. Det har blivit många ’Hur jobbar du?’. Nu vill jag starta ett nätverk för alla utspridda slöjdlärare i min kommun och att vi ska använda Skolverkets Lärportalen som fortbildning.”

Mari Hansson

”Tenngjutning var helt nytt för mig så det ser jag fram emot att jobba med tillsammans med eleverna. Jag är ny som lärare så det har varit väldigt tacksamt att få höra mer om hur andra jobbar. Vi är bara två slöjdlärare på min skola och vi har inget nätverk utanför skolan. Det har också varit väldigt givande att bara få vara i slöjdämnet.”

LÄS ÄVEN

Slöjden stärker nyanlända elever på flera sätt

Slöjdlärarnas larm: Många elever kan inte använda en sax

Söderberg: Hög tid att utbilda händerna på kommande generation

Tre lärare om praktiska uppgifter som ställer till det