Han tar tillbaka slöjden till rötterna

”Jag har velat slå flinta hur länge som helst och nu blev det av!” säger Örjan Bergsten, slöjdlärare på Velandaskolan utanför Trollhättan.

Vi träffas i skogsbrynet cirka en kilometer från Velandaskolan. På andra sidan vägen ligger ett järnåldersgravfält. Men så befinner vi oss också i Västergötland, där ett fornminne aldrig är långt borta.

Stenåldersmänniskorna (förlåt, eleverna) har förberett sig för en dag i skogen. På tidigare slöjdlektioner har de slagit sina egna flintredskap. De har då fått varsin bit flinta och ett djurhorn som de använt för att ”slå” flintan och få fram ett vasst redskap. De vassa flintavslagen har de sedan limmat fast på pinnar de hittat i naturen.

– Jag kände inte för att koka benlim så vi har fuskat lite med limpistol, säger Örjan Bergsten medan han packar upp elevernas verktyg.

Eleverna har hittat olika lösningar. En del har limmat fast flera mindre avslag på en rad, andra har slagit fram en större flintabit och fått ett verktyg som liknar en yxa.

Nu ska verktygen få komma till användning. Eleverna ska tälja sina egna grillpinnar med sina verktyg för att senare kunna grilla sitt byte (eller ja, lunchkorv).

Sätter in hantverket i ett större sammanhang

Det är en entusiastisk skolklass som uppen­barligen gillar att ha sin slöjdlektion i skogen. Några provar varandras verktyg för att se vilken modell som är mest effektiv, andra täljer ihärdigt med sina egna verktyg tills grillpinnen är klar.

– Vi får känna av hur det var under stenåldern genom att jobba med verktygen och lär oss mycket, när vi både får läsa om forntiden i klassen och sedan komma ut och prova på riktigt, säger Alexandra Holmén.

– De kanske satt precis här och täljde sina redskap, säger Elly Norén.

Örjan Bergsten tar tillfället i akt att sätta in hantverket i ett större sammanhang, både för Ämnesläraren och eleverna.

– Människans utveckling är nära sammankopplad med förmågan att tillverka och använda redskap. Man kan följa hur den mänskliga hjärnan blivit större sam­tidigt som redskapen blivit mer avancerade. Det är alltså tack vare sådana här stenverktyg vi blivit de mänskliga varelser vi är i dag, säger han.

Innan Örjan Bergsten blev slöjdlärare läste han både arkeologi och historia på universitetet, men landade ändå till slut i det praktiska görandet. Därför var det kanske inte så konstigt att han blev slöjdlärare, ett yrke där han får fritt utlopp för sin kreativitet och där det finns oändliga möjligheter att koppla ihop historia med hantverkskunnande.

– Om det vi gör i slöjden kan finnas i en kontext är det ju jättebra! Jag ser faktiskt inga begränsningar för hur vi kan koppla på historien, säger Örjan Bergsten.

Han ger fler exempel. Hans fyror får till exempel just nu lära sig repslagning, också det ett relativt nytt hantverk för Örjan Bergsten.

– Jag bor ganska nära Sveriges enda repslagarmuseum, så jag blev såklart intresserad. Nu har jag byggt egna maskiner som jag har hemma i ladan. Luffarslöjd är ett annat hantverk som har en intressant historik och som är tacksamt att göra med eleverna, säger han.

Och så berättar han om den industriella tillverkningen i hemmen i förindustriell tid, om hur vi än i dag kan visa hur tekniken att dra ståltråd används i vispar och brödnaggar.

Även dagens skoldebatt om försämrad finmotorik får en plats i Örjan Bergstens hantverkshistoria.

– Monotont arbete är ju faktiskt grunden för mänsklig överlevnad. Samtidigt som vi går mot mer stillasittande och blir mer lättjestyrda, förlorar vi både muskelstyrka och finmotorik. Man vill gärna designa en bokhylla i dag, men inte bygga den. Det är ju att nedvärdera det fundamentala, säger Örjan Bergsten.

”Någon måste fortfarande kunna slå i en spik”

Han menar att dagens skola är hyperteoretisk och att det mesta av det praktiska arbetet skurits bort.

– Men någon måste fortfarande kunna slå i en spik när vi ska bygga våra hus. Och om vi ska få duktiga kirurger, måste vi ha tränat på att sticka, virka och brodera. Vad är det för fel på hederligt hantverk?

Örjan Bergsten gör också gärna kopplingar åt andra hållet, till teorin. På hans tavla i klassrummet står alltid olika matematiska uträkningar. För hur ska annars eleverna kunna sätta måtten på till exempel ett skåp med lådor? Men han menar att det är kopplingen mellan teori och praktik som är själva grejen.

– Eleverna måste få en djupare förståelse för varför det är bra att kunna saker. Utan praktisk tillämpning är det värt att ställa sig frågan om teorin verkligen har ett värde, säger Örjan Bergsten.

Jag har fantiserat om att göra eget brons sedan jag var tonåring

När eleverna täljt klart sina grillpinnar, är det dags att göra upp eld. Torra, små pinnar som ligger lösa i skogen får bli virke på eldstaden men Örjan Bergsten har faktiskt också med sig en vedklamp och en yxa.

– Örjan, du fuskar! säger en elev och skrattar, medan Örjan Bergsten klyver vedträt med snabba hugg.

Sedan fuskar han en gång till med att ta fram tändstickorna, men nu är det ingen elev som reagerar. För visst hade de kunnat försöka använda flintastenarna?

I stället passar Örjan Bergsten på att förbereda nästa moment, medan eleverna grillar korv. Han tar fram en tennbit och en skopa för nu är det ett gyllene tillfälle att gjuta tenn direkt vid elden. Eleverna har tidigare fått prova på att gjuta tenn i slöjdsalen så Örjan Bergsten har tagit med sig några av deras gjutformar.

– Vem vill prova? frågar han.

Alfred Olsson och Meja Olsson vill gärna testa och får både skyddsglasögon och handskar av Örjan Bergsten, som lägger skopan med tennbiten direkt i glöden. Eleverna får också hjälpa till att blåsa på glöden så att värmen går upp tillräckligt för att tennet ska nå smältpunkten på 232 grader.

För Örjan Bergsten blir tenngjutningen vid elden ett test på att det kanske kunde gå att ta nästa steg och mura upp en ässja vid eldstaden inför nästa veckas slöjdlektion. Då har klassen kommit till järnåldern och han vill gärna att eleverna ska få prova på att smida järnkrokar.

– Om jag tar med en bälg borde vi kunna få upp temperaturen tillräckligt. Och så släpar vi hit ett städ och en hammare. Det blir enklare än om jag ska ta med min trampässja hemifrån. Det är värt att testa, säger Örjan Bergsten.

Byggde masugn i potatislandet

För bara några dagar sedan provade han också att gjuta brons hemma. I sitt potatisland byggde han upp en masugn, där han fick upp värmen till 1 300 grader, vilket är smältpunkten för brons.

– Jag hade för mycket tenn i blandningen, så materialet sprack, men jag lyckades slipa ner en av delarna till ett skärverktyg.

Han tar fram sitt bronsverktyg ur fickan och visar att det faktiskt blev riktigt vasst.

– Jag har fantiserat om att göra eget brons sedan jag var tonåring så det var en riktig ögonöppnare. Att efter att ha pluggat arkeologi och historia i tre år inte ha en aning om att ett bronsverktyg kan bli så vasst. Hur kan det komma sig att vi aldrig fick veta det?

LÄS ÄVEN

Slöjdlärarnas larm: Många elever kan inte använda en sax

Söderberg: Insikten fick mig att lägga om min slöjdundervisning

Slöjdlärarens spik- och knutträning gav skolan nytt konstverk

Fullträff när barnen får slöjda på fritids

Här får slöjdlärarna fortbilda både händer och hjärna