23 VM-guld – nu stakar hon ut vägen för andra

På en bakgård i Hallsberg, alldeles nära tågstationen, står en världsmästare och väntar. Tre minibussar är redo att köra ut Simone Niggli, de andra instruktörerna och eleverna på Orien­teringsgymnasiet till sjön Tisaren.

Hösten är här, morgonluften är krispig och vägen till dagens kuperade bana kantas redan av trolsk dimma.

Vänta nu, vad gör en världsstjärna som Simone Niggli, som har vunnit 23 VM-guld och nio totalsegrar i världs­cupen, i Närke en onsdagsmorgon?

Jo, hon och hennes man Mattias fick idén för ett och ett halvt år sedan, att lämna Münsingen i Schweiz för att flytta till Sverige i ett år. Familjen, med tre barn, har varit mycket i Sverige, och Simone tävlade också för både Ulricehamns OK och Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren under sin karriär, den som avslutades hösten 2013.

– Vi insåg att här i Hallsberg kunde vi få mycket stöd och när jag pratade med förbundskaptenen Håkan Carlsson som bor här i trakten kom förslaget att jag skulle jobba på Orienteringsgymnasiet, säger Simone Niggli på nästintill perfekt svenska.

Klubben hjälpte familjen med ett hus som medlemmar också har fixat med. De har lagt ut plattor, fyllt på grus och röjt på tomten. Dessutom har de lånat ut möbler till de schweiziska gästerna som har kvar det mesta av sitt bohag i sitt hus som de i sin tur hyr ut.

Så nu går barnen i svensk skola och Simone är en av de instruktörer som en stund senare anländer till ”det mytomspunna Skåle” som Tomas Hallmén uttrycker det när han informerar om dagens bana, en tämligen kuperad variant med en karta ritad av en finsk kartritare.

Simone Niggli jobbar sedan starten av höstterminen 40 procent på Orienteringsgymnasiet och är med eleverna tre dagar i veckan. Den här dagen följer hon med Sverre Röjgård som går i tvåan, ut bland de ”halvjobbiga backarna”.

Innan hon springer iväg konstaterar hon att de många olika spännande och utmanande terrängtyperna i området spelade in när de valde var de skulle bo under det här året.

– Jag har ingen lärarutbildning men har däremot gått en ledarutbildning, Swiss Olympics, den högsta utbildning man kan gå som coach och jag har också varit assisterande förbundskapten för det schweiziska landslaget. Jag kan hänga med löparna ut i skogen, men också ge dem tips om planering, om karriären och saker runt omkring orienteringen, säger Simone Niggli.

Att hjälpa eleverna att utvecklas med egna individuella upplägg, det ser hon som sin viktigaste uppgift. Alla har helt olika förutsättningar och det är det som driver henne, säger hon, att hitta den eller de pusselbitar som passar just den individen.

Själv höll hon på med många idrotter när hon var ung, spelade även volleyboll och höll på med både friidrott och längdskidor. Satsade på orienteringen gjorde hon egentligen inte förrän hon var 17–18 år när hon precis vunnit junior-VM och insåg att hon hade det som behövdes för att lyckas.

– Orientering är en uthållighetssport, du behöver inte specialisera dig när du är 14 år. Och du behöver erfarenhet och grund- och basträning, det kan man få med hjälp av andra idrotter också. Såklart behövs det mycket träning för att bli riktigt bra men man måste inte springa varje dag när man är 17 år. Det är bättre om man kan ta steg för steg och öka mängden, säger Simone Niggli.

När Sverre och Simone har sprungit iväg berättar Marlena Jansson som själv var med och vann tre VM-guld i stafett under 1990-talet och nu är en av instruktörerna på Orienteringsgymnasiet, om Simones betydelse för skolan och dess elever.

Jag kan hänga med löparna ut i skogen, men också ge dem tips om planering, om karriären och saker runt omkring orienteringen.

– Simone är otroligt duktig rent tekniskt och det går väldigt fort när hon springer. Sen är hon väldigt lätt att prata med också, möter ungdomarna på ett bra sätt. Det är bra för oss alla med nya fräscha ögon, någon som kan få syn på vad vi kan göra annorlunda och bättre, förklarar Marlena Jansson som är mentor för sju elever och som också har hand om elevhemmet.

Hon tystnar en stund och tittar sig runt, dimman har lättat och solen har börjat ge lite värme och dess strålar lyser på de spindelvävsformationer som daggen har skapat.

– Jag vet inte vad det är med det här stället men man mår bara bra här, säger Marlena Jansson och glömmer för en stund att hon har så ont i sitt knä att hon inte kan springa just nu.

När Sverre Röjgård och Simone Niggli kommer tillbaka står de lätt framåtlutade över kartan och diskuterar olika kontroller, pratar om banans svårare partier. Simone säger att Sverre för det mesta hade ett bra flyt och god framförhållning med en tydlig tanke för nästa kontroll. ”Men du får gärna stanna upp en-två sekunder då och då för att titta efter noga, det är ju ingen tid alls jämfört med den tid som vi irrade runt där.”

Simone Niggli berömmer Sverre igen och tackar för dagens pass.

– Man vet att det är kvalitet, att hon är en väldigt duktig orienterare, så man skärper sig och vill inte se långsam ut. Det är lätt hänt annars att man kanske flyger iväg i tanken men med henne bakom sig måste man verkligen tänka på orienteringen hela tiden, säger Sverre Röjgård.

Den 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli ska om allt går som det ska denna märkliga pandemitid även hjälpa det svenska landslaget, hon som är som en springande reklampelare för hela orienteringssporten.

– Kartan är alltid tvådimensionell och naturen är tredimensionell. Så man måste föreställa sig hur det ska se ut och det är den förmågan man får med tiden, att man lär sig förstå var det kommer att vara höjdkurvor, hur naturen ser ut, menar Simone Niggli.

Hon trycker också på vikten av planering, av den kommande sträckan men anser också att det går att överföra till målsättningar i vardagen.

– Ja, vad kan jag göra för att komma dit jag vill, hur mycket behöver jag träna för att nå dit jag vill om fyra-fem år? Den tanken funkar också i normala livet. Hur ska jag nå mitt mål? Då tror jag att det är bra med olika mindre mål så att man tar det steg för steg, säger Simone Niggli.

När de är klara med genomgången byter alla om till torra kläder och torra skor innan de tre minibussarna rullar tillbaka till Hallsberg där en ny skoldag väntar. 

LÄS ÄVEN

Stillasittare skadar sig nästan lika mycket som vältränade elever

Forskaren: Idrottens normer tar över i profilskolor