Så ger hkk-läraren eleverna ett mer självständigt liv

Vissa elever förstår precis vad hem- och konsumentkunskaps­läraren Hanna Lackmar menar när hon säger att de ska hälla en deciliter mjöl i en bunke. Medan andra, kanske i samma klassrum, behöver veta vilken färg det är på decilitermåttet för att förstå instruktionen. Sådana olikheter möter Hanna Lackmar varje dag på Eriksberg anpassad grundskola i Uppsala. Alla hennes elever går anpassad grundskola och har olika intellektuella funktionsnedsättningar. Tidigare arbetade hon i grundskolan.

– I läroplanerna för båda skolformerna kan vi läsa att vi ska anpassa vår undervisning till våra elever, vilket kan vara ett komplicerat uppdrag då alla människor är olika, säger Hanna Lackmar.

Skillnaderna för hkk-lärare som arbetar i anpassad grundskola – jämfört med grundskolan – är egentligen inte så stor, konstaterar hon, bortsett från att det krävs mer tydlighet och flexibilitet.

Hanna Lackmar.

Hanna Lackmar berättar om en undervisningssituation när de skulle baka kakor och det visade sig att en elev inte tyckte om sötsaker.

– Men han gillar att hacka lök och göra sås, så då fick han göra det. Det är ju ändå något positivt att han vill äta grönsaker. Dessutom visade han att han kunde planera och tillaga det han själv hade i åtanke på ett självständigt sätt. Så häftigt, säger Hanna Lackmar.

Inkludering och struktur 

Men utgångspunkten är att skapa uppgifter som passar alla.

– Eleverna måste känna sig inkluderade och få se, känna, dofta och uppleva för att kunna befästa sina kunskaper, säger hon.

Hanna Lackmar börjar sina lektioner med en samling där en timer tydliggör hur lång tid hon kommer att prata. Allt för att skapa en igen­kännande struktur.

– Och så foku­serar jag alltid på sju frågor: Vad ska jag göra? Var ska jag vara? Vem ska jag vara med? Hur länge ska det hålla på? Vad ska hända sen? Vad krävs för att utföra uppgiften? Varför gör jag det här?

Kunskaper för resten av livet

Arbetet med elever med funktionsvariationer har lett till större fokus på att lära för livet och mindre på bedömning, även om hennes elever också bedöms.

– De här kunskaperna kan vara ovärderliga för elevernas framtid. En av de största utmaningarna är just att få eleverna att förstå att de kan använda sina nya kunskaper i sina egna liv. Hon nämner ett konkret exempel:

– Säg att vi gör pizzabullar och eleverna säger att det här var ju jättegott! Då kanske jag tillägger att de här bullarna även går att baka hemma. Då kan svaret bli ”nej, det kan jag inte alls.” Och då handlar det inte om att de inte vill, snarare om att vissa elever kan ha svårt att koppla ihop det vi gör här med livet utanför skolan.

Men det kan förstås också vara tvärtom.

– En gång var Swedbank här och berättade om kontokort. Då sa några elever ”åh, jag kan ju ha ett eget bankkort, det har inte mamma sagt”, säger hon och fortsätter:

– Sådana saker kan bidra till eget ansvar, självförtroende och en insikt om att de är självständiga individer där de klarar mer än vad de själva tror eller det omgivningen trott.   

LÄS ÄVEN

Så ska hon driva kulturskollärarnas viktigaste frågor

Bildläraren: Därför måste vi våga vara jättejobbiga

Här brassar eleverna loss med proffs

Tre lärare om hur de får eleverna att vänta på sin tur