Hon vill att det tävlas på rätt sätt i idrotten

Helen Hedblom blev tillsagd att sluta på baletten när hon var sex år. Läraren ville inte skicka ut henne på scenen eftersom hon var en halvmeter längre än alla andra.

– Jag är från Estland som tillhörde Sovjet på den tiden. Så det var hårda bud.

– Det fanns inget som helst pedagogiskt förhållningssätt hos den läraren, bara rakt på, säger Helen Hedblom, lärare i idrott och hälsa på Sundsvalls gymnasium, samt ledamot och ansvarig för Svenska idrotts­lärarföreningens pris ”Årets idrottslärare”.

Därefter ersattes baletten med simning, tills den dag det kom in en basketlärare i simhallen, pekade på Helen och sa: ”Dig vill jag ha!”

– Det kändes som en upprättelse och jag gav basketen hela mitt hjärta. Men det var extremt tufft.

Så småningom blev hon elitspelare och kunde spela över 100 matcher på ett år, runt omkring i Ryssland. I 19-årsåldern började hon utbilda sig till lärare, parallellt med basketkarriären som ledde ända upp till landslagsnivå. Och det var så hon kom till Sverige, blev kär och bildade familj.

"Som elitidrottare blir man disciplinerad"

Tiden som elitidrottare har gett henne många insikter som hon har tagit med sig in i läraryrket.

– Som elitidrottare blir man väldigt disciplinerad. Varenda minut räknas. Man lär sig hur viktigt det är med rätt mat och att planera sin tid för att hinna med skolan. Vi gjorde läxorna på tåg och flyg, säger hon och tillägger att det tyvärr är många barn och unga som har problem med just struktur och disciplin i dag.

Mental träning och hur man kan tänka för att uppnå sina mål är också erfarenheter som hon har tagit med sig från sin basketkarriär.

– Om man inte gav 100 procent var man utanför och det har hjälpt mig i min lärargärning; att ingenting här i livet kommer lätt och att man måste kämpa för allt man gör.

Helen Hedblom jobbar mycket med att försöka hjälpa sina elever att sätta upp delmål, allt för att de inte ska ge upp.

– Sedan är det bara att prova och prova igen. Fast här är det givetvis viktigt att visa att man tror på eleven. Jag brukar säga: ”Jag ser att du kommer fixa det, inte i dag, kanske inte i morgon. Men i alla fall om ett år.”

Trots att hon utsattes för hård press i sin ungdom förespråkar hon tävling.

– I dagens undervisning vill man gärna undvika tävlingar och det tror inte jag på. Jag tror det är bra att lära sig att hantera de känslor som kan uppstå när man förlorar.

I stället tycker hon att man ska avdramatisera tävlingsmomentet och hjälpa eleverna att förstå att det är okej att tycka att det är jobbigt att förlora, men också att lära sig att acceptera att det andra laget faktiskt presterade bättre i dag.

– Nästa steg är att fundera på vad man kan göra för att utvecklas. Tävling är en naturlig del i livet, men som det ser ut i dag vågar den som vinner knappt visa sig glad. Känslorna hos både vinnarna och förlorarna måste vara okej, säger Helen Hedblom.

"Jag vill att de ska hålla hela livet"

I och med att hon sitter i juryn för ”Årets idrottslärare” funderar hon ofta på vad som utmärker en god idrottslärare.

– Det kan handla om olika saker. Det kan vara en lärare som har ett inspirerande förhållningssätt till sitt yrke eller som har bidragit på ett kollektivt sätt, exempelvis involverat hela skolan i hälsofrämjande arbete. Men det allra viktigaste är grunduppdraget. Det vill säga att man är en duktig lärare på golvet som ser varje elev oavsett vilken förmåga den har eller saknar. Och att man pushar så att alla kan nå sin maximala förmåga.

Helen Hedbloms främsta mål är att hjälpa sina elever till att bli sin egen personliga tränare.

– Jag vill att de ska orka och hålla hela livet. 

LÄS ÄVEN

Helt tyst efter idrottslärarnas simkrav

Skytte: Har elevernas uppförande påverkan på deras betyg?

Allt färre elever kan simma

Bollsporten som får alla att vilja delta

Så vill professorn att idrottsämnet förändras