Full fart på idrotten med egengjorda stegräknare
Lektionstipset Idrottsläraren Dylan Roberts och matteläraren Christer Sjöberg på Sigfridsborgsskolan i Nacka har hittat ett sätt att dra nytta av varandras undervisning på ett naturligt sätt. De låter eleverna programmera sina egna stegräknare.
2019 klämde man in begreppet ”digitala verktyg” i samband med momentet orientering i idrottens kursplan. Idrottsläraren Dylan Roberts kände sig smått förvirrad men angelägen om att hitta en lösning, och vände sig till Christer Sjöberg, mellanstadielärare och förstelärare med ansvar för matematikutveckling och IKT. Christer Sjöberg berättar hur de började klura på hur man kan införa digitala verktyg på ett sätt som kändes meningsfullt både på idrotten och i matematiken.
– Till slut kom vi fram till att låta eleverna programmera en stegräknare med hjälp av micro:bits, en programmerbar liten dator som ser ut som ett kretskort. Därmed fick de göra något som har med rörelse och aktivitet att göra. Annars uppmuntrar ju det mesta man gör inom IKT till att sitta still.
Christer Sjöberg
Ämne: Matematik och teknik.
Ålder: 41 år.
Familj: Fru och tre barn.
Bor: Nacka utanför Stockholm.
Fritid: Träning och friluftsliv.
Uträkningar i idrottshallen
En micro:bit innehåller sensorer som känner av acceleration. Och lysdiodrar, som kan visa siffror. Projektet genomfördes i årskurs fyra, men kan enligt lärarna fungera ända upp till gymnasienivå, beroende på vilken matematik man väljer.
– Eleverna fick börja med att programmera en kod på datorn och föra över den till kretskortet. Sedan fick de testa sin stegräknare placerad i en hållare av en gammal strumpa som de sytt på slöjden, säger Christer Sjöberg.
Veckan därpå bar det av till idrottshallen, med en micro:bit i fickan och en dator under armen.
– Nu fick eleverna prova sin stegräknare och göra uträkningar för att ta reda på om antalet steg stämde med de utslag de fick på stegräknaren. Annars fick de gå in på datorn och göra en ny kod, säger Dylan Roberts.
Ganska snabbt visade det sig att stegräknaren gav olika utslag beroende på fotnedsättning och rörelseflyt.
– Det var intressant att reflektera över. Det innebär ju att det måste finnas ett slags standardmått i de stegräknare man köper, säger Dylan Roberts.
Dylan Roberts
Ämne: Idrott och hälsa.
Ålder: 27 år.
Familj: Ja.
Bor: Sköndal i södra Stockholm.
Fritid: Friluftsliv och träning.
Spelade dem andra ett spratt
Därefter blev det dags att programmera om mätaren till en distansmätare, inför kommande lektion i orientering då uppgiften var att mäta avstånden till en kontroll på en karta och testa om det stämde med elevernas egen distansmätare.
Christer Sjöberg berättar glatt om hur en duktig – men också busig – elev gick in och mixtrade med koderna i några av de andra elevernas datorer.
– De blev förstås frustrerade eftersom ingenting stämde men till slut ledde det till en diskussion om hur enkelt det är att luras, och kanske till och med förändra folks beteende, om man är en duktig programmerare, säger Christer Sjöberg.
Det fick eleverna med sig från projektet
Matematik och teknik:
- Eleverna fick en djupare förståelse för begreppet medelvärde eftersom de fick tillämpa matematiken i en konkret situation.
- Kunskaperna i programmering höjdes.
- Motivationen ökade och ledde till bättre resultat.
Idrott och hälsa:
- Utvecklingen från stegräknare till distansmätare gav upphov till intressanta diskussioner där eleverna fick möjlighet att fördjupa sig i olika ord och begrepp, exempelvis fysisk bildning, rörelseflyt och rörelseekonomi.
- Mindre fokus på prestation och mer fokus på reflektion.
- Många tyckte det var roligt att orientera med distansmätarna.
Lärarnas egen artikel om projektet ”Programmering i ämnet idrott och hälsa” finns att läsa på skolporten.se.
