Musikämnet ska återerövras med nya kursplanerna
Kursplaner Läroplansproffset och musikläraren Alexandra Myllenberg förklarar skillnaden mellan Lgr11 och Lgr22. Friare didaktiskt handlingsutrymme är en av de förändringar hon lyfter fram. Liksom större möjlighet att göra en helhetsbedömning av en elev.
Alexandra Myllenberg var en av de åtta musiklärare som deltog i processen att ta fram de reviderade kursplanerna i musikämnet i Lgr22. Hon kan både Lgr11 och Lgr22 in i minsta detalj och inleder med att förklara att den text de har arbetat fram är en politiskt styrd produkt som har manglats fram mellan olika instanser. Det är inte ”hennes” text.
En av de stora skillnaderna är en större betoning på det ”klingande”, som hon beskriver det. Med syftet att flytta fokus från de teoretiska aspekterna. Nu ska själva görandet stå i centrum.
– Vi lyfte fram lyssnandet och upplevelsen som var lite undanskymt i Lgr11. Här tror jag att den nya kursplanen kan bli en större hjälp för lärare. Men egentligen är det inte så stor skillnad. Begreppen ”analys och resonemang” stod med i läroplanen för att vi vet att elever behöver ett språk, inte för att teoretisera skolan. I stället tänkte många att analys och resonemang enbart kunde uttryckas verbalt, vilket egentligen inte var meningen i Lgr11. Men det lästes så. Praxis blev sådan, säger Alexandra Myllenberg som just nu tar en paus från sin tjänst på S:t Jörgens skola i Helsingborg för att undervisa på lärarutbildningarna på Malmö universitet, och till viss del även på Musikhögskolan i Malmö.
Satsa på det klingande
Musiklärare måste värna om ämnets särart, konstaterar hon.
– Vi måste låta det klingande stå i förgrunden och våga se att det som kanske känns som teori egentligen handlar väldigt mycket om praktik. Man kan jobba med teori på en mängd olika sätt men ändå låta musicerandet, skapandet och lyssnandet vara det centrala.
En annan av de stora skiljelinjerna är betoningen på helhetsbedömning, att skifta fokus från enstaka kriterier och tänka mindre på det mätbara.
– Många skolor ålade lärare att mäta elevers kunskaper genom att kryssa i rutor i en matris. Och då förminskar man sitt ämne. Men riktigt så var det ju inte tänkt i Lgr11. Allt är inte mätbart och ska inte heller vara det. Elevers utveckling och processer går inte att fånga i en liten ruta i en matris. Att låta en matris styra är förkastligt, säger hon.
Det ledde också till en tolkning att det räckte med att en elev fallerade på ett moment för att bedömningen skulle dras ner, menar Alexandra Myllenberg. Skräckexemplet kunde vara att en elev som hanterade alla instrument, men hade svårt att hitta sin sångröst, fick ett lågt betyg. Och det är en av orsakerna till att betygskriterierna i Lgr 22 är mindre detaljerade och mer öppet skrivna. Alltför att möjliggöra en helhetsbedömning av en elev.
– Givetvis ska du ha koll på betygskriterierna så du vet vad du ska bedöma, men det är inte där du ska ha ditt sikte. Särskilt inte i dialogen med eleverna. Men det här är en skuta som kan vara tuff att vända på, säger hon och tillägger att musiklärare ska göra saker som inte kan mätas.
– Vi ska undervisa om sådant som inte står i kursplanen, och det som inte står i betygskriterierna, annars tappar vi ju hela kapitel ett och två i läroplanen. Vår roll är att ta med elever på upplevelser, utmana och uppmuntra dem till att uttrycka sig konstnärligt, utan att ständigt gradera.
Åsikterna går isär
Vissa tycker att det är svårt att kriterierna har blivit mer öppna.
– Att kunna checka av kunskaper kan ju upplevas som ett stöd. Men då tappar vi bort helhetsbedömningen. Du kan fortfarande inte hoppa över kriterier men du har en möjlighet att titta mer på helheten och vikta de olika aspekterna.
En annan del i uppdraget som Alexandra Myllenberg och hennes kollegor har arbetar mycket med är att tydliggöra progressionen mellan de olika stadierna.
– Idag kan du följa det centrala innehållet, från årskurs 1–3, 4–6 och 7–9, och se hur det utvecklas. Det vill säga att många av punkterna går att läsa linjärt över stadierna, vilket underlättar för lärare.
Hon anser att Lgr22 inbjuder till ett större didaktisk frihet för lärare.
– När Lgr11 implementerades blev det ju mycket fokus på betygsstegen och det användes lite som pajkastning där läroplanstexten drogs fram i samhällsdebatten av både politiker, föräldrar och andra för att ifrågasätta lärares kompetens, bedömning och undervisning, säger Alexandra Myllenberg.
Lärarens kompetens i fokus
Nu har Skolverket förtydligat att läroplanstexten framförallt är lärarnas arbetsredskap, förklarar hon, att det är lärarna som äger kompetensen att tolka det som står i syftestexten i Lgr22.
– Syftestexten anger vad du ska göra, men hur och när bestämmer läraren själv, liksom i vilken omfattning det ska göras. Du kanske vill lägga jättemycket krut på en grej och det är okej så länge eleverna får utveckla alla sina förmågor. Vi ska alltså inte se varje långsiktigt mål för sig, varje centralt innehåll för sig, utan i stället se att de olika delarna samspelar med varandra.
Slutligen betonar hon än en gång att det är dags att skifta fokus från kriterierna till det centrala innehållet och syftet med ämnet.
– Vi behöver återerövra det. Vi ska inte prata om det mätbara, vi ska prata om vad det är vi vill att eleverna ska lära sig.
Ändringar i korthet
- Praktiska och estetiska kunskaper har ett tydligare fokus.
- De långsiktiga mål som avslutar syftestexten har till viss del formulerats om för att bättre passa ämnets karaktär.
- Visst centralt innehåll har tydliggjorts genom att använda ämnesspecifika begrepp, till exempel finns nu begreppet komposition som en del av att skapa musik.
- I grundskolans lågstadium finns det nytt centralt innehåll som handlar om röst- och hörselvård.
- I högstadiet finns det nytt centralt innehåll som handlar om rättigheter och skyldigheter vid bruk av musik.
Källa: Skolverket
LÄS ÄVEN
Hjärnforskare: Därför är skapandet nödvändigt i skolan
