Kulturskolans historia skildras i ny bok
Martin Röshammar har skrivit en bok tillsammans med Håkan Sandh. Foto: Charlotta Kåks Röshammar
Kulturskolan Martin Röshammar, författare och journalist som bland annat skriver för Ämnesläraren, är aktuell med en ny bok som berättar kulturskolans historia.
Du har skrivit boken ”Möjligheternas oas – från kommunal musikskola till kulturskola” tillsammans med Håkan Sandh. Vad är syftet med boken?
– Vi vill berätta om musikskolans och kulturskolans historia och förklara varför den har blivit som den blivit. Håkan Sandh, med ett långt förflutet inom kulturskolan, är den som har grottat ner sig i historien medan jag har gjort 14 intervjuer med olika kulturpersonligheter och elever för att få med det mänskliga perspektivet.
När började de första kommunala musikskolorna etableras?
– Här finns det flera svar. Vi vet att det fanns frivillig instrumentalundervisning redan på 1800-talet. Ett annat svar är att den första musikskolan bildades 1905, i anslutning till folkskolan. Men på ”riktigt” växte den fram på 1930- och 1940-talen då en tydligare kommunal musikskola började utkristallisera sig.
Finns det något särskilt du vill lyfta fram från Håkan Sandhs dokumentation?
– Att kulturskolorna har sett, och ser, så olika ut beroende på vilken kommun det handlar om. Det är lite det som är kulturskolans själ: att varje kulturskola är sin egen. Jag tycker även att ”skavet” om vad kulturskolan ska vara är intressant – som konserthusets chef Stefan Forsberg uttrycker det: Ska den fostra framtidens Cardigans och symfoniorkestrar, eller ska den vara en möjlighet för alla att utforska kulturen?
Du har gjort intervjuer med allt ifrån kulturskoleprofiler och elever till kändisar som skådespelaren Marika Lagercrantz. Har du någon favoritintervju?
– Jag tycker att varje intervju fyller en funktion. Intervjun med dramapedagogen Micke Jonsson är lite rolig. Dels är han rätt vass, dels personifierar han hela kulturskolan. Han och hans kollegor är sin kulturskola. De har byggt upp en liten egen värld för sina elever och sig själva. Det är fint.
Du har även intervjuat författaren Lena Andersson, som inte var helt positiv. Berätta.
– Vi tyckte det var intressant med en röst som går på tvärs. Hon menar att ”vi”, som i vi som samhälle, överdriver vikten av att göra medborgarna till skapande människor. Alla är helt enkelt inte gjorda för det. Som hon själv.
Boken avslutas med ett resonemang om vad vi kan lära av historien. Vad säger du?
– Det är egentligen inte min roll att svara på men kanske att det är kulturskolans spretighet och brokighet som är dess hjärta och att det är så det måste få vara. Och att man inte ska dra ner på budgeten, även om boken inte direkt handlar om det.
