Idrottslärarnas krav efter nya motoriklarmet
Rami Aro är ordförande i Svenska idrottslärarföreningen och en av skribenterna till den uppmärksammade debattartikeln i Dagens Nyheter.
Idrott och hälsa
Barn på lågstadiet har svårt med enkla övningar som kullerbyttor, att gå baklänges och balansera på ett ben. Larmet i söndags från Svenska gymnastikförbundet och Svenska idrottslärarföreningen gav eko i landet.
– Nu måste idrottsämnet på lågstadiet få högre prioritet, säger Rami Aro, ordförande i idrottslärarföreningen.
Han var en av undertecknarna till debattartikeln i Dagens Nyheter och sedan dess har telefonen gått varm.
– Det är många som undrar vad det är som sker.
Ja, vad är det som sker?
– Det är tydligt att barns grundmotorik har försämrats. Själv undervisar jag just nu årskurs åtta och jag märker att fler elever än tidigare är fysiskt svagare. Och de är mer rädda för att skada sig under olika övningar, de tycks vara mer ovana vid dem.
”Bristande basala förmågor”
Det finns inga rapporter som ger en samlad bild av hur grundmotoriken förändrats för svenska barn, men i DN-artikeln hänvisar Rami Aro och ledningen för gymnastikförbundet till olika internationella studier. Tyska forskare har till exempel visat att barn med låg motorisk kompetens ökat från 16 till 38 procent de senaste 30 åren.
– Det finns inget som tyder på att utvecklingen skulle vara annorlunda i Sverige.
Barn i lågstadiet som inte kan göra en kullerbytta eller stå på ett ben? Stämmer det verkligen?
– Självfallet varierar det, men gymnastikförbundet möter uppenbarligen alltfler barn som har sådana bristande basala förmågor. Jag möter också elever som helt enkelt inte vet hur man gör kullerbyttor, de får ont i både huvud och rygg genom dålig teknik.
Rami Aro har följt debatten efter Ämneslärarens artiklar om barns bristfälliga finmotorik, barn som inte kan klippa rakt eller trä en nål. Han menar att mängden skärmtid är en viktig förklaring även vad gäller grovmotoriken.
– Du kan även se det med barn som utövar en idrott, mellan träningspassen blir de ofta stillasittande. När jag spelade basket som grabb i Södertälje på 1990-talet rörde vi ju på oss mest hela tiden!
Bollsporter dominerar
Men ett stort ansvar för att grovmotoriken försämrats faller också på skolan, menar han. Och i synnerhet på idrottsundervisningen på lågstadiet.
– Den grundmotoriska undervisningen har nästan försvunnit, istället dominerar spökboll och andra bollsporter.
Vad skulle du vilja se mer av?
– Fler övningar där man tränar både på rotation, balans och styrka. Den bästa modellen är nog hinderbanor med olika stationer.
Att sådana övningar har blivit mer sällsynta beror inte bara på lärarna, understryker han.
– Idrottshallarna är små och det är svårt att hitta tider och man måste dela med andra skolor. När man väl fått en tid är den så kort att man inte hinner bygga upp och montera ner en hinderbana. Resurser till idrottsundervisningen måste öka, framför allt på lågstadiet!
Små insatser kan ha stor påverkan
Därtill är andelen behöriga idrottslärare lägre just på lågstadiet.
– Och det blir ju inte bättre av att de får gå alldeles för få fortbildningar. Dagens idrottslärarutbildning har ett tydligt fokus på äldre barn, därför är de extra viktigt att erbjuda fortbildning för de som arbetar på lågstadiet.
För att råda bot på den försämrade grovmotoriken måste också andra lärarkategorier bli mer engagerade och öka sina kunskaper på området. I DN-artikeln understryker de att på förskollärares och fritidslärares utbildningar ”har kurser inom grundläggande motorik kraftigt nedprioriterats”.
– Små insatser i vardagen kan ha stor påverkan. Gör korta pauser i undervisningen och låt barnen träna på att stå på ett ben eller göra andra övningar för att förbättra motoriken! Då koncentrerar de sig också bättre efteråt, säger Rami Aro.
LÄS ÄVEN
Nya idrottslärare får en chock när de börjar jobba
Skolidrott varje dag ger långvariga positiva effekter
Helt tyst efter idrottslärarnas simkrav
Debatt: Skolinspektionens larm visar varför vi idrottslärare behövs
