Anders utmaningar får eleverna att pressa sig till max

Det är som två olika årstider. En nedanför Kvisthamrabacken och en betydligt kallare, ilsket blåsig uppe på toppen där idrottsläraren Anders Erlandsson har slagit sig ner i en campingstol. Den alpina säsongen är för länge sedan över men hans val, baserat på tidigare erfarenheter, att ha både underställ och mössa på sig visar sig vara helt rätt den här dagen. Några elever som inte är med i loppet, på grund av olika skador, stönar, gnäller och suckar över kylan på toppen. Det är inte riktigt rätt tillfälle för dem att njuta av utsikten.

Montessoriskolan anordnar varje år MClassics för eleverna i högstadiet. Det är skolans egen En svensk klassiker-variant och består av löpning, vandring, simning, cykling och bergsklättring/löpning. I dag är det det sistnämnda som gäller, MClimb, elva gånger uppför Kvisthamrabacken.

Backen ser inte ut att vara så brant. Särskilt inte nerifrån. Men den är seg, lång och underlaget är ojämnt och svårbemästrat. Varje gång någon av eleverna passerar Anders Erlandsson och kan vända neråt igen, prickar han av dem och ropar med lite hes röst saker som: ”Ruggigt impo­nerande, Lindor” eller ”Bra, du är en riktig kämpe, Wilma”.

Lite mer än halvvägs upp i backen står Vilmer Holmströms alldeles egen hejaklack. De håller upp en banderoll som det står ”Heja Holma” på och hinner med att ropa uppmuntrande till ”Holma” men också till de andra som sliter.

”Behövs något som stimulerar”

Anders Erlandsson har spelat allsvensk fotboll i Brage och gjorde sammanlagt 20 allsvenska mål. Han hamnade i Norrtälje efter att ha pluggat i Stockholm. Här har han arrangerat MClassics i sju, kanske åtta år och idrottsläraren konstaterar att det är några elever varje år som tränar på sommaren med höstens MRun som mål. Skolans version av En svensk klassiker syftar bland annat till att eleverna ska kunna hitta sin egen träningsform, något de tycker är kul. Det är framför allt elever i åttan och nian som är med.

– De får testa sina gränser. Vi vill hitta former som gör att det blir mer rörelse i skolan. Det behövs något som stimulerar och lockar och som får eleverna att kanske vilja träna mer, säger Anders Erlandsson. 

Anders Erlandsson berättar att de ­parallellt med MClassics har något de ­kallar för Hälsoklassikern.

– Då gör man samma moment, men lite enklare. Så i dag går några upp för att testa backen. Att man provar på är det viktiga. De som inte simmar 5 000 meter tar simborgarmärket och när vi cyklade 50 kilometer fick de som kände att de inte klarade det köra spinning. Så vi hittar komplement. Alla deltar på något sätt. Nästa år kanske de testar det riktiga loppet eller momentet, förklarar Anders Erlandsson.

Han tycker inte att det är fel att de som ibland vill tävla också kan få göra det i skolan. Men samtidigt måste man erbjuda något för alla.

– Just att få vinna en pokal någon gång under skoltiden, det kan vara lite roligt. Man behöver inte göra det så dramatiskt, men det är dramatiskt för de elever som vill tävla. Det här är den tuffaste utmaningen. Det jag har märkt genom åren är att eleverna växer så, de lyfts när de klarar mer än de själva tror. Vandringen är något annat, mycket lugnare. Roslagsleden är fantastiskt vacker. Allt i MClassics är inte superfysiskt men kräver ändå vissa förberedelser, säger Anders Erlandsson.

”Några elever taggar till”

Från start till mål är Lindor Redzepi först bland killarna och Amelia Lopez först bland tjejerna. Marina Kanil är också nöjd efteråt. Hon kom tvåa och uppskattar den utmaning som dagens lopp och de andra momenten innebär. Hon menar att det är ett sätt för skolan att visa eleverna att: ”Det här kan ni”. Från högtalaren dundrar Eurovision-låtar. Mest jubel och allsång blir det när Käärijäs ”Cha Cha Cha”, det finska bidraget i år, spelas.

Läraren Christina Erlandsson har hand om skolans sociala medier-konton. Hon har en dröm inför nästa års MClimb. Dels en bättre kamera, dels en drönare. Det skulle ge helt andra bilder på en helt annan nivå. Tänk att kunna skildra denna utmaning uppifrån.

– Några elever taggar till och tycker om utmaningen men för den stora massan så är det bara att klara av det som är grejen. Det är så vi kommunicerar det. Det blir också ett slags arv. För varje år vi kör så blir medvetenheten om vad som krävs, större. Som när det kommer till vandringen. Man behöver bra skor. Man ska tänka på vad man har med sig. De lär av varandra, säger Christina Erlandsson.

”En del blir sporrade”

När klasskompisar ropar och undrar om det är den sista gången Wilma Westerholm ska ta sig uppför backen skakar hon på huvudet och säger att hon har två gånger kvar. Alla andra är klara sedan en stund tillbaka. Väl i backen för tionde gången går hon på snedden. Efteråt berättar hon att det var enklare att fokusera så. Hade hon kollat upp och sett hur långt kvar det var, hade hon bara blivit ännu tröttare. Hon kommer att få pris eftersom hon klarat alla delmomenten i MClassics. 

– Det är det jag har kämpat för. Det är roligt att kunna utmana sig själv. Man klarar mer än man tror, bara man försöker. Men jag var förfärligt trött. Jag känner att jag gärna skulle sätta mig ner just nu, konstaterar Wilma Westerholm strax efter målgång.

Hon tillhör inte den skara elever som idrottar mest, ändå är hon en av de få elever som har varit med på alla delmomenten. Förra året klarade hon inte cyklingen. Nu har hon tränat och då gick det bra.

MClassics ligger egentligen helt utanför idrottsämnet och därmed även betygsbedömningen. Men allt eleverna gör spelar roll, understryker Anders Erlandsson.

– Är det någon som tycker att det kan vara svårt med idrottsämnet men älskar att vara med på de här grejerna så är det klart att det spelar roll. Viktigast är att öka antalet tillfällen då eleverna rör på sig på ett naturligt sätt. En del blir sporrade, väldigt målmedvetna av MClassics. De kommer säkert att göra En svensk klassiker framöver. Det är jag övertygad om.

Vad tycker du om MClassics?

Robin Amsjö:

– Backen är så jobbig. Jag gillar inte att gå upp för den. Man får ont. Förra året när jag gick vandringen dog mina fötter helt. Jag fick så mycket blåsor. Men man kan ju välja om man vill vara med på momenten eller inte. Ut­maningen i det funkar. Förra året var jag långt bak i cyklingen och nu var jag längre fram.

Leia Andersson-Dann:

– Det är väl bra. Det är jobbigt men bra att vi gör sånt i skolan tänker jag. Här får alla vara med och testa på. Det är bra att få möjlighet att pressa sig själv, att se vad man går för, se vad man klarar av. Jag har problem med mina vader och har astma så det var därför jag inte var med i dag. Nästa år ska jag försöka vara med.

Vilmer Holmström: 

– Förra året var MClimb jobbigare och tog längre tid. Nu har jag tränat. Det är kul att utmana sig själv, att göra saker som man kanske inte brukar göra, att nå sitt max. Det gillar jag.

LÄS ÄVEN

Hon vill att det tävlas på rätt sätt i idrotten

Idrottsläraren: Fokusera mer på de svagaste eleverna

Skytte: Ett skadat finger är inget hinder för att delta på idrotten

Deras elever tar flera kliv i rätt riktning

Idrottslärarens filmer inspirerar till rörelsepauser

Ny studie: Flickor rör sig mindre i skolan

Lindgren: Så fick jag eleven att övervinna alla hinder