Därför lyckas idrottselever så bra på gymnasiet

Det är första gången som Skolverket har analyserat hur det går för de 10 500 eleverna på landets nationellt godkända idrottsutbildningar och 1 100 elever på riksidrottsgymnasier. 

Sammantaget går det väldigt bra: Eleverna hade läsåret 2022/23 ett högre genomsnittligt meritvärde jämfört med samtliga elever på gymnasieskolans nationella program – 258 poäng mot 233.

– Deras grundförutsättningar är goda, säger Maria Mattsson. Men idrottande ungdomar är också ovanligt duktiga på planering då de ska hinna med både studier, träning, vila och mathållning. 

Och de är ofta individer med hög motivation och stora ambitioner. 

– Det är svårt att säga med bestämdhet, men jag tror att deras målinriktade beslutsamhet smittar av sig på skolarbetet. 

84 procent av eleverna läste på högskoleförberedande program, en betydligt högre andel än bland gymnasielever i stort. Populärast är ekonomiprogrammet. 

Sällan problem med motivationen

Det som främst förvånade Maria Mattsson är att eleverna tycks ha kvar sin motivation för studierna även då idrottskarriären går på sparlåga.

– När de märker att de inte blir elitidrottare så lägger de ändå till nya merithöjande kurser för vidare studier. Vi hör väldigt sällan att de skulle ha några problem med motivationen. 

Det avspeglas också i antalet avhopp – som är mycket lågt. 

Bland eleverna på riksidrottsgymnasierna var det inte en enda elev som 2019/20 avbröt studierna eller gjorde ett uppehåll efter ett år. Bland eleverna på de övriga nationellt godkända idrottsutbildningarna rörde det sig om en halv procent som avbröt eller gjorde uppehåll, på samtliga nationella program var andelen dubbelt så hög.

– Jag hade trott att fler skulle byta program, att de skulle släppa idrottsdelen, när de inte blir sajnade till någon klubb. Men de allra flesta fortsätter med idrotten. 

Kan deras goda studieresultat också ha att göra med att de rör på sig så mycket?

– Man ska nog se det så här: dessa ungdomar har varit fysiskt aktiva ända sedan de var små och forskning visar ju att fysisk aktivitet har positiv effekt studieresultaten. Vad gäller den stora mängden träning på gymnasiet, där är inte sambandet lika enkelt.

Hur då?

– Det kan också vara tufft rent psykiskt att klara pressen både från idrottandet och studierna. Psykisk ohälsa finns förstås också bland dessa elever. 

Allt sämre på att nå elever med utländsk bakgrund

Skolverkets studie visar att den sociala snedrekryteringen till idrottsgymnasierna har försämrats över tid: 2013/14 utgjorde andelen elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning 59 procent, 2022/23 hade den ökat till 75 procent (en något snabbare ökning än i övriga gymnasieskolan).

Och nära förknippat med detta är den låga andelen elever med utländsk bakgrund: 2022/23 utgjorde de 9 procent av eleverna på idrottsgymnasier, att jämföra med 28 procent i gymnasieskolan som helhet.

Kan skolorna själva göra något för att motverka snedfördelningen?

– Inte mycket, svarar Maria Mattsson, det är en spegling av hur samhället ser ut. Jag tycker att specialidrottsförbunden och idrottsrörelsen i stort har det största ansvaret. De måste fråga sig om inte mer kan göras för att locka barn från alla samhällsklasser att börja med idrott. 

Hon hoppas att studien kan ge nytt liv åt den insomnade frågan om hur idrottsgymnasierna ska utvecklas i framtiden. Idag får kommunerna själva stå för en stor del av kostnaderna – vilket de får allt svårare att klara. 2020 tog utbildningsdepartementet fram flera förslag på ny organisering av utbildningarna – men ännu har inget förändrats.

LÄS ÄVEN

Idrottens normer tar över i profilskolor

Så får ex-proffset fotbollstalangerna att ta skolan på allvar

Hon vill att det tävlas på rätt sätt i idrotten

Idrottslärarnas krav efter nya motoriklarmet