Stillasittare skadar sig nästan lika mycket som vältränade elever
Forskning Fysiskt aktiva ungdomar löper bara marginellt större risk att skada sig på skolidrotten än stillasittare, enligt en omfattande forskningsstudie.
Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad, har studerat hur skadestatistiken i skolidrotten ser ut. Undersökningen baseras på enkätsvar från 1 011 elever i åldern 15–16 år.
Resultatet visar att ungdomar som idrottar mycket, och sällan missar en idrottslektion, löper störst risk att skada sig. Men att ungdomar som rör på sig minst skadar sig nästan lika mycket, trots färre tillfällen att skada sig på.
"Marginell skillnad"
Ann-Christin Sollerhed berättar att syftet med studien har varit att ta reda på varför statistiken ser ut som den gör och hur idrottslärare kan arbeta för att förebygga skador.
– Skillnaden mellan de här grupperna är marginell och det är det som är så intressant. Det verkar nästan som att de som inte tränar skadar sig så fort de knyter på sig gympadojorna, säger hon.
Att fysiskt aktiva löper störst risk att skada sig beror till stor del på att de även tränar på fritiden.
– De skador som sker på fritiden, som inte har läkt färdigt och som ”går upp” på skolidrotten, räknas också som skolskador i den statistik vi har utgått ifrån, berättar Ann-Christin Sollerhed.
"Rörelseanalfabeter"
De som har tränat lite under sitt liv, eller aldrig, kallar hon för rörelseanalfabeter. De skadar sig av motsatt anledning eftersom de har sämre grundläggande motorisk förmåga.
– Det skapar en negativ spiral, förklarar Ann-Christin Sollerhed samtidigt som hon påpekar att de här skaderiskerna är en didaktisk utmaning för idrottslärare. Och att antalet skador skulle minska om man satsade mer på såväl grundläggande som komplexa färdigheter, och på information om hur man kan återhämta sig efter en skada.
– Vi ska heller inte glömma att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, som startar i förskolan. Redan då har skolan i uppdrag att stärka den motoriska förmågan hos dem som inte får med sig det hemifrån. Och när det gäller de ungdomar som ingår i det underlag som jag har tittat på har man uppenbarligen misslyckats med det, säger Ann-Christin Sollerhed.
LÄS MER
