Så lyfter musikundervisningen med rätt dialog

Projektledaren Karolina Fredriksson anser att deras genomgång av 14 utvalda studier ger ett tydligt resultat:

– Det finns en stor potential för förbättringar av undervisningen genom att som lärare vid behov förändra hur man instruerar och återkopplar till eleverna.

Den här gången har Skolforskningsinstitutet dammsugit den engelskspråkiga och svenska forskningen efter studier som just fokuserar på dialogen i musikundervisningen.

– I Sverige är det vanligt att elever på högstadiet delas in i grupper där de får jobba självständigt med exempelvis en låt, lite som att spela i ett eget band. Men att ge läraren en så undanskymd roll kan orsaka problem, studier visar att eleverna inte kommer vidare på egen hand.

Därmed inte sagt att detta ”informella lärandeideal” är felaktigt, men det kan behöva vägas upp med mer lärarledd undervisning i helklass. Sammanställningen tar också upp skillnaden mellan att som lärare ge instruktioner som stödjer elevers problemlösning ”där och då” och att introducera musikalisk kunskap som eleverna också kan använda i andra sammanhang.  

– Det exemplifieras med en elev som inte vet hur ett ackord ska tas på en keyboard varpå läraren pekar på de aktuella tangenterna. Men utan en ordentlig genomgång inför klassen av hur ett ackord är uppbyggt, så innebär detta pekande att man inte bidrar till ”ett generellt ämneskunnande”.

”Pratar förbi varandra”

Genomgående i de undersökta studierna återkommer budskapet att ta in elevernas perspektiv, fördjupa dialogen, bjuda in eleverna som deltagare i ”ett gemensamt musikskapande”. Men det måste ske utan att man för den skull förlorar lärarens ledande roll i undervisningen. 

– Vi har funnit flera exempel där lärare och elever talar förbi varandra, där dialogen inte för undervisningen framåt. När en lärare ville att eleverna skulle skapa filmmusik utifrån regissörens intentioner hade en elev egna idéer om musiken, men läraren uppmärksammade inte det. Till sist förlorade eleven helt intresset för uppgiften.

Karolina Fredriksson är själv grundskollärare och disputerad pedagog och sammanställde forskningen ihop med två erfarna forskare inom området musikpedagogik. Resultatet visade de upp för ett urval musiklärare som kände igen sig i mycket. 

– Att undervisa i musik är en utmaning, musiken i sig är osynlig och flyktig, när den tystnat är den ju borta. Vad var det egentligen som vi hörde tillsammans?

I en av studierna finns ett exempel från lågstadiet där läraren just frågat eleverna vad de hört, i förhoppning om att de skulle berätta om instrumenten som avlöser varandra. Men musiken hade istället inspirerat eleverna till berättelser om prinsar och prinsessor och hur hajar jagar delfiner.

– Läraren fångade då upp barnens idéer och frågade om det kanske var hajarna som spelade trumpet. På det sättet kom de vidare. 

Musiklärare känner igen sig

I undervisningen behöver man använda “representationer” av musiken – som bildspråk, gester, ramsor och noter. Men eleverna förstår inte alltid representationen som man tänkt. Vid ett tillfälle skulle en lärare beskriva tvåtakt genom att först stå upprätt och sedan gå ner i nigande ställning: 1–2, 1–2, 1–2. 

– Men eleverna tyckte bestämt att det rörde sig om tretakt, eftersom de såg själva nigningen som ytterligare en takt!

Exemplet illustrerar ett viktigt budskap från forskningen: utmaningen att i dialog med eleverna försöka skapa en i möjligaste mån gemensam förståelse av de representationer av musiken som används i undervisningen. 

– Vår sammanställning beskriver många undervisningssituationer som lärare kan känna igen sig i, som kan ge dem idéer om vad man bör vara uppmärksam på för att stödja elevers lärande i musik.

Här hittar du forskningssammanställningen.

LÄS ÄVEN

DiMaria: Därför är relationsbyggandet en utmaning för oss ämneslärare

Stora brister i arbetsmiljön för praktisk-estetiska lärare

Forskaren: Därför tystnar pojkar i kören

Därför får många barn aldrig lära sig att sjunga