Idrottslärare har fått nog av forskarnas ensidiga fokus

Undervisning i idrott och hälsa går fortsatt alltför ofta ut på att elever tävlar, enligt en ny avhandling från Linné­universitetet. I en intervju med Ämnes­läraren berättar forskaren bakom studien, Nina Westrin Modell, att tävlingar får en del elever att dra sig undan och känna sig dåliga i jämförelse med klasskompisar som sportar på fritiden.

Det välbekanta argumentet mot tävlingar fick idrottsläraren Mattias Fredin, som undervisar på Hagagymnasiet i Borlänge, att reagera. Han har ledsnat på att forskare, i studie efter studie, fokuserar på tävlings­momentens negativa effekter. Det är ensidigt och missvisande, anser han.

– Det är skevt att elever inte ska få visa att de är duktiga i just idrottsämnet. Hade forskarna pratat med elever som är positiva till tävlingar hade de fått andra svar. Men man letar problem och belyser bara frågan från ett håll, säger Mattias Fredin.

Goda skäl att problematisera tävlande

Han är inte ensam i sin kritik. I sociala medier har flera lärare ryckt ut och försvarat tävlingsinslagen.

Men Håkan Larsson, professor i idrott på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), menar att det finns goda skäl att problematisera tävlandet. Utöver att det riskerar att leda till frånvaro bland de elever som inte uppskattar tävlingar, är det tveksamt om någon elev faktiskt lär sig något av att tävla, menar Håkan Larsson.

– Syftet med undervisningen är ju att eleverna ska utveckla förmågor genom att öva och träna på nya saker. Det gör man bäst i trygga situationer, där man inte jämför sig med andra. I tävlingssituationer, under press, gör man oftast det man redan kan, säger han.

”Tävlingarna är en del av lärandet”

Men Mattias Fredin köper inte det resonemanget. Han betonar att tävlings­momenten genomförs först efter att eleverna fått en stor mängd träning.

– Tävlingarna är en del av lärandet. De är ett sätt att stämma av kunskaper och se vad vi behöver träna mer på, säger Mattias Fredin.

Tävlingar kan sporra och motivera elever att nå högre kunskapsmål och att faktiskt visa vilken rörelsekompetens de besitter. Samtidigt behöver läraren erbjuda andra redovisningsformer för de elever som inte vill tävla, menar han.

– Jag brukar dela av salen. De som vill köra en match i volleyboll, till exempel, får göra det och de elever som bara vill hålla bollen vid liv får göra det. Vi måste erbjuda både och. Att utesluta tävlingar är fel, säger Mattias Fredin.

”Forskarna underskattar vår professionalitet”

Men Håkan Larson menar att det finns andra sätt att motivera elever, som bättre gynnar deras lärande. Precis som i andra ämnen kan elever erbjudas ett register av olika uppgifter som utmanar dem på rätt nivå, anser han.

Att idrottslärare väljer att ta till just tävlingar kan bero på att de själva gillar att tävla och därför kan ha svårt att förstå de barn som inte delar den känslan, menar Håkan Larsson.

– Man kanske tror att man lyckas av­dramatisera tävlingen, men det skulle jag vilja se. Jag har mött lärarstudenter som kan ha svårt att sätta sig in i hur elever med en negativ inställning till idrott och hälsa faktiskt upplever undervisningen, säger han.

Mattias Fredin tycker att forskarna underskattar lärarnas professionalitet.

– Jag lyfter aldrig fram resultat, poäng och mål. Sedan kommer det ändå att finnas elever som inte gillar att tävla. Men att en del moment, till exempel nationella prov, är jobbiga och stressiga för en del elever gör inte att vi plockar bort dem. Utan vi hjälper dem att se det som en träning inför framtiden.