Hur hälsosamma måste idrottslärare vara?
Några av de intervjuade lärarna berättade att de ogärna träffar elever när de äter skräpmat, berättar Mikael Quennerstedt, professor vid GIH i Stockholm. Foto: Adobe Stock och Thomas Carlgren
Forskning
Kan jag äta skräpmat och ändå vara en trovärdig förebild som lärare i idrott och hälsa? Ja, det anser forskaren och tidigare idrottsläraren Mikael Quennerstedt som i en studie intervjuat 24 lärare.
– Vi diskuterar i studien att man kan vara en förebild på olika sätt.
Mikael Quennerstedt var själv lärare i idrott och hälsa på 1990-talet, men har sedan dess undervisat och forskat på Örebro universitet och är nu professor vid GIH i Stockholm med inriktning mot skolämnet idrott och hälsa.
I en artikel i tidskriften Physical Education and Sport Pedagogy beskriver han och tre forskarkollegor hur 24 svenska idrottslärare ser på sig själva som förebilder vad gäller hälsa. Och lärarna får resonera kring vilka yttre förväntningar som finns på dem.
– Måste man vara väldigt vältränad för att utgöra en förebild för eleverna? Nej, de flesta ansåg inte det. Som någon sa: ”Det går att vara överviktig och ändå vara en effektiv förebild”.
Här har Sverige genom åren stuckit ut litegrann jämfört med andra länder, i synnerhet USA där Mikael Quennerstedt undersökt liknande frågor.
– Där finns en mer utbredd föreställning om att en vältränad kropp förknippas med pedagogisk auktoritet. Det är en stereotyp som lyckligtvis inte är så tydlig i Sverige även om delar av det också syns i vår studie.
”Självfallet gör det inte dig sämre”
Lärarna i studien är i huvudsak inne på att man ska vara tillräckligt vältränad för att på ett bra sätt kunna visa upp de idrottsliga färdigheter som eleverna ska lära sig. Man ska också vara en hälsosam förebild, men där har kroppsvikt och kroppsform inte så tydligt med saken att göra.
– När du blir äldre är det ju lätt att gå upp i vikt, självfallet gör det inte dig till en sämre lärare i idrott och hälsa.
Att göra den vältränade kroppen till ett ideal hos idrottslärare kan också vara problematiskt i relation till eleverna om utseende framstår som sättet att vara en förebild.
– Elever är både stora och smala, långa och korta. Det underliggande budskapet till eleverna ska vara att det är hälsosamt att röra på sig, inte att deras kroppar ska se ut på ett visst sätt eller att de ska uppnå vissa samhällsideal om kroppsvikt och kroppsform.
”Det tycker jag är synd”
Och var går gränserna för vad en idrottslärare kan göra utan att förlora sin roll som förebild? Några av de intervjuade lärarna berättade att de ogärna träffar elever när de äter skräpmat.
– Det tycker jag är synd, visst kan en bra idrottslärare äta skräpmat. En av de intervjuade frågade sig om en läkare kan röka. Ja, det anser jag, hen kan ändå vara en bra läkare.
Efter att ha analyserat intervjuerna vill Mikael Quennerstedt gärna lyfta ytterligare en aspekt som han anser borde diskuteras oftare än vad som nog är fallet bland dagens lärare:
– Att vara en förebild vad gäller hälsa måste ju inte bara handla om fysiska aspekter av hälsa. Man kan ju vara förebild vad gäller sociala eller psykologiska aspekter av hälsa. Idrottslärare är ofta duktiga på att bygga nära relationer med elever, motivera dem, ge dem inflytande och skapa trygghet. Är inte också det att vara en hälsosam förebild?
Därför vill han gärna ge hela skrået en ordentlig eloge:
– De är nog i stora stycken bättre hälsoförebilder än de själva har insett. Det gäller bara att vara tydlig med det.
LÄS ÄVEN
Idrottslärarens filmer inspirerar till rörelsepauser
Så arbetar idrottslärare med överviktiga barn
Deras elever tar flera kliv i rätt riktning
Helt tyst efter idrottslärarnas simkrav
